Tio månader betyder tonår, pubertet och slyngelålder i hundvärlden. Jodå, det går över och vid ca två år har hunden funnit sitt "jag", dvs om inte ägaren hunnit förstöra det först med orealistiska krav och felaktiga uppfostringsmetoder. Låna böcker om labradorrasen och valpfostran på biblioteket. Det finns en hel radda.

Jag har flatcoated retievers och det ingen megaskillnad mellan labbe och flatcoat när det kommer till beteende. Om möjligt är flatten ännu livligare än vad en labbe kan vara. Håll dig just nu till ett par  tre regler och behåll dem i några månader framöver och beröm duktigt när hunden gör rätt. T ex "sitt" och "stanna kvar". Gå fint kan han tydligen.

Varför får hunden inte träffa andra vänligt sinnade vovvar? Träffa alla är inte rimligt, men hundar är sociala och nyfikna på sin egen art.

Hunden behöver förutom motion även hjärngympaoch nosarbet är ypperlig hjärngympa. Gömma och leta upp är kul. Foderkulor lite här och var i rummen, en hanske som hunden får lukta på och som sedan göms och leta upp.

Straffa inte, igorera det som blir fel,beröm det som blir bra.

Kastrera? Det brukar göra de lite lugnare och mer fokuserade. Men det är ju såklart en ras och individ-fråga. Lycka till!

Tycker du på rikt att man ska kastrera pga att hunden är i slyngelålder? Fullkomligt förkastigt i mina ögon, och det finns gott om folk som fått en trist hund som bara tänker på mat eller en där rädslor dykt upp som tidigare hunden kunnat hantera tack vare testosteronet.

Kastrering som quick fix - nej tack!

Hear, hear! 

Det är skrämmande hur folk tror att kastrering på något sätt skall ersätta träning och uppfostran.

Hej. Har sett era svar och såg att det var ett par månader sedan jag skrev inlägget. Min hund är kastrerad sen ungefär 1,5 månad tillbaka. Han är nu ca 13 månader. Han är lite lugnare och jag tycker det känns som han mår bättre av det. Både veterinär och hunddagis rekommenderade kastration. Vi valde dock att kastrera främst för att vi inte ska avla på honom och på gatan bor väldigt många tikar. Min känsla är att det varit jobbigt för honom med löptikar även om han inte skäller/gnäller och drar i koppel.

När vi är på promenad så får han (ibland) hälsa på grannhundarna och de hundar som han går med på hunddagiset. Han får nästan aldrig hälsa (under promenader) på andra hundar än de han träffar annars och det är för att vi vill skilja på promenad och bus. (Tro mig han får mycket bus och lek på hunddagis och med mig och husse ändå 😁) I övrigt har vi alltid berömt honom när han gör rätt. Är supernoga med det, antingen nå gott att äta, bus eller mys. Har på nått sätt aldrig "straffat" när han gör "fel" utan försöker istället tillrättavisa genom att säga nej och leda han på andra tankar, i kombo med att berömma när han gör rätt. 

Ska säga det åxå att han är inte alls lika ivrig när vi får besök längre. Hoppar någon gång ibland men då ber vi gästen hälsa nere och det brukar gå bra. Blir han för på tar vi kopplet också får han sitta bredvid utan att jaga upp sig eller känna att han måste bevisa hur go han är ☺️