Ja, på din beskrivning så verkar ju inte den hunden ha en så där väldigt kul tillvaro. Som du säger så är ju hundar flockdjur, och även om det nu inte är ett fel i sig att ha sin hund i hundgård så krävs det ju också att de stimuleras och rastas under dagarna, inte bara förvaras, för att de ska må bra.

Omplacering eller inte är väl inte lätt att svara på. Att hitta ett bra hem åt en ouppfostrad jakthund är väl inte alltid det lättaste, men har ni något bra på lut så kan det väl vara värt att fundera på. "Blocketomplacering" riskerar dock att snarare bli sämre än bättre (även om det naturligtvis kan bli nog så bra).

Annars vore det säkert bäst för hunden (och kanske även dig?) om du orkar engagera dig i honom lite :). Till exempel kan du ju se om det går att köra lite nosework eller godissök med honom eller på annat sätt engagera honom inomhus nån halvtimme nån gång ibland.

Förstår att det inte är jättekul att promenera med en dragig gråhund, och av egen erfarenhet skulle jag påstå att det är rätt svårt att lära en jakthund att gå fint i kopplet... de är oftast så engagerade i att jaga att de inte riktigt har tid att vänta på sin människa ;), men kan du palla nån halvtimme/dag vore det lysande för hunden :).

Jag (eller snarare min sambo...) har en norrbottenspets, och henne har jag mycket i midjebälte vid promenad eftersom hon varit svår att få att inte dra (lydig i det mesta annat och kan gå fot hyfsat långa sträckor, men får hon nosa så slutar det med att hon drar...) och då slipper jag iaf få ont i nacke och axlar för att jag spänner mig och håller emot...

Risk att låta jävligt tråkig och oengagerad men jag har ingen lust, ork eller motivation att engagera mig i hunden. Jag har liksom inte valt att ha en sån energifylld hund som min sambo valt. Det är hans ansvar. Jag har försökt engagera mig i hunden men jag har verkligen inget tålamod. Han skäller när man ställer krav och min stubin brinner upp direkt haha.. 

Sambon cyklar med honom enstaka gånger som sagt, max 30 min nångång ibland. Men det räcker inte, han är lika pigg och energisk nån timme efter. Sambon jobbar ganska mycket och det kommer saker o ting emellan innan hunden får sin tid, vardagssysslor som måste göras. 

Som du säger också, blocketannons är väl verkligen den sista utvägen. Förhoppningvis om man måste omplacera honom, så kanske någon i närheten som man vet vem det är, kan ta honom. 

Personligen tycker jag att hunden har ett icke kvalitativt liv. Ingen motion, ingen aktivering, ingen kontakt med er. Att ha hund som man inte har intresse för mer än 1-2 veckor om året är otroligt egoistiskt och fruktansvärt orättvist mot hunden. Att ha hund i hundgård är helt ok om hunden får sina timmars motion varje dag, får mental aktivering och närhet inne av er när ni kommit hem från jobbet.

Jag ser det som vanvård att inte tillgodose en hunds grundläggande behov och hade nog inte klarat av att leva ihop med någon som inte förstår att hunden mår dåligt och inte tänker göra något åt det heller.

"Hunden tar mycket energi för mig, är nog mest därför hunden får vara ute i hundgården. Jag har sagt att jag kan flytta, men är det verkligen så det ska vara? Eller ska jag bara bita ihop och låta han stjäla min energi.."(!)

Jag tycker inte heller om jakt, men jag älskar hundrar och jag kan tycka, att det är lite övermaga, att definiera sig som "djurvän", när man aktivt medverkar till att en liten vovve berövas en dräglig tillvaro i ett sitt eget hem.

Hur hade sambon tänkt sig sin och hundens vardag tillsammans från valp till vuxen hund, för att hinna lära den alla normala färdigheter; rumrenhet, koppelgående mm samt tillgodose motionsbehovet, om inte du hade flyttat in?!

Alla friska valpar och unghundar - och en hel del fullvuxna hundar - är energiska och inte så lite besvärliga i diverse vardagssituationer och precis alla husdjur behöver tid, tålamod och villkorslösa kärlek när de tränar för livet. 

Det är rent bedrövligt, att det är så lätt att skaffa sig fyrbenta familjemedlemmar, men det är ju numera förfärande enkelt att göra sig av med dem igen, som obekväma skor, när de inte passar perfekt.

Mitt råd blir alltså, att du flyttar ut igen, eller biter ihop och hjälper till att låta den ynkligt försummade unghunden få känna sig älskad och behövd genom att umgås med hela familjen, öva, motionera och trötta ut sig mentalt.

Använd positiva träningsmetoder och ställ höga krav på din sambo, som faktiskt måste ta sitt djurägaransvar och engagera sig i den stackars hunden - eller omedelbart omplacera den till ett nytt och betydligt bättre hem.

Lycka till! 

Tack för din feedback. 

Precis, jag är en introvert med högkänslig personlighet. Inget jag kan rå för. Jag älskar djur därför tycker jag att hunden inte är värd det livet han lever just nu och omplacering är det bästa. Det är min åsikt. Jag kan inte bestämma över min sambo,det är hans hund. Han tycker hunden är lycklig. Det tycker inte jag.

Jag vill också förtydliga att jag sagt att jag kan flytta eftersom jag upplever det som ett problem med hunden. Men det är de sista min sambo vill. Och jag kommer aldrig tvinga honom till att göra sig av med hunden, så elak skulle jag aldrig kunna vara. Mitt syfte med att göra ett inlägg på denna sida var att höra vad andra tycker. Inte att folk ska hålla med mig och säga att jag ska be han göra sig av med hunden. Jag tycker inte att hunden har ett värdigt liv, så mycket ensam som han är. Och det visar sig sedan på hans beteende att han inte får den uppmärksamhet och stimulans han behöver. Jag hade aldrig valt en så energikrävande hund om jag varit med i bilden när ett hund köp skulle göras, för jag vet själv att jag inte har den orken och hunden skulle inte fäå ett roligt liv. Och jag vet att hunden är med på köpet om jag vill vara med min sambo, men det betyder inte att jag inte har rätt till en åsikt hur jag mår i det hela. Alla ska må bra i detta. 

Uppfödaren till hunden bör väl kunna hjälpa till vid en omplacering? Jag är själv iuppfödare och vill alltid få vara inblandad om någon hund från min uppfödning måste ha ett nytt hem.

Ja, det tror jag inte är helt omöjligt