Idag var jag ute med Alvin min lilla chihuahua han är väldigt rädd och misstänksam mot människor något jag jobbar på varje dag. En sak som förståeligt gör Alvin livrädd är när människor springer mot honom. Utöver det tycker han att barn är väldigt läskiga så idag kommer vi gående och ska gå förbi en mamma och ett barn (jätte bra övning) men så vänder sig barnet till mamman när de är två meter från oss och skriker jag vill springa och tar sats för att springa rakt på Alvin, jag lyfter helt enkelt upp min hund och förklarar för barnet att han blir jätte rädd när man springer. Nu tänker jag var det rätt beslut? Jag vill inte signalera att barn är fara men vi har redan gjort upp om barn som är lämpliga att träna med för att få bort rädslan det den här lilla flickan gjorde hade till 100% jag är verkligen så säker, hade skrämt livet ur Alvin och gjort så vi får backa träningen Alvin verkade helt okej efter att jag släppte ner honom, ingen rädsla utan så framåt han kan vara. Men jag undrar vad hade ni gjort i min situation?
Jag tycker du gjorde rätt. Du besparade din hund att själv tvingas besluta hur han skulle hantera en skrämmande stuation.
okej, skönt att få fler infallsvinklar det är så lätt att tvivla på sig själv med alla ska och ska inte när det kommer till valpar. Man vill så förtvivlat gärna vara där för dem och fatta rätt beslut för att inte förstöra något i framtiden. Tack snälla för ditt svar 🌷🌷
Han tycker ju redan att barn är obehagliga, och särskilt springande sådana, så kopplingen barn - rädsla finns redan. Du grep ju in för att förhindra att han skulle bli mer skrämd, och det tycker jag är helt rätt beslut. Fortsätt som du gör, träna med "duktiga" barn som inte skrämmer honom i onödan :).
Jag fick också till mig att hunden själv ska lösa en massa saker med min första hund, så när det kom nån löshund rusandes så förhöll jag mig passiv, med resultatet att min lilla dam blev både rädd och nervös och sprang iväg. Uppenbarligen var jag ju inte en ledare/förälder att lita på... Sen tänkte jag att fan, detta funkar inte, och började gå in och skydda henne. Hon kunde slappna av och gömde sig bakom mig när det kom nåt obehagligt, vilket ju var ett avsevärt bättre beteende.
Kort sagt, naturlgtivis ska man träna dem att möta det de är rädda för, men det betyder ju inte att man ska lämna dem i sticket i en situation de inte kan hantera på ett bra sätt :).
Vad skönt!! Jag kände mig så dum när jag lyfte upp honom samtidigt kändes det på honom att han tog det bättre än han hade gjort om jag låtit barnet springa och jag har tänkt på det mycket efteråt tvivlat och ältat det är skönt att läsa om någon som har testat för det är just det där med allt som är inpräntat i huvudet om att man kan förstärka rädslor genom att lägga sig i och "bete sig som om något är farligt" jag vet ju att jag är väldigt rädd om min hund och jag gör verkligen mitt bästa för att tona ned det och vara cool i alla situationer men så kommer den här situationen och överrumplar en. Jag hade ju gärna sett att föräldern iaf skulle ha sagt något men hon verkade lika omedveten som barnet.