Jag är en gammal ungkarl som bor i lägenhet inne i stan. Det är långt till naturen, men det finns några fina parker inom gångavstånd. Det som får mig att tveka att skaffa en Jack Russell är att hunden kanske skulle vantrivas i min lilla tvåa. Å andra sidan jobbar jag hemifrån och kan ägna rätt mycket tid åt hundens uppfostran. Rasen lär vara envis och svår att träna, men den här mänskan är också ganska rejält envis.
Skulle det vara en bra idé att skaffa en Jack Russell terrier i min situation? Det verkar vara en underbar och rolig liten hund.
Många Jrt kräver ju en hel del mental aktivering för att vara balanserade och harmoniska så hur intresserad är du av tex spår, nosework och liknande ? Är du inte intresserad av mycket aktivering finns det många trevliga mer okomplicerade raser i rasgrupp 9.
Att du bor i en 2a i stan ser jag inte som några problem så länge hunden får sin motion och aktivering.
Bor själv i 2 r o k i ett bostadsområde utan problem med min terrier-blandning. Vi träffar dagligen åtminstone 5 st JR som är väldigt på, utan undantag. De behöver mer än promenader. Jag tycker det är lagom med lite terrier-charm i min hund.
Många Jrt kräver ju en hel del mental aktivering för att vara balanserade och harmoniska så hur intresserad är du av tex spår, nosework och liknande ? Är du inte intresserad av mycket aktivering finns det många trevliga mer okomplicerade raser i rasgrupp 9.
Att du bor i en 2a i stan ser jag inte som några problem så länge hunden får sin motion och aktivering.
Ja, nosework är absolut en färdighet som min hund ska lära sig. Förutom grundläggande saker som att sitta, räcka tass osv. Min förra hund var en toy poodle, men pudlar är ju väldigt mycket enklare att träna. En JRT kräver mer ansträngning, men det är helt ok.
För några år sedan var JR en upphajpad ras och det producerades valpkullar hej vilt med resultatet att många JR med dålig mentalitet kom ut på marknaden. Jag hade det tvivelaktiga nöjet att stöta på ett par eller rättare mina hundar, med blodvite som följd.Det var attack bom på bara! En del fick faktiskt avlivas har jag förstått.
Det har troligen blivit bättre på avelsfronten, men jag råder dig att välja noga och se till att få träffa föräldrarna till din tänkta valp. och se till att de är mentalbeskrivna.
En mentalt sund JR är verkligen en trevlig, pigg och robust vovve, så jag önskar dig lycka till i ditt valpval.
Ja, nosework är absolut en färdighet som min hund ska lära sig. Förutom grundläggande saker som att sitta, räcka tass osv. Min förra hund var en toy poodle, men pudlar är ju väldigt mycket enklare att träna. En JRT kräver mer ansträngning, men det är helt ok.
Varför inte en ny pudel? Du har ju erfarenhet av den rasen.
Om du absolut vill ha en JR men är osäker på om den kan bli "för mycket" så kanske du kan ta en vuxen omplacering. Då vet du ju vad du får.
Pudeln var en fin vän som blev 14 år gammal, men han led av flera hälsoproblem. Framför allt med ögonen, vilket lär vara ganska vanligt, eller åtminstone inte helt ovanligt.
Jag har inte bestämt mig för viss ras ännu. Kanske en Dansk-Svensk gårdshund? En av mina halvbekanta från parken har en sån, och det är en lekfull och harmonisk jycke.
DSG är något mildare än JRT enligt min erfarenhet, men har ändå rätt mycket "skinn på näsan". Sen finns det ju en uppsjö av små terriers, kavata små kompisar som dock brukar ha ganska mycket egen vilja. Det gäller inte bara att vara envis, man får vara lite klurig också för att komma överens med en terrier. I gengäld får man mycket bus och glädje tillbaks!
Pudeln var en fin vän som blev 14 år gammal, men han led av flera hälsoproblem. Framför allt med ögonen, vilket lär vara ganska vanligt, eller åtminstone inte helt ovanligt.
Jag har inte bestämt mig för viss ras ännu. Kanske en Dansk-Svensk gårdshund? En av mina halvbekanta från parken har en sån, och det är en lekfull och harmonisk jycke.
Dansk-svensk gårdshund är en jättetrevlig sällskapshund för den någorlunda aktiva hundägaren. Jag har en kompis som har en liten uppfödning av rasen och uplever rasen som betydligt mindre krävande än en terrier, men absolut ingen mespropp. Rasen är generellt frisk och sund.
Det beror väl lite på vilken terrier man jämför med. Folk - vilket gäller mig också trots att jag är terrierägare - tenderar att bunta ihop dem i en stor klump men det är ju rätt stor skillnad mellan tex en norfolk och en tysk jaktterrier.
Tack för råd och synpunkter, allihopa. Det blev i alla fall en DSG. Världens goaste jycke. Fortfarande lite vild, men otroligt snäll och vänskaplig.