Någon av retrieverraserna skulle jag vilja föreslå: golden, labrador, flatcoated, curlycoated retriever. Även springer spaniel.

I princip alla friska hundar klarar en mils promenad i skogen, så inte särskilt utslagsgivande är jag rädd.

Fundera på vad du vill göra och hur ofta. Vill du syssla seriöst med drag så är det vissa raser som gäller, men dessa har också oftast en stark jaktlust, vilket gör att du kommer att få ta dina skogspromenader med en kopplad hund jämt, vilket iaf inte jag tycker är särskilt kul.

Tror som föregående talare att en retriever av nåt slag kan funka, alternativt någon hund bland de rena sällskapsraserna. Bichon havainas brukar rekommenderas som en trevlig och frisk ras till exempel.
Mindre hundar med en bra konsturktion klarar sig bra i skogen, och har dessutom fördelen att de kan bäras hem i händelse av skada, samt att deras packning + mat inte väger så mycket.
Avskräcks inte av pälsen, de kan trimmas ner till en mer "sportig" frisyr som inte kräver så mycket jobb :)

Vad gäller rädslor rekommenderar jag att du försöker köpa en valp efter mentalbeskrivna föräldrar (BPH/MH). Kolla även på släktingar om möjligt (föräldrarnas syskon + föräldrar) eftersom rädslor tenderar att ärvas ned tämligen starkt.

Tack för svaret. Jag tycker att de retrievers jag träffat är trevliga. Jag har tittat lite på flatcoated retriever och curly. Älskar cockrar och är uppväxt med cocker spaniel så springer skulle säkert kunna vara något.

Tack för svaret. Det var mitt fel att jag var lite otydlig, baserade mitt svar på familjens nuvarande hundar. Familjen har just nu två sällskapshundar. Tibetansk spaniel och Chinese Crested. Ingen av dem tycker om att gå längre promenader/raskare promenader. Utan föredrar kortare promenader. 

Ungefär vilken storlek? Spontant tänker jag dvärgschnauzer eller schnauzer. Tror att dvärgarna är lite mer "easy going" än deras större "kusiner".

Kavata och med en hel del energi utan att de blir alltför stissiga. 

För mig innebär "stabil mentalitet" och "orädd" lite mer åt terrier/schnauzerhållet, möjligen retriever/spaniel eller nötvallare  - men även en ras med bakgrund som fårvallare kan givetvis vara orädd och stabil mentalt. Dock brukar de ha lite större och snabbare reaktioner vilket ger intrycket att de inte är lika stabila. 

Det beror ju också på hur förig och lättmotiverad hund man vill ha. Hålla på med träning mest för att det är kul eller för att satsa på tävling, kanske med högt uppsatta mål? 

Storleken spelar inte så stor roll, men de mest utpräglade sällskapsraserna går nog bort. Ser jag till mina två så hänger cairnterriern med på samma aktiviteter som jaktlabben, han går helt klart lika långt och tar sig fram bra även i ganska tuff terräng. Är det väldigt brötigt eller tungt underlag (rejält kalhygge, djup mossa, kärr, lössnö) så är det förstås jobbigare för honom på sina korta ben än för labben som seglar över och inte behöver ta i lika mycket.

Tack för svaret. Vill gärna ha en medelstor-stor hund men om rasen har  de rätta egenskaperna. Vill egentligen kortfattat ha en livlig hund som följer med på allt och inte påverkas så mycket av väder. Vill heller inte ha en hund som behöver täcke när det är kallt. Att kunna tävla eller inte är inte så viktigt för mig. Dock så planerar jag att aktivera hunden dagligen med spår, sök och lydnad.

Isländsk fårhund kanske? Jag har en snart ettårig tik som hänger med på det mesta och är hyfsat modig.

Hon har bra päls, inte verkat särskilt påverkad av något norrbottens inland drabbat oss med so far (mygg, knott, väta och kyla). Vi tränar lite lydnad/rallylydnad, mest för skojs skull, men tänker testa att tävla rally när coronaeländet börjat ge sig.

De är dock skälliga(!). Inte att de direkt dumskäller, men tröskeln är *väldigt* låg och de är dessutom avlade att vakta och valla med skall, så om nån går förbi när hon är ute får man veta det... Träningsbart, ja, men det tar tid, och risken är väl att det är *väldigt* svårt att få dem att vara tysta om de ska vara själva hemma i en lägenhet.

Annars en fantastiskt gosig, kärleksfull, kavat och trevlig hund utan några större drag mot att jaga (där finns det dock viss spridning inom rasen).

Dock kan varnas att denna lilla skit gav mig fingret rätt frekvent när hon var valp, och att jag har fått jobba rätt mycket med att bygga en positiv relation mellan oss innan jag kunnat ställa krav. Hon är samarbetsvillig om föraren anses värd att samarbeta med, men inte särskilt förarvek :D.

Kanske en labrador? Det är verkligen en hund som är väldigt allround, du kan absolut träna allt med labbar (kanske inte skydd då), de går i allmänhet att träna till att ha lösa, i allmänhet lättmotiverade tack vare godishjärnan.. Känns som du kan få allt du vill ha med en labbe från seriös uppfödare.