Jag tror att dina frigående höns kan bli ett reellt problem för vilken hundras som helst. Möjligen kan de stora typ new foundland eller sankt bernard lämna höns i fred. Höns flaxar så roligt när de blir jagade och så kacklet - väldigt triggande för jaktlusten.

Tror att många hundar kan gå bland höns,(hellre hund med bakgrund som vall, gårds, eller sällskapshund än jakt) om man vänjer dom. När vi köpte vår lapphund gick hundmamma bland höns och katter. Vår samojed däremot, blir mycket triggad av kacklet.

Lapphund är faktiskt en av de raser jag sneglat på! Har ni svensk eller finsk lapphund? Hur väl matchar den de övriga punkterna på min lista? (Lyhörd och lättlärd, går att ha lös i skogen m.m.)

Hej! Vår är en finsk lapphund, och vad jag förstår är den lite mjukare än den svenska, och lättare att fostra( olika på individer naturligtvis)Lapsk vallhund är mera utpräglad arbetshund. Sisu är nu 16 månader, och hittills är han en kanonkille som hänger med på allt. Han kommer bra överens med vår andra hund som är en drygt nio år gammal samojed, och med andra hundar vi träffar. Dock leker han intensivt och högljutt, så vissa hundar tycker det är för mycket. Han har aldrig visat aggression mot vare sig hundar eller människor, älskar när barnbarnen leker med honom. Skallet är ett problem, som vi jobbar med, och det är typiskt för rasen( fast i olika grad.) Storleken är perfekt för oss,och pälsen är lättskött,iaf jämfört med samojeden. vi tränar nosework och rallylydnad, viket han älskar, vill gärna ha variation, både på aktiviteter och belöningar. går oftast lös i skogen men vi har jobbat mycket med inkallning och kontakt

Nån form av retriever skulle annars funka bra tror jag.

Vad gäller hönsen så har jag hittills haft en borzoi, en norrbottenspets, och en isländsk fårhund gåendes på gården lösa tillsammans med hönsen utan olyckor (egna hundar som går lösa med dem i princip årets alla dagar). Bekantas mellanschnauzer har också kunnat sköta sig.

Faktiskt var det en svensk lapphund i bekantskapskretsen som var svårast att få att ge attan i hönsen...

Min uppfattning är att det hänger mer på individ än ras, och tar man en valp är det inte jättesvårt att lära dem att hönsen tillhör flocken och inte får röras.

Hanna Hellquist har en tax! Den verkar trivas med hennes höns på hennes gård. 

Jag tänker också retreiver. Eller nån form av vallhund, kanske corgi?

Definitivt skulle jag INTE rekommendera tax eller nån jaktras. 

Vet briarder som bor med höns också, men det stämmer inte med TS övriga önskemål.

Ja, retriever skulle kunna funka, då tänker jag främst på labbe eller golden. Flatte är lite flamsigare eller vad man ska kalla det och tollare är inte alls lika easy-going som de andra.

Sen har ju jag också haft isländsk fårhund, hon funkade väldigt bra med både folk och fä. Faktiskt så "vallade" hon in hönsen och gässen på kvällen när jag jobbade på en 4H-gård.

Raser med jaktbakgrund (förutom retriever och möjligen spaniel) skulle jag starkt avråda från. Även hos sk sällskapslinjer kan jaktinstinkten fortfarande vara rejält hög. 

Håller med, ingen jakthund. Framförallt eftersom är det få jagande raser som går lätt att ha lösa i skogen eller är särskilt lämpliga som första hund :).

UPPDATERING

Jag har läst många gamla trådar där andra frågat om hundraser och ofta undrat hur det gått. Därför tänkte jag passa på att berätta var jag landade.

Det blev en stor pudel till sist! Jag sitter just nu och skriver med en valp på drygt två månader sovande en meter ifrån mig.

Hade egentligen bestämt mig för en collie, antingen korthårig eller långhårig. Collieklubben har ett projekt för att förbättra mentaliteten med hjälp av mentalindex, som bygger på MH, och eftersom jag inte vill ha en ängslig hund uppvaktade jag främst uppfödare som var noga med mentaliteten. Men trots att jag besökte flera gick jag bet. En tik gick tom, en uppfödare erbjöd mig en tik men jag måste ha en hane för att kunna lösa hundpassningen, två uppfödare prioriterade tävlande, en tyckte att jag skulle sätta hunden på dagis lite för tidigt, några intressanta kombinationer parades för sent för att jag skulle kunna lösa ledigheten under valptiden och så vidare …

Jag vidgade därför mitt sökande till fler av raserna på min topp-lista. Tittade bland annat på storpudel, och där fick jag napp hos en väldigt trevlig uppfödare som fått en kull i lämplig tid och som hade en hane över. Tiken som fött kullen kändes som en väldigt stabil hund och en fin mamma till sina valpar. Två av hennes syskon är utbildade terapihundar.

Känner mig just nu mycket nöjd med valet. Åker visserligen på mer pälsvård, men slipper å andra sidan hundhår i soffan. Jag kommer att hålla honom relativt kortklippt över hela kroppen.

Katterna har börjat tolerera honom. Hittills går det rätt bra även med hönsen, men det dröjer nog länge innan jag törs ha hund och hönor lösa på gården samtidigt. Nu får valpen springa lös på tomten när hönsen är inne i hönsgården men går kopplad när hönsen är frigående. Kan tillägga att jag har inhägnad tomt och alltid är ute med valpen.

Vad gäller aktivitet har jag helt släppt tanken på agility (vilket jag ser att jag nämnde i mitt förra inlägg). I stället har jag gått med i brukshundklubben och räknar med att prova spår och/eller sök vad det lider. Insåg att jag själv trivs bättre med att gå i skogen än med att springa runt på en agilitybana.

Sammantaget känns det väldigt bra att det blev en pudel. Det är en lättlärd hundras som samtidigt inte lär vara alltför krävande för nybörjarägaren. Jag tror att vi kommer att matcha varandra bra vad gäller utmaningar och aktivitet.

Att han är gudomligt söt gör så klart inte heller något! Men det har väl å andra sidan ingen valpägare någonsin tidigare sagt om sin valp …