Hej! 

Så trist när det blir fel. 

Visst KAN man "förstöra" en hund men en mentalt stabil hund får man banne mig anstränga sig för att den ska må såpass dåligt. Med andra ord så tror jag inte att felet ligger hos dig, åtminstone inte enbart.

Precis som människor så är hundar olika funtade och det finns helt klart de som inte är bra mentalt. Rädslor, stress, aggressivitet - det finns hundar som mer eller mindre har det medfött.

Jag har själv haft en sådan hund, man får mycket skuldkänslor och tänker på vad man kunde gjort annorlunda. Jo, hunden kunde ha haft det bättre hos någon annan men det hade förmodligen även kunnat bli mycket, mycket värre. 

Det är ett starkt och modigt beslut du har fattat och jag tycker absolut att du ska våga dig på en ny hund. Kanske en annan ras, om inte annat så för att det ska kännas tryggare. 

Ett alternativ är helt klart att titta efter en vuxen omplacering. Då vet du hurdan hunden är och det blir mindre av att "köpa grisen i säcken". Det finns jättetrevliga hundar som omplaceras av olika skäl, mina senaste tre kom som vuxna och har varit trygga, glada individer.

Då kan du ju vara mer öppen för vilken ras det blir, gå efter rätt individ! 

Jag har inte haft dina erfarenheter med mina egna hundar, som trots att de tillhör en ras som man ofta säger är lättrörlig och lite stirrig i sin iver att delta och behaga (flatcoated retriever) inte har uppvisat mental osäkerhet alls. De har alla varit stabila och mycket trevliga i sitt umgänge med människor, hundar och andra djur (dock ogillar mina två nuvarande av någon okänd  anledning allt i kattväg.) Du nämner grupp 9, alltså sällskapshundar av oftast mindre modell - men vilken ras? I grupp 9 finns åtminstone ett par raser som jag skulle beteckna som rätt osäkra till temperamentet.

Men - jag har sett exempel på hundar som borde betett sig stabilt i kraft av sin ras och sin härstamning, där jag någorlunda känt till den. Men de har varit nervösa, osäkra, opålitliga. En gemensam nämnare för dessa har varit, såvitt jag kan bedöma, att ägaren ställt för höga krav alldeles för tidigt. Aktiverat för mycket med lydnad och lekar och motion, av okunskap ställt alldeles för höga krav på en liten outvecklad individ. Inte låtit valpen vara liten valp och hitta sin trygghet, tillit och stabila bas i det nya hemmet. Namnikallning, koppelträning och rumsrenhet är fullt tillräckligt under flera månader. Har valpen dessutom hamnat i en stojig barnfamilj där den ses som en extra leksak till barnen, ja då går det som det går. Åt helsicke i regel.

Nu vet jag ju så klart inte om din hund varit ute för detta, jag ger bara en rätt vanlig orsak till att hundar snedreagerar. Din hund kan ju bära på mentalt svaga gener, men då borde föräldradjuren och framför allt syskon ge viss kunskap.

Du har uppenbarligen gjort mycket för att få ordning på hunden och är uppfödaren villig att ta emot den och behålla den är det rätt beslut. Att omplacera en så osäker hund till annan familj, kanske barnfamilj, känns väldigt fel både mot hunden och nya ägarna. Bättre då att låta hunden somna in.

Där håller jag till viss del med dig, stress mm kan naturligtvis även bero på för höga krav och för mycket aktivering. I synnerhet för valpar kan det räcka med att "bara vara", att upptäcka omvärlden och lära sig lite grundläggande kommandon som tex inkallning.
Jag tror att flattar och en del andra aktiva raser som tex tollare och aussie är i farozonen just för att de är aktiva och livliga - folk tror att de behöver massor med aktivering och drar upp dem ännu mer.

(Dock har jag faktiskt bara träffat en flatte som varit riktigt kajko i skallen och där var det onekligen nedärvt.
Står man som "spöke" på MH och hör testledaren säga "Släpp för sjutton inte hunden, då hugger den figgen!" så är det rätt käpprätt fel, dessvärre var det tydligen fler i kullen som var sådana.)

Sorry TS för OT! Jag undrar också vilken ras det gäller, en del i grupp 9 kan ärligt talat vara ganska knepiga och tyvärr är det långt ifrån alla uppfödare som är särskilt noga med mentaliteten.
Jag håller annars med Anneli, bra om uppfödaren tar över hunden men lämna den inte till någon annan. 
Hundar med problem tenderar att hamna i en omplaceringskarusell, då är det faktiskt bättre att de får somna in.

Lycka till hur du än gör, bolla gärna mer här om du vill! 

Hej,

tack för ditt svar. Det fick mig att känna mig något mindre usel som människa/hundägare än vad jag gjorde innan. 

Precis som du skriver har jag stora skuldkänslor och funderar mycket på vad jag kunde gjort annorlunda, på vad som blivit fel osv. 

Nu kommer det nog dröja innan vi köper en ny hund med tanke på småbarn. Dock är det ett bra alternativ som du nämner med en redan vuxen hund. Hur har du hittat dina vuxna hundar? 

Hej,

tack för ditt svar.

Det är en pudel.

Jag tror inte jag ställt för stora krav under valptiden. Vi gick på valpkurs och det var olika kontaktövningar, koppelträning, inkallning, sitt, ligg och sitt kvar. Det var först efter 6 mån vi började med spår och andra aktiviteter. Om det är så att jag överaktiverat honom är det i så fall hemskt sorgligt då jag bara velat ge honom min tid och försökt se till att han får den motion och aktivering jag trott att han behövt. 

Han är inte uppvuxen i barnfamilj och har absolut inte varit någons leksak. Jag har alltid sett till att de barn som träffar honom varit försiktiga (klappat fint) och låtit honom vara ifred när han äter/sover. 

Ja jag är tacksam att uppfödaren väljer att ta tillbaka honom och jag hoppas att hon kan fatta rätt beslut för honom. 

Som jag svarade Anneli är det en pudel. Jag har haft en pudel tidigare och han var nästan motsatsen till min nuvarande. 

Det är som sagt väldigt sorgligt om hans beteende beror på överaktivering... 

Nej det känns bra att uppfödaren tar tillbaka honom för jag vill inte att han ska hoppa runt till olika hem eller råka illa ut på något sätt.

Stort tack! 

Nä... nog kan man säkert ställa till det mer med en redan instabil individ om man överaktiverar, men en någorlunda mentalt sund hund klarar mycket.

Jag har "överaktiverat" mina nuvarande hundar (en norrbottenspets och en isländsk fårhund) som valpar avsevärt mer än du gjort din utefter beskrivning. Islänningen var "bisittare" på lydnadskurs för nobsen redan när hon var 3-4 månader och vi gick rallylydnadskurs då hon var 5 månader, och har tränat en massa saker och gått kurser sen dess. Hon är ändå nöjd och glad och stabil psykiskt.

Jag skulle vilja slå ett slag för MH/BPH. Ska du köpa valp, så kolla efter föräldrar som mentalbeskrivits och inte visat några rädslor/orimliga aggressiviteter. Det finns definitivt en stark ärftlig faktor där, och föräldrar med en trevlig och sund mentalitet har helt klart bättre sannolikhet att lämna trevliga valpar.

Klart du ska göra ett nytt försök när livet tillåter :)
Lycka till!

Mina hundar har faktiskt trillat in mer eller mindre av en slump, jag var inte ens ute efter en omplacering (eller en extra hund öht).

Min kompis hittade "min" labbe i en Facebookgrupp där det diskuterades något helt annat, en uppfödare nämnde i förbigående att hon hade en tik som skulle omplaceras. 
Jag kikade litegrann efter en ny hund eftersom min dåvarande var sjuk, jag kontaktade uppfödaren lite halvhjärtat och vi åkte och tittade.
Nikka är en toppenhund men har inte riktigt de kvaliteer som krävs för praktisk jakt och avel - saker som ändå inte är aktuella för mig.
En perfekt lösning, jag fick en tvåårig hund som var utvärderad både hälsomässigt och mentalt, jag hade henne dessutom på prov ett tag.

Hund nummer två skulle jag bara passa åt en kompis och hjälpa till med rehab. När Posh hade bott här ett tag så behöll jag honom helt enkelt, det funkade bäst för alla parter.

Jag hade satt upp mig på intresselista hos en uppfödare av en annan terrierras när en ytligt bekant som föder upp cairn hörde av sig. Hon hade en tvåårig hane vars husse inte kunde behålla honom pga sjukdom, visste jag möjligen "någon" som kunde ge honom ett gott hem?
Den planerade borderterriern, en tikvalp, blev helt plötsligt en tvåårig cairnhane.

Jag tror att ett sätt att hitta en bra omplaceringshund är att vända sig till rasklubbar och uppfödare av intressanta raser och höra om de vet några lämpliga hundar. Många uppfödare omplacerar hundar som av någon anledning inte passar till avel, det kan vara att de inte blev helt korrekta exteriört, har någon defekt/sjukdom som inte påverkar hunden men inte bör avlas på - det kan till och med vara ett syskon som fått en sjukdom.
Ett annat sätt är att kika runt på sociala medier som olika forum, Facebookgrupper och liknande och lägga ut lite "krokar2 här och var. Rätt som det är kanske något dyker upp!
Här skulle jag dock lägga ut en liten varning. "Muskelhundar" av shitbulltyp översvämmar omplaceringsmarknaden. Ofta har de mindre bra egenskaper eller upplevelser i bagaget även om säljaren inte är tydlig med det - undvik!!!
Titta på andra hundtyper och var dessutom noga med att alla papper blir skötta korrekt.

Eftersom du låter rätt erfaren med hundar och vi tittar på någon ras ur just grupp 9 så skulle jag gärna vilja veta vilka raser ur denna grupp man ska se upp med.

Ursäkta om jag "lånar" denna tråd till en möjligen OT fråga, men blev nyfiken. Och TS är kanske också nyfiken på vilka raser man ska passa sig för om man vill få en trygg och stabil kompis.