Hej. Tänkte höra mig för på detta forum angående ett problem vi har i hemmet med våran hund.
Vi har en staffe hane på strax över 5 år. Det största problemet med honom är att han totalt tappar det när vi får besök. Går inte att få stopp på honom, varken med leksak eller kommando. Han biter sönder kuddar och välter allt som kommer i hans väg, även efter flera timmar när gästerna stannat längre.
Vi har testat kemisk kastrering, psykologikurser, stresshanteringskurser, personliga tränare som varit hemma hos oss. Vi har utvärderat stimulanser under längre tid med ingen stimulering, lite, lagom, mycket och väldigt mycket. Nosework inne och ute i inhägnad trädgård. Absolut inget av de vi gjort har ens visat sig fungera det minsta.
Han har ingen separationsångest när vi lämnar honom hemma, har övervakat med kamera. När vi är hemma med honom är han till 90% lugn och snäll men skulle det knacka på dörren så går han från 0-100.
Han gjorde en korsbandsoperation för cirka 2 år sedan och känner att han har blivit värre efter denna, väldigt vaktig i trädgården. Minsta fågel som han ser tänder han till på och rusar in i huset för att börja ta sönder kuddar och skor.
Vi har en 2årig son hemma som han accepterat, han är inte förtjust i honom men inget aggressivt beteende har dykt upp, ännu. Lite morrande när sonen försöker klappa honom och så går han iväg.
Efter flera år av rådfrågning hos veterinären så har flertalet sagt att det nog är bäst om han får somna in.
Vad säger ni om detta? Hur hade ni ställt er till det svaret?
Oj, så svårt :/.
Fundera runt dessa frågor tänker jag.
- Finns det en risk att barnet blir skadat?
- Vad händer om något/några år när barnet vill ta med med kompisar hem? Kan du garantera att de barnen går säkra?
- Hur mår resten av familjen i den här situationen?
- Hur mår hunden?
Hej.
Vi hade väldiga problem när barnet var nyfött då vi inte kunde ha vår son på golvet ifall någon skulle knacka på för då var det nära flera gånger han flög mot dörren och nästan hoppade rakt på vår son. Men svaret är nog Ja på första frågan för vi kan inte leka med någon boll eller liknande i trädgården tillsammans med alla för hunden attackerar bollen när sonen har den i handen.
Vi har alltid låtit min mamma passa hunden ifall vi haft besök av barn för vi vet inte ifall hunden skulle välta dessa barn eller skada dom på liknande sätt. En gång var en 5åring hemma hos oss med en prinsessklänning, då började våran hund hugga mot klänningen.
Vi mår faktist skit rent ut sagt. De första 2 åren var jobbiga, de nästkommande 2 åren var extremt jobbiga och nu sista året är det ohållbart, med tanke på corona läget så har vi inte besök så nu är det väl lugnare.
Jag tror inte han mår så bra. Vi kan inte gå till veterinären utan att han skriker och är stressad, så vi får alltid vänta utanför. Att sitta i trädgården utan besök går knappt heller för fåglar och liknande gör han stressad.
Utifrån det du skriver skulle jag rekommendera att ni tar bort honom faktiskt.
Det suger att ta bort en hund, men det är än värre att ett barn blir skadat :/. Ni verkar ha gjort ert yttersta för honom och ibland är det rätta att säga att nu räcker det.
Jag förstår hur ledsammet det måste vara. Men jag hade låtit honom somna in om det inte finns nån chans för omplacering till nån bekant t.ex. där jag visste att han kunde ha ett lugnare/mer passande liv. Låter alldeles för riskabelt för barnet ffa, känns inte alls rätt.
Utifrån det du skriver skulle jag rekommendera att ni tar bort honom faktiskt.
Det suger att ta bort en hund, men det är än värre att ett barn blir skadat :/. Ni verkar ha gjort ert yttersta för honom och ibland är det rätta att säga att nu räcker det.
Hunden är inte aggressiv mot folk, har aldrig visat tendens till det. Det är mest hans stress som jag anser är problemet, att han blir så uppspelt vid besök. Tänder han till så får vi inte honom lugn, det gäller även om vi får leverans av tex hundmat så går han upp i varv och det tar ett tag för han lugna sig.
Skulle vara orolig för i första hand barnet. Måste vara väldigt stressande att ständigt vara på tå om det ringer på dörren eller annat som kan dyka upp. Tror inte ens en hund som lever under de premisserna mår bra heller. Även om du anser att hunden inte är aggressiv så kan så mycket hända mellan barn/hund så det skulle jag aldrig riskera....
Även en mentalt stabil staffe är ju en glad bulldozer och kan rätt lätt välta ett barn i förbifarten. En staffe som inte har koll på sig och som dessutom biter/sliter sönder saker i ren stress - det kan gå illa utan att den är det minsta aggressiv.
Barn är barn, det kommer att bli livat hemma hos er förr eller senare med stojande ungar som busar runt. Där kanske man även bör ha i åtanke att folk har stora fördomar om staffar och liknande hundar. "Den farliga kamphunden bet nästan ihjäl mitt barn" fast den mest ville pussas...
Att ha kvar hunden ser jag inte som en möjlighet i nuläget men det har ni ju redan kommit fram till.
Om ni bestämmer er för att omplacera så snälla, gör det bara till någon som ni känner extremt väl. Staffar, amstaffs och "shitbulls" har en tendens att bli vandringspokaler och valsa runt i hem efter hem, er hund förtjänar bättre än så.
Då är avlivning förmodligen en bättre lösning.
Jag ska inte sticka under stol med att det känns förjävligt att behöva ta bort en hund på grund av mentaliteten men alla hundar är inte bra mentalt.Att leva i mer eller mindre ständig stress är oerhört påfrestande, er hund kanske ska få slippa det.Ni har sannolikt gjort allt ni har kunnat och det är inte hållbart längre.
Hej. Väcker denna tråd för att lätta lite på hjärtat. Våran hund har sedan jag skrev inlägget bara blivit mer och mer stressad. Kollade med en hundcoach som skulle ta honom till en gård ett tag men hon avböjde tyvärr efter hon träffat honom. 2 veterinärer har även träffat honom och gjort bedömningen att det mest humana är att han ska få sova.
Aldrig mått såhär dåligt. 18.00 ikväll kommer han bli stressfri ❤️
Beklagar, ni verkar ha gjort allt ni kunnat för honom och detta är sannolikt det klokast beslutet för alla inblandade