Tror absolut du kommer klara av att tillgodose en herdes behov och är du bara beredd att ta hjälp om du känner att du saknar kunskap så tycker jag du ska satsa på rasen du verkligen vill ha.

Min var nöjd med några timmars motion per dag och 3-4  spår+ lydnadspass i veckan. Vaktig på tomten och vid dörren men det var aldrig några problem att be honom gå undan. Det är ju en stor och kraftfull ras så du bör vara medveten om att du behöver ha kontroll på hunden...min stora hane hade lätt dragit omkull mig om jag inte haft "röstkontroll". Var noga med uppfödare och kolla bakomliggande leds hälsa och mentalitet. Jag upplevde inte honom som speciellt krävande men jag tycker ju att det är galet roligt att jobba med hunden och var ju inställd på att det skulle krävas mer än bara motion. Har du hundvakter som har kunskapen och intresset att passa en så pass stor hund?

Min åt ca 1 säck foder i månaden så beroende på sort får du räkna med 700-1000kr för foder+ några hundra för tuggben. Kurser kostar men är välinvesterade pengar. Se till att ha en rejäl buffert för veterinärkostnader för även om hunden är försäkrad så kan kostnaderna dra i väg ordentligt och ta en försäkring där rehab ingår om olyckan är framme.

Tack för ditt svar! :D

Passningen kommer nog bli mest av pappa men är det över en helg och jag verkligen inte kan ta med hunden har jag min vän där i stallet som kanske kan hjälpa mig, annars har jag ögonen på ett hundpensionat som jag då får ta från mitt sparkonto, men det blir förmodligen väldigt väldigt sällan. Jag kommer vara väldigt noga med uppforstran och röstkommandon, mycket för min egen skull men också för att min familj ska kunna gå ut och gå med den utan att vilja slita sitt hår och ingen av dem är hundmänniskor och min pappa har bara erfarenhet av övriga släktens (många) ouppfostrade och understimulerade hundar, men han har ändå sagt att han hjälper mig om jag behöver det. Men jag umgås redan mycket med mina föräldrar då dem är mitt enda umgänge här så jag hoppas att jag kommer kunna lära dem och hunden att fungera tillsammans under tiden. 

Jag har tänkt mycket på det där med ekonomin, jag har ju en buffert men tanken är ju att den ska täcka priset på valpen också men jag har ingen aning om vilken prisklass jag bör förvänta mig på en vit herde? Jag har mejlat olika kennlar men ingen har svarat ännu (knappt gått en vecka) men har försökt kolla upp vad schäfrar brukar kosta för det var den närmsta jämförelsen jag kunde komma på att göra och dem verkar ligga på ~18 000. Men sedan har jag sett Goldens för ~24 000 och labradoodles såg jag för 40 000! Så jag är lite rädd för att bara inköpspriset kommer äta upp mer än hälften av vad jag har sparat (ca 50k)

Sedan har jag kollat mycket på foder, mamma skaffade katt när jag bodde hemma och då gjorde jag en noggran undersökning på foder för henne då katter verkligen inte ska ha spannmål alls. Men hundar verkar kunna klara av en låg procent spannmål? Så jag har kollat på Sam's Fields foder på ArkenZoo, 13kg för ~460kr. Är det ett ok foder och bör jag förvänta mig mer än en sådan säck i månaden? 

Efter att alla mina fasta utgifter per månad är betalda, min mat är köpt och jag har lagt undan på sparkontot har jag 3000 över per månad, jag börjar fundera (eller inse) att det är lite i det minsta laget kanske? Det är ju ändå pengar jag ska ha och röra mig med över lag i en hel månad, även om jag inte spenderar mycket pengar generellt... jag ogillar bara känslan av att jag kanske måste vända på varenda krona varje månad, så borde jag vänta helt tills min ekonomi ser bättre ut eller kanske ändå undersöka Finsk Lapphund närmre? Tänker att dem är mindre och kanske då lite billigare per månad?

Suck, jag har så många frågor, hoppas det är ok. 
Försäkring har jag också försökt läsa på om och det hade ju varit smidigt för min del att ha försäkringen hos Folksam eftersom min hemförsäkring är hos dem och jag får då 10% rabatt på hundförsäkringen, men har du någon aning om ifall dem är bra, okej eller fruktansvärda? 

Tippar på att du får betala mellan 16-20000kr beroende på linjer, hur meriterade föräldrarna är osv. Dessa ockerpriser man ser nu gäller oftast populära blandraser och gäller inte seriösa uppfösare.

Sams Field är ett helt ok foder men hur mycket som går åt beror mycket på vilken vikt och förbränning din hund kommer ha och naturligtvis hur hårt den motioneras. Min hane åt ca 8 dl högenergifoder per dag. Du bör räkna med att din hund kanske behöver dietfoder samt tex ledtillskott i framtiden så du har pengarna om hunden har andra behov än ett "vanligt" foder.

Jag har haft Folksam i alla år och tycker dom är suveräna att ha med att göra samt att dom är humana i sina priser.

Du kanske kommer ner lite i foderkostnad om du köper en annan ras men kurser,veterinär mm blir ju det samma .

Hej och välkommen till Vovve! 

Det här blir nog ett långt inlägg till och med för att vara jag och med lite synpunkter som du inte nämner. Jag hoppas att du inte tar illa upp, anledningen till att jag skriver om psykiska/neuropsykiatriska funktionshinder är att jag har en del själv.

Vit herdehund (som min mobil envisas med att stava "Vit Herregud" ) låter inte alls orimligt utan som ett bra och genomtänkt val. Det finns ju ingen anledning att börja med en jättelätt ras och sedan jobba sig uppåt - såvida man inte fastnat för de riktigt svåra raserna och dit räknar jag definitivt inte VH.

Akitan är sannolikt betydligt knepigare och Ceskoslovenský vlciak rekommenderar jag inte om man inte är väldigt duktig på hund, mycket som kan gå snett där.
Finsk lapphund skulle förmodligen också passa - och det där med färgen tror jag inte skulle vara något problem. Jag har alltid sagt att om jag skulle ha en labbe så skulle jag ha en gul. Jag gillar faktiskt inte ens svarta hundar särskilt mycket.
Båda mina labbar har varit svarta och givetvis världens finaste hundar! 
Enda gången jag muttrar över att de är/har varit svarta är när alla dessa svarta hår ligger som barr överallt, inte minst i badrummet.

Däremot så har VH en stor fördel gentemot FLH: det är en bruksras vilket innebär att föräldrarna måste ha "Känd mental status", dvs ha gjort MH för att få registrera avkommor.
Jag vet inte hur påläst du är om detta men MH är en slags mentalbeskrivning där man bland annat kollar hur social och tillgänglig hunden är, leklust och hur den hanterar rädsla.
Det säger långt ifrån allt om en hund men kan ge en bra fingervisning och är definitivt bättre än om hundarna inte är utvärderade alls.

Själv skulle jag inte köpa en bruksras från en uppfödare som inte försöker få samtliga valpköpare att göra MH med sina hundar. Är de bra mentalt så upp till bevis!
Tycker uppfödaren att det är ett "nödvändigt ont" och bara gör det på avelshundarna så skippa den kenneln.
Om du vill ha hjälp med att kolla upp och tyda MHn så hojta, här inne finns en del medlemmar som har vana vid det.

Jag kan även lägga till att själv anser jag inte att fina utställningsmeriter säger ett smack om en hunds mentalitet även om det finns folk som har en annan uppfattning om det.

Eftersom det är din första egna hund och du kanske har lite svårt för att umgås med folk(?) och att be om hjälp om något strular så välj en uppfödare som inte bara har bra hundar utan som det klickar med på andra sätt också.
En uppfödare som du känner att du har förtroende för inte bara rent "avelsmässigt" utan någon som du känner dig trygg med att fråga om tips och råd.
Jag lovar, hur påläst man än är så dyker det upp MASSA frågor och funderingar - där är en bra uppfödare guld värd!
Dessutom har hen ett personligt intresse av just din hund och förhoppningsvis även stor erfarenhet inte bara av hundar rent allmänt utan även av rasen.

Spår och uppletande är perfekta saker som går att träna själv men det kan även vara bra social träning för osäkra mattar.
Flera av mina närmaste vänner har jag träffat via hundarna, att ta en heldag i skogen med hundträning och fika är en himla bra sysselsättning.

Agility är jätteroligt och ger ett fint samarbete med hunden, dock har en VH inte SM-kapacitet då de inte är lika kvicka vare sig mentalt eller fysiskt som till exempel en border collie. 
Siktar du inte på tävling på högre nivåer utan vill träna och gå kurser så funkar det utmärkt med en VH.
(Och faktiskt kan det vara lättare att träna med en hund som inte är riktigt lika snabb som en bc. Det kräver mer av föraren för att det inte ska bli fel lika snabbt som det blir rätt.)

Vallning, nja.
Vit herdehund avlas inte särskilt aktivt mot vallning och arbetade dessutom inte på samma sätt som tex border collie och många andra utpräglade vallhundsraser.
Kruxet med just vallning (och jakt) är att man kan liksom inte "bara testa" eftersom det är en tredje part med. 
Det gäller att man har en hund som håller för uppgiften men naturligtvis kan man gå en kurs. Det kan dock vara rätt svårt att komma med på en vallningskurs om man inte har "rätt ras".

Att fösa runt får lite halvdant via kommandon och på ren lydnad kan de flesta hundar med den bakgrunden, för att verkligen valla krävs det mer.
Jag kan jämföra det med mina jaktlabbar. Att lära en hund apportera är oftast inte så himla svårt men att få en kompetent jaktapportör kräver mycket, mycket mer både rent genetiskt och även träningsmässigt.

Jag skriver inte detta för att trycka ner dig utan så du inte har stora förhoppningar på just den biten. 
Annars är VH en bra allroundhund till det mesta, inklusive att vara en hund som hänger med i vardagen, resor och vad man nu sysslar med.

Angående träning så kan ett bra sätt att "få in en fot" på brukshundsklubben vara att gå en kurs. Det blir lite tryggare än att bara dyka upp på en öppen träning eller liknande.
Sen måste jag säga att jag har haft oerhört stöd av mina hundar, både vid hundrelaterade saker och annat. Det är liksom vi tillsammans, inte jag ensam som måste träffa folk och "umgås". 
Har man hunden med sig så finns det dessutom alltid något att prata om (och skylla på om man känner att man behöver gå ifrån en stund).

Ekonomiskt är det svårt att ge ett vettigt svar.
Man brukar räkna med att första 1 - 1,5 åren är dyrast, förutom inköp av själva hunden så är det mycket som tillkommer. Vaccinationer, röntgen, MH, utrustning mm.
Men även sen kostar det en hel del. Foder, försäkring (ju sämre ekonomi man har desto viktigare är det med en BRA försäkring!), medlemsavgifter om du vill vara med i tex rasklubben och brukshundsklubben, kurser, veterinärbesök.
Just veterinären kan variera extremt mycket.Min ena hund är i princip aldrig hos veterinären, jag tror att han har varit där två gånger under de drygt fyra år jag har haft honom.
Min labbe har relativt ofta "småsaker" som behöver kollas eller behandlas. Någon knöl, magsjuka, öroninflammation...
Tusenlapparna trillar lätt iväg, i synnerhet om man behöver åka in på jourtid.

Jag har en väldigt begränsad ekonomi, om jag inte hade back-up om det krisar så hade jag nog inte vågat ha hund faktiskt.

Nu hoppas jag att jag inte har låtit för negativ men jag tänker att det är bättre att ha en realistisk inställning och bli positivt överraskad än tvärtom.
Jag har varit hundägare i snart 30 år (vilket får mig att känna mig väldigt gammal!), jag har inte ångrat mitt hundägande en enda dag sedan jag satt där med mitt lilla luddiga knyte i famnen. Slitit mitt hår och undrat vad fasen jag håller på med, ja, men ångrat mig? Aldrig!

Tack så mycket för ditt svar! :D
Det stämmer att det är lite jobbigt med det sociala. Men har alltid varit inställd på att gå kurser och ta kontakt med en tränare om jag möter problem jag inte kan lösa själv. Och jag är väldigt säker på att med en hund vid min sida så blir jag mer självsäker och stabil liksom, för det är mina tidigare erfenheter av djur. Det blir liksom lättare att vara social mot människor genom djur, då känner jag mig liksom lite på hemmaplan också. ^^

Har försökt sätta mig in i både MH och HD/ED och tror jag har hyfsat bra koll på dem. 

Ringde faktiskt upp den kenneln som ligger närmst mig men eftersom jag tycker det är SÅ obehagligt att prata i telefon vågade jag inte riktigt presentera mig ordentligt och lät mig väl bli lite omkullpratad så kändes som ett fiasko även om hon bad mig ringa upp framåt våren igen. Där emot blir jag lite tveksam till hen nu eftersom det inte finns någon sida om kenneln och deras mål osv.

Har mejlat till andra kennlar och presentera mig själv och vad jag vill ha hunden till och att jag är intresserad av att köpa valp men har inte fått ett enda svar, så mitt mod är lite lågt just nu. Men har hittat två till och dem ska jag försöka våga ringa! Men vet inte riktigt vad jag ska säga och det är väl det som är mest jobbigt...

Tänker att jag också ska aktivera mitt fb-konto igen och gå med i fb grupper och fråga om jag får träffa några hundar av både vh, lapphunden och fick ett trips från ett annat forum - eurasier! Bara så jag får en uppfattning liksom

Vallning var jag mes nyfiken på eftersom det stod att vh har det ursprunget, men eftersom jag inte har tillgång till får att träna på själv så var det mer som en... ja men rolig tanke OM möjligheten hade hoppat upp. :p

Sedan hade jag velat utbilda vovven till psykisk hälsahund åt mig själv men det tror jag tyvärr inte jag kommer ha råd med. Men kanske man kan träna vissa saker själv så den kan hjälpa mig lite hemma? Tänker mest om påminnelse om att äta och ta mina mediciner. 

Dra inte för stora slutsatser på om personen har en hemsida eller itne, det är ju nu inte det viktigaste i att avla fram friska hundar...

Däremot kan du ju ringa/maila/smsa och höra om hon har några mål, samt kolla upp några av personens tidigare uppfödningar på hunddata/avelsdata för att där få en uppfattning av vad resultaten på MH samt ED/HD i allmänhet blir, samt andelen hundar som är testade :).

Många kennlar finns dessutom bara på Facebook numera. Lättare att hålla aktuellt och fler hittar dem (förutsatt att de har FB-konto förstås!).

Folk är som galna efter valpar nu i Corona-tider, uppfödarna blir fullkomligt nerringda av (mer eller mindre oseriösa) valpspekulanter så jag förstår om de inte hinner/orkar/vill prata med alla.

VH är väl inte den ras som är högst tryck på men folk köper "vad som helst" oavsett om det är en passande ras eller inte. 

Sant!
Vår nobs har valpar, och jag la upp en bild på kullen och mamman på ras-sidan på fb... blev nedringd, så vart tvungen att lägga upp att de var tingade, men tack för att ni hörde av er för att få vara i fred.

Kul att det finns intresse för rasen, men samtidigt känns trycket lite i överkant just nu.

Charlies uppfödare blev också nerringd i somras, "Hej, hur ser en cairnterrier ut och hurdana är de? Vi ville egentligen ha en cockerpoo men det fanns inga så man får ta det som går att få tag på." 

Eh nej, de fick inte köpa en valp!

TS: Nu är det ju väldigt speciella omständigheter med att träffas och så, men annars har de flesta rasklubbar lokalavdelningar med diverse aktiviteter. Kurser, föreläsningar eller vanliga promenader. Perfekt tillfälle att kika på rasen och mindre "utsatt" socialt än att åka hem till någon.

Många kennlar har också träffar, som valpspekulant brukar man vara varmt välkommen. Det visar ju på ett seriöst intresse. 

Att utbilda en servicehund är dessvärre väldigt dyrt men visst borde det gå att lära även en "vanlig familjehund" en hel del! Där tror jag att du kan hitta info och tips på nätet, det har ju inte funnits hundar för mental ohälsa/npf så länge men de blir alltfler. Kanske kan du få kontakt med några ägare, åtminstone så att ni kan kommunicera via mail el dyl? De om några vet ju hur det är att ha just dessa problem, då brukar åtminstone jag tycka att det är lättare att förstå varandra på en helt annan nivå. 

Hehe, nä riktigt så illa var det inte här, de flesta berättar om sina jaktmarker/-planer och har hyfsad koll på rasen :)