Är så peppad!
Idag blev det bestämt och klart att vi får hem en staffe valp I februari. Det blir min första hund, men min man har dock haft hund hela sitt liv. Vi har två barn i hushållet, en treåring och en 13åring.
Ge mig era bästa tips och råd när det kommer till staffe valpar! Har förstår att Miljöträning, socialisering och passivitetsträning är A och O med denna ras, men kanske konkreta tips kring det? Och även valpar/barn och hela den biten, hur man ska tänka.
Min minsta älskar djur och speciellt hundar och hon är supertaggad på att hunden ska komma till oss. Dock har hon väldigt lite erfarenhet av valpar och hon förstår nog inte att valpar kan bitas osv utan att det behöver vara farligt.
Som sagt! Allmänna tips mottages tacksamt!
Uppfödaren bör kunna ge er alla tips och råd ni behöver. En kunnig och engagerad uppfödare är guld värd och det bör vara denna person ni i första hand ska lita på i alla frågor som kan dyka upp. det är ju uppfödaren som känner valpen bäst och denne bör ju även ha erfarenhet av rasen.
Jag är själv uppfödare (ej av staffe) och jag vill att mina valpköpare vänder sig till mig med alla sina frågor och funderingar, både före och efter köpet.
Staffar har jag ingen erfarenhet av utom vid hundmöten och hundlek, men jag har haft många valpar.
Passa på att köpa eller låna på bibliotek böcker som behandlar valptiden och valpfostran och läös in dig på vad du kan vänta dig de närmaste månaderna - och åren för den delen.
Jag har haft småbarn och valp samtidigt några gånger och kompostgaller för dörröppningar har varit en ovärderlig hjälp i att avskärma valpen när den behöver ro från det lilla barnet. Ja, du läste rätt! Det har mer varit en fråga om att beskydda valpen än barnen, som vill gulla, leka busa i tid och otid, men en valp behöver mycket sömn och lugn och ro mellan lekvarven, annars kan den gå helt över styr. Visserligen pratade vi med barnen, förmanade och varnade men barn är som de är - glömmer lätt. Så våra flattevalpar fick seriös hjälp att koppla av och sova och vara i fred och vi bestämde över de gemensamma valp-barnlekstunderna som inte fick vara alltför långa - en halvtimma i taget, max. Detta har betalat sig i längden. Alla våra flattar har varit mycket trygga med våra barn och vice versa och de har lärt sig att en hund är ingen leksak, ingen duracellkanin, utan en familjemedlem som ska respekteras.
Lycka till med den nya familjemedlemmen!
Jag har inga råd att ge, men jag blev bara så glad av att läsa det Anneli skrev.
Jag har själv inga barn, men genom åren har jag givetvis sett hur barnfamiljer med husdjur har det hemma. Barnen sliter och drar i djuren, leker och bär runt på dom, och försäldrarna verkar bara acceptera att barnen använder djuren som leksaker. (jag menar inte att generalisera, men det är tyvärr ofta så det sett ut i min bekantskapskrets)
Jag hoppas att fler tänker som Anneli hemma, så att samtliga medlemmar i familjen har möjlighet till en fristad. En stor eloge till dig, Anneli
Jag tackar för elogen! Tycker precis som du att alltför många barnfamiljer som skaffar djur låter ungarna behandla valp/hund/katt som en leksak och det kommer oftast inget gott ut av den behandlingen. Omplacering och avlivning för "hunden nafsade efter lille Efraim som ju bara ville leka...." Men varför ville hunden inte leka och på vilket sätt vilel lille Efraim att leken skulle fortgå?