Hej allesammans!
Jag planerar att skaffa hund om ungefär 1 år och nu behöver jag alla era tips, tankar och ideér!
Jag är en mycket social och aktiv person som är ute efter en ras utan sociala svårigheter som kan fungera att ta med på kontoret likväl som på en middag hos vänner. Någon jag kan på fritiden kan träna med inom lydnad, agillity, apportering samt en trogen partner till löppassen. En hund som inte kryper på väggarna om det blir någon dag i veckan med endast promenader och är okej med att vara ensam i en 4h då och då.
Retriever raserna som Labrador och Flatcoated har länge stått på listan då de tycks stämma in på mycket av det jag söker (bortsett från agillity kanske). Men senaste tiden har jag även fått upp ögonen för Australian Kelpie då det verkar vara en utmärkt brukshund i mer lagom storlek.
Däremot är jag bosatt i en mindre lägenhet på ca. 40-45kvm, men spenderar flera helger i hus med stor trädgård. Skulle detta fungera med en Retriever/Kelpie eller behöver de mer utrymme än lägenheten erbjuder? Vad har ni för erfarenheter av raserna och tror ni de skulle kunna vara något för mig? Eller finns det kanske någon bättre ras för mig i en mindre lägenhet?
Uppskattar all hjälp och tips jag kan få!
Hej! Kul att du går i hundtankar. När det kommer till en hund som fungerar i sociala sammanhang handlar det mycket om en träningsfråga. I princip alla hundar går att vänja vid att följa med på tex. middagar och till kontoret.
Jag kan ha fel, men dom kelpies som jag har träffat har varit aktiva hundar med stort vallbehov, så frågan är om det verkligen är den rasen du ska välja?
Bostadens storlek har mindre betydelse, jag är av den åsikten att hunden ändå ska vila inomhus. Aktivitet sker utomhus. Inomhus är det mys, tuggben och vila som gäller.
En annan sak att tänka på innan du skaffar hund är om du har tillgång till hundvakt vid behov? Det kan uppstå oförutsedda situationer och då bör man ha någon i närheten att förlita sig på. Vi har 3 hundar, och vi har 2st hundvakter om behov skulle uppstå. Anledningen till att vi har 2 hundvakter är för att tiken ska kunna vara hos en hundvakt och hanarna hos den andra. Viktigt givetvis att det är personer man känner väl och litar på!
Det är utomhus dessa raser behöver stort utrymme för sina motionsbehov, inomhus räcker dina kvadratmetrar gott och väl till, förutsatt att du inte tänker driva en kennel - men det var väl inte tanken?
Håller med övriga om att storleken på lägenheten inte är ett problem, men ställer mig också lite frågande om inte kelpie är att ta i lite väl mycket om man bara vill "nöjesträna" och inte har rätt seriösa tävlingsambitioner
Vad gäller hundens förmåga att hantera nya situationer är det en fråga om både arv och miljö. Alla hundar går månne att träna till att bete sig vettigt, men vissa är (avsevärt) svårare än andra, och för vissa mer extremt lättstressade/avståndstagande/rädda individer kan det vara närmast ogörligt för en "normal" människa.
Välj en hund efter stabila, sociala och trevliga föräldrar, kort sagt. Det är mycket lättare och roligare att ha en hund som från början har en positiv inställning till nya människor och nya situationer än en som varje dag måste övertygas om att det nog ändå är ok. Här kan MH och BPH vara till stor hjälp, särskilt om du iaf väljer en kelpie, vilka i regel har lite mer "nerv" och känslighet än en retriever.
Är någon av grenarna viktigare än de andra?
Retriever ligger naturligtvis bättre till vad gäller apportering medan de inte riktigt har fysiken för elitnivå i agility.
Rent generellt skulle jag säga att retriever är lättare än kelpie, lite beroende på vilken retrieverras och typ du väljer.
Labradoren är ganska tydligt uppdelad på show/sällskap vs jakt/arbete där jaktlabben snarast kan jämföras med kelpie vad gäller aktivitetsnivå och arbetskapacitet.
Skillnaden är väl att jaktlabbar finner sig i att inte få jobba så mycket medan kelpien tenderar att bli ganska gräslig.
För att en jaktlabbe skall må bra och verkligen komma till sin rätt så bör den dock få jobba lika mycket som en kelpie.
Hur flatten ligger till där har garanterat Anneli bättre koll på än jag.
Om du vill ha en "lagomretriever" som du kan ha till allt möjligt på hobbynivå, kanske tävla men inte satsa på SM och som samtidigt är smidig i vardagen så rekommenderar jag faktiskt golden av dp-linjer.
Golden finns i ett betydligt mer "nyanserat utbud" än labrador, från rena soffpotatisar till jaktmaskiner.
En som är lite "sportavlad" men inte helt inriktad på jakt, kanske?
Lite flamsigare än labbe men mer fokuserad än flatten som kan vara ganska clownig.
Rent allmänt tycker jag att en skillnad mellan retrievers och vallhundar är att även om de är lika snabba och arbetsvilliga så är retrievers lite mindre reaktiva än de mer utpräglade vallhundarna.
En labbe reagerar snabbt men flyger inte i luften lika mycket som tex en belgare om det händer något - däremot skall båda hundtyperna avreagera lika snabbt.
Jag håller med Ayrin, det är mycket lättare att få en älskar alla-hund att hålla sig i skinnet och inte ha pusskalas med alla den ser än att få en socialt osäker hund att vara trygg och avslappnad i umgänget med främmande.
Det finns en anledning till att jag efter att ha haft en reserverad ras numera har två som är kända för att älska folk...
Det finns ett gäng raser med vallhundsbakgrund som inte är lika extrema arbetsmyror som kelpien, till exempel collie (främst korthårig) och schapendoes. Pudel är faktiskt en underskattad allroundras, finns dessutom i flera storlekar. Kräver en hel del pälsvård dock, även om man har den nerklippe.
Springer spaniel skulle också kunna vara värd att kika på.
Jag har bott med två (jakt)labbar och en liten terrier på knappt 20 kvadrat, det funkade men jag tycker ju att det är smidigare nu när jag har lite mer yta.
En labbe på 45 kvadrat ser jag absolut inte som en omöjlighet.
Förutom det som redan nämnts om att man aktiverar hunden ute så brukar de flesta ändå hålla sig i din närhet - även om du har 10 rum så är den alltså ändå hos dig.
Hej! Kul att du går i hundtankar. När det kommer till en hund som fungerar i sociala sammanhang handlar det mycket om en träningsfråga. I princip alla hundar går att vänja vid att följa med på tex. middagar och till kontoret.
Jag kan ha fel, men dom kelpies som jag har träffat har varit aktiva hundar med stort vallbehov, så frågan är om det verkligen är den rasen du ska välja?
Bostadens storlek har mindre betydelse, jag är av den åsikten att hunden ändå ska vila inomhus. Aktivitet sker utomhus. Inomhus är det mys, tuggben och vila som gäller.
En annan sak att tänka på innan du skaffar hund är om du har tillgång till hundvakt vid behov? Det kan uppstå oförutsedda situationer och då bör man ha någon i närheten att förlita sig på. Vi har 3 hundar, och vi har 2st hundvakter om behov skulle uppstå. Anledningen till att vi har 2 hundvakter är för att tiken ska kunna vara hos en hundvakt och hanarna hos den andra. Viktigt givetvis att det är personer man känner väl och litar på!
Tack för ett jättefint svar! Det kan nog stämma att kelpien ändå inte är riktigt vad jag söker då jag förstår att den är en lite mer krävande ras än vad jag hade i åtanke..
Och som hundvakt har jag några inom släkten som ställer upp så de borde inte vara några problem, men som du skriver skadar det ju aldrig att ha flera!
Det är utomhus dessa raser behöver stort utrymme för sina motionsbehov, inomhus räcker dina kvadratmetrar gott och väl till, förutsatt att du inte tänker driva en kennel - men det var väl inte tanken?
Lättad över att att utrymmet i lägenheten inte behöver ha en påverkan, tack! Och visst har man drömt om kennel som heltidsjobb sedan man var liten, men inte riktigt tanken närmsta 20 åren åtminstone haha;-)
Har du kanske koll på flatten med som Lona nämnde? I så fall hur skulle du säga att det är att träna med och vad krävs av en som matte för att få en flatte med en så kallad bra on/off knapp?
Håller med övriga om att storleken på lägenheten inte är ett problem, men ställer mig också lite frågande om inte kelpie är att ta i lite väl mycket om man bara vill "nöjesträna" och inte har rätt seriösa tävlingsambitioner
Vad gäller hundens förmåga att hantera nya situationer är det en fråga om både arv och miljö. Alla hundar går månne att träna till att bete sig vettigt, men vissa är (avsevärt) svårare än andra, och för vissa mer extremt lättstressade/avståndstagande/rädda individer kan det vara närmast ogörligt för en "normal" människa.
Välj en hund efter stabila, sociala och trevliga föräldrar, kort sagt. Det är mycket lättare och roligare att ha en hund som från början har en positiv inställning till nya människor och nya situationer än en som varje dag måste övertygas om att det nog ändå är ok. Här kan MH och BPH vara till stor hjälp, särskilt om du iaf väljer en kelpie, vilka i regel har lite mer "nerv" och känslighet än en retriever.
Visst hade jag tyckt det var roligt att tävla, men seriösa tävlingsambitioner är ju inget jag skulle säga mig besitta då jag inte tävlat så mycket förr.. Är tacksam jag skrev mitt inlägg här och fick inse att skaffa en Kelpie nog hade varit att ta mig vatten över huvudet
Är någon av grenarna viktigare än de andra?
Retriever ligger naturligtvis bättre till vad gäller apportering medan de inte riktigt har fysiken för elitnivå i agility.
Rent generellt skulle jag säga att retriever är lättare än kelpie, lite beroende på vilken retrieverras och typ du väljer.
Labradoren är ganska tydligt uppdelad på show/sällskap vs jakt/arbete där jaktlabben snarast kan jämföras med kelpie vad gäller aktivitetsnivå och arbetskapacitet.
Skillnaden är väl att jaktlabbar finner sig i att inte få jobba så mycket medan kelpien tenderar att bli ganska gräslig.
För att en jaktlabbe skall må bra och verkligen komma till sin rätt så bör den dock få jobba lika mycket som en kelpie.
Hur flatten ligger till där har garanterat Anneli bättre koll på än jag.
Om du vill ha en "lagomretriever" som du kan ha till allt möjligt på hobbynivå, kanske tävla men inte satsa på SM och som samtidigt är smidig i vardagen så rekommenderar jag faktiskt golden av dp-linjer.
Golden finns i ett betydligt mer "nyanserat utbud" än labrador, från rena soffpotatisar till jaktmaskiner.
En som är lite "sportavlad" men inte helt inriktad på jakt, kanske?
Lite flamsigare än labbe men mer fokuserad än flatten som kan vara ganska clownig.
Rent allmänt tycker jag att en skillnad mellan retrievers och vallhundar är att även om de är lika snabba och arbetsvilliga så är retrievers lite mindre reaktiva än de mer utpräglade vallhundarna.
En labbe reagerar snabbt men flyger inte i luften lika mycket som tex en belgare om det händer något - däremot skall båda hundtyperna avreagera lika snabbt.
Jag håller med Ayrin, det är mycket lättare att få en älskar alla-hund att hålla sig i skinnet och inte ha pusskalas med alla den ser än att få en socialt osäker hund att vara trygg och avslappnad i umgänget med främmande.
Det finns en anledning till att jag efter att ha haft en reserverad ras numera har två som är kända för att älska folk...
Det finns ett gäng raser med vallhundsbakgrund som inte är lika extrema arbetsmyror som kelpien, till exempel collie (främst korthårig) och schapendoes. Pudel är faktiskt en underskattad allroundras, finns dessutom i flera storlekar. Kräver en hel del pälsvård dock, även om man har den nerklippe.
Springer spaniel skulle också kunna vara värd att kika på.
Jag har bott med två (jakt)labbar och en liten terrier på knappt 20 kvadrat, det funkade men jag tycker ju att det är smidigare nu när jag har lite mer yta.
En labbe på 45 kvadrat ser jag absolut inte som en omöjlighet.
Förutom det som redan nämnts om att man aktiverar hunden ute så brukar de flesta ändå hålla sig i din närhet - även om du har 10 rum så är den alltså ändå hos dig.
Jag känner igen mig där! När jag var mindre hade vi en spansk vattenhund i familjen som var något oerhört reserverad, men fantastik i agility och vardagslydnad. Som du själv skriver är det nog den stora anledningen till att jag likaså önskar en som är mer känd för sitt sociala.
Agilityn är det jag egentligen har mest erfarenhet av, men måste säga att lydnad och apportering lockar allt mer efter det jag sett och prövat med en väns jaktgolden!
Vad skulle du säga är största skillnaderna mellan jaktlabben och en golden? Tänker här allt från skötseln av pälsen (vilket gör att pudeln tyvärr inte är ett alternativ) till reaktivitet till lydnadsträning etc?
Schapendoes ska jag defintivt kolla upp!
Visst hade jag tyckt det var roligt att tävla, men seriösa tävlingsambitioner är ju inget jag skulle säga mig besitta då jag inte tävlat så mycket förr.. Är tacksam jag skrev mitt inlägg här och fick inse att skaffa en Kelpie nog hade varit att ta mig vatten över huvudet
Uttryckte mig måhända lite klumpigt... nog kan du tävla med en retriever, men ska du till sm är kelpien ett bättre val ;)
Lättad över att att utrymmet i lägenheten inte behöver ha en påverkan, tack! Och visst har man drömt om kennel som heltidsjobb sedan man var liten, men inte riktigt tanken närmsta 20 åren åtminstone haha;-)
Har du kanske koll på flatten med som Lona nämnde? I så fall hur skulle du säga att det är att träna med och vad krävs av en som matte för att få en flatte med en så kallad bra on/off knapp?
Jag har haft flera flattar och har just nu två hanar, Darwin och Maxim. De är "hobbyhundar" dvs jag och min man arbetar med dem, men tävlar inte. Förutom att tillfredsställa deras stora rörelsebehov måste man hitta ett par (minst!) aktiviteter som tillfredsställer dem mentalt. En flatte som inte har något att göra kan mycket lätt bli en rätt odräglig typ som hittar på hyss - eller värre... Vi ägnar oss åt viltspår (jätteroligt tycker hundarna) i en grupp av hundägare där vi turas om att lägga spår lite här och var och i olika naturtyper. Apportering ägnar vi oss åt. Lydnad likaså och det går väl sådär. Mitt fel, för jag har inte varit tillräckligt konsekvent, men vi har rätt roligt i alla fall. På landet har vi byggt upp en liten hemmagjord agilitybana, så när vi är där kör vi några pass då och då. Det kan bli många skratt för seriös träning vill jag verkligen inte tala om.
Flattar kan uppfattas som flamsiga och stirriga om de inte får röra på sig tillräckligt mycket och om de har för lite att göra. Jag har träffat några sådana och tackar min skapare att mina flattar har kommit från lugna linjer och att jag har haft tid och möjlighet ätt ge dem den omsorg de behöver för att må bra. Då har de en av och på knapp.
Jag är emellanåt extramatte till en springer spanieltik, en mycket livlig och bestämd dam,som hänger med på allt vi gör, men hon har tydligt mycket lättare för att finna sig i en tids overksamhet än mina båda hanar har.
Har man tid och möjlighet att träna med sin flatte är det en underbar ras. Om inte, finns det andra trevliga raser att välja bland.
Lycka till i ditt hundletande!