Hej på er alla glada.
Nytt i forumet. Har en underbar tokig Briard hane på snart 2,5 år. När han var valp var han absolut bäst. Busig men ändå lugn. Bet inte sönder varken möbler eller annat. Lustig nog gillar han att plocka sulor ur skorna och gräva ner nosen i mina svettskor....
Nu till punkt. Han fick en kemisk kastrering under sommaren '20 som skulle hålla ca 6 månader och det påverkade hans beteende till det bättre. Inte att han ändrade direkt men han blev mer kontaktbar och vi kunde träna på bra. Beteende ändrinngen tar tid och fel ligger 99% hos mig pga jag inte gjorde som man skulle (man tror man vet en massa men det vet man inte förrän man har en Briard). Nu har det gått ca 6 månader och jag har märkt att han faller tillbaka till det gamla beteende med utfall mot folk samt är det full attack när vi skall gå förbi hundar. Han har en bästa raskompis och de leker mkt bra tillsammans, men förra veckan markerade han (morr) när kompisen ville nosa. Det har han inte gjort tidigare.
Enligt veterinären är chipet aktiv när pungkulorna fortfarande är små. Nu är de fortfarande små men jag ser ju ett ändrat beteende. någon som har upplevt samma?
Oavsett; Med tanke på att jag upplever bättre fokus hos honom under kastreringen, ville jag ta en ny chip till honom för 12 månader, mén det finns ju även möjlighet till chirurgisk kastrering (tom kampanj just nu 3300kr). Han har en höftkula som inte är helt 100% så jag vill inte avla med honom.
Vad skulle ni gjort, ny kemisk kastrering? Har ni erfarenheter ad den? Tilläggas bör att min bästa vänninna fick ta bort sin hund pga den inte återhämtade sig efter narkosen .
Ångest för att ta fel beslut!
Oj, svårt val. Jag är normalt inte för att man kastrerar för att lösa beteendeproblem, men här har du ju verkigen provat med kemisk kastrering och upplevt att det blivit bättre.
I regel går det ju bra med narkosen, så trots din väninnas upplevelse tror jag nog du vågar operera om du väljer det.
Jag vet bara att grannarna provade med kemisk kastrering på sin skälliga lilla hanhund. Det blev faktiskt bara värre, plötsligt skällde han på precis allt, försökte rymma när han fick chansen. Han kändes väldigt osäker och stressad. Dom valde sedan att avstå från både kemisk och kirurgisk kastrering pga detta.
Som kvinna så tänker jag bara på preventivmedel med hormoner och alla fruktansvärda biverkningar som dom kan ge. Jag skulle därför aldrig välja att ge något sådant till något av mina djur, varken hund eller katt, tik eller hane.
Kirurgisk kastrering annars får det vara