Med tanke på att avel på trubbnosar är förbjudet i Nederländerna, så undrar jag om det är anledningen till att du tittar på en äldre hund som råkar vara till salu? Någon speciell anledning till att du vill ha från ett annat land än det du bor i?

Eftersom engelsk bulldogg är en ras med mycket hälsoproblem och det även är en av de raser som smugglas, så skulle jag lägga allt fokus på att köpa hund (valp eller vuxen) från en uppfödare som verkligen är noga med hälsan och som naturligtvis registrerar sina valpar. En uppfödare som man vet är seriös hela vägen. En uppfödare som man kan ställa alla sina frågor till och som gärna svarar ärligt och inte bara är sugen på att sälja.

Rent praktiskt så är det inte enkelt att importera i dessa tider. Nederländerna är ju så nära att man rimligen kan hämpa upp sin valp själv (jag flög själv ner till Nederländerna för sex år sedan och hämtade en valp från en uppfödare som jag kände sedan tidigare), men det fungerar ju inte som det ser ut nu.

Hmmm...

Vad menas med inte tillåtet att avla på trubbnosade hundar?

Får man avla på  bulldoggs med rak nos eller mindre inåt lutning? 

Kennel har hållit på sedan 90-talet vill helst inte säga namnet för jag vill håll det för mig själv eftersom dem bara har 1 kull vart 2-3 år.

Sen om jag måste köpa en valp vill jag helst köpa från ett annat land än Sverige och Skandinavien.

Får man ett bra exemplar estetisk och mentalt så kan man ju bidra till mångfald i avelen.

Men en äldre omplacering från Skandinavien kan jag ta men då vill jag inte avla på en sån hund, eftersom en omplaceringshund har blivit omplacerad för nån inte kan ha hunden längre.

I min mening blir det då fel att använda en omplaceringhund i avel eftersom den är ”oönskad” av sin första ägare. 

Kanske ett väldigt fint exemplar men tycker det är moralisk fel och avla på en omplaceringshund.

Har fått et seriöst intryck av kennel men har lagt valp/vuxen hund på is i några år nu, för att fokusera på jobb och småbarnstiden.

Nu börjar barnen bli så stora att dem kan få nåt utav att ha en hund hemma. (Utveckla mer empati och lära sig om djur..)

Mener du at det inte är tillåtet överhuvudet taget längre att avla på Engelska bulldoggs i Holland? 

För att vara lite cynisk: nja, en engelsk bulldogg kan nog försvåra ett aktivt familjeliv. Till exempel har många av dem svårt att andas, i synnerhet när det är varmt. Även de som anses vara lite sundare är rejält osunda - om man jämför med i princip vilken annan hundras som helst.
Det handlar inte bara om kort nos utan om knipta näsborrar och slapp gom som kan ge svåra andningsproblem. Rasen har också en hel del problem med hud och allergier samt lederna.

Dock, om du vill importera så kolla med motsvarigheten till svenska Jordbruksverket i det land du vill ta in hunden. Om ni planerar att åka ner och hämta valpen själva så kolla även med respektive UD. Det där kan naturligtvis ändra sig väldigt snabbt.

Nu låter jag förmodligen väldigt negativ i mitt inlägg vilket inte är meningen, hoppas att du inte tar illa upp.

Vad gäller en omplaceringshund i avel så hänger jag inte riktigt med? Det beror väl på varför den omplacerats? Det kan ju finnas ett otal olika anledningar varav en del inte ens har med hunden i sig att göra. 
Min ena hund hamnade tex hos mig eftersom hans husse blev svårt sjuk. Jag ser ingen anledning till varför han inte skulle kunna användas i avel om han hade varit lämplig för det. 
Eller missuppfattade jag dig?

Hej,

Det var väldigt bra punkter som du tog upp. 

Kanske en omplaceringsbulldogg är det bästa alternativet. 

Tar kanske lite tid men ser att det kommer 1-2 annonser var 6 månad för  stamtavle bulldoggs.

Tänker med en 3-4 årig bulle får man känsla för vad det är för hund.

Snitt åldern är ju mellan 8-10 år men dem flesta blir ofta bara 5-8 år.

Hade en Amstaff för många år sedan och hade gärna skaffat en staff men dem är olagliga här, och att träna en hund i flera timmar i veckan har jag inte tid med eftersom jag hellre vill lära barnen saker med den tiden.

Ser mig själv som hundvan, så för mig att starta med en valp är svårare än en omplaceringshund.