Man får vara grinig.

2,5 år kan kännas som en evighet, men tänk så fantastiskt när åren har gått och det faktiskt är dags att skaffa hund. Jag förstår din längtan, men kanske har ni någon bekant med hund som du iallfall kan få träffa för att stilla det värsta begäret? 

Har ni bestämt än vad det blir för ras när det är dags? 

Tack och lov så har jag en granne som brukar passa några snälla vovvar. Lämpliga att gosa med när längtan blir för stor :)

När det blir dags så blir det en seniorhund av mindre storlek. Troligen korthårig eftersom vi har gott om fästingar där vi bor! 

Tiden flyger förbi i rent oroande hastighet ibland, så 2,5 år lär ha gått förr än du anar.

Jobbigt att vänta, men samtidigt ger det ju er god chans att välja ras och uppfödare med omsorg. Planera inför hund kan ju också vara kul :).

Mycket bra idé :)  Ska börja redan i helgen!

Man får absolut vara både tant och grinig, även i kombination! 

2,5 år går faktiskt läskigt fort, måste vara ett tecken på att jag själv börjar bli gammal...

Skämt åsido, du kanske kan vara dagmatte? Nu vet jag ju inte vad det är som gör att du inte kan ha en hund själv men om det är promenaderna som är svårigheten så finns det hundar som behöver just sällskapet.

Min förra hund skulle ha älskat att få vara hos en "tant" som höll henne sällskap på dagarna!
Jag jobbade bara halvtid, rastningarna var inga problem eftersom jag inte var borta så länge men hon hade separationsångest. Det finns nog rätt gott om hundar som skulle uppskatta att få vara sällskap och stilla hundbegäret hos någon emellanåt. 

Sen är det ju jätteroligt att grotta ner sig i raser för att sedan börja leta efter vettiga uppfödare mm. De där 2,5 åren är snart förbi! 

Jag har ME och är väldigt "ojämn" i min ork. Vissa dagar är jag helt sängliggande och sen kan jag vara lite piggare nästa dag. Så därför vill jag vänta på att maken går i pension. När det blir hunddags så kommer vi välja en seniorhund (9-10 år), det är ungefär vad jag klarar av.

Aj då, jag förstår att du väntar.
Ett tips är dock att redan nu börja kika runt på raser och även uppfödare mm. Jag tror att det är en bra väg att via uppfödare få kontakt med personer som av en eller anledning inte kan ha kvar sina hundar. En del uppfödare omplacerar ju dessutom sina avelstikar när de har haft sina kullar (även om de är lite yngre än 9-10 år, men man kan ju gå efter individen).

Större chans att få tag på en "enkel" hund utan massa konstigheter i bagaget så att säga. 

Bra idé! Då kan man ju faktiskt ha lite kul medan man vääääääntar :)