10 månader betyder tonårsslyngel som nu fått korn på tikar. Hormonerna svallar. En hundtonåring beter sig likadant som en mänsklig sådan - slår dövörat till blir lätt oppsitionell och gör som den själv vill.

Jag har haft ett antal hundtonåringar nu i min ras flatcoated retriever. Man får lära sig att uthärda denna hormonstnna period utan att förfalla till rytande och straff (hemska tanke). Det är läge för träning, men inte hårdträning, det orkar stackars tonåringen i regel inte alls med. Det får bli sitt, stanna kvar, inkallning, allt med långlinan om man inte är på inhägnat område. Den här prövande perioden tar flera månader men utnuttja den till att försöka stärka din egen kontakt med hunden. Skaffa dig eller låna min favorithandbok "Kontaktkontraktet" av Eva Bodfäldt.

Slå bort tankar på kastrering. Jag har aldrig låtit kastrera någon av mina hanhundar. Skulle det ske vore det på rent medicinsk grund inte för att hunden gillar tikar Jag har sett tragiska exempel på vad kastrering kan göra med en hund. Livsglada hundar som efteråt lunkar ganska trötta i kopplet. Det finns inga som helst garantier för hur en  kastrering slår. Det kan gå bra, det kan åt åt helsicke också. de lindrigaste biverkningarna torde vara att pälsen blir annorlunda, aptiten blir större och vissa kan drabbas av inkontinens.

Hunden bör vara färdig både fysiskt och mentalt dvs 2-3 år innan du börjar fundea på kastrering både för att kroppen behöver hormoner för att byggas upp rätt och för att du ska kunna utvärdera hans mentalitet. En osäker hund blir oftast mycket sämre mentalt efter kastrering och att han nu i tonåren är jobbig med löptikar behöver inte betyda att han kommer vara det i vuxen ålder.

Så avvakta några år, väg in nackdelarna och ta ett beslut efter det.

Instämmer 100% med tidigare inlägg. Jobbar inom djursjukvården och vi förväntas tyvärr propagera för kastrering, men jag tycker att det är helt fel att göra ingrepp på friska djur (även små operationer kan ge komplikationer, som i regel inte ersätts av försäkringsbolag). Ja, om en hund lider såpass av sina hormoner att det blir medicinskt befogat, absolut. Exempelvis tikar som har väldigt ont under löp eller hanhundar som deppar ihop totalt så fort en löptik finns inom en mils radie. Men din hund har ju alla chanser i världen att bli en hund som inte bryr sig om sånt längre fram, när han är vuxen. Han är bara 10 månader, han har inte på långa vägar vuxit i sina hormoner, så jag vill råda dig att inte göra något drastiskt. 

Jag skulle rekommendera kastrering faktiskt men inte kemikalisk, ska det vara så ska det vara. Det finns alltid pros and cons men Kastrering sänker risker för cancer och är man kille så kan man tänka själv " hur skulle det vara att ha en vilja som alltid ökas, men aldrig få utlopp". När en hundkastreras så gäller det också att göra hunden så glad som möjligt och att kastrera i rätt tid. 10 månader är för tidigt och skulle vänta till 1-1,5 år som absolut tidigast, detta beror också på ras. Ska man inte avla på hunden så rekommenderar jag det. Många tror att det är negativt men hundar är djur som drivs mycket på instinkter och parning är en instinkt hos hundar, vilket kan göra dem aggressiva om inte föraren kan hantera instinkten.. är det rätt? är det fel? går tyvärr inte att säga. Rådfråga kenneln du köpte hunden ifrån är oftast bäst. PS jag kastrerade inte mina tidigare hundar, men jag rekommenderar det till nya ägare!