Jösses... Hur känslig får man vara. 

Nej jag går mina vanliga rundor när min tik löper. Undviker rastgård och träningsplatser, men naturen får vi nog samsas om, tycker jag. Om hans hund har sådana extrema problem med att möta löptikar får han väl träna/kastrera/gå någon annanstans. Merparten av alla hanhundar är ju ändå relativt oberörda.

Ja jag har upplevt samma sak när vår, numera f.d, tik löpte. Jag bor på en mindre ort och en äldre herre hade en hanhund som tydligen både matvägrade och stod vid ytterdörren och gnällde så fort någon tik i närområdet löpte. Han frågade surt varje tikägare han mötte: "Är det din tik som löper?" Och oavsett om man svarade ja eller nej så fick man höra en lång föreläsning om "jävla tikar" och om deras lidande pga. dessa tikar. Ja, vad ska man göra... Även löpande tikar måste ju rastas och få sina promenader. Men nog har man stött på en del underliga hundägare genom åren...

Det är ju det vanliga – ingen vill ta eget ansvar och om något gör att ens egen hund inte uppför sig som man önskar, så måste det ju vara någon annans fel.

Har man sin löptik i koppel och inte släpper fram henne till andra hundar så har man exakt samma rätt att befinna sig på en plats som vilken annan hundägare som helst har. Att hanhundsägaren har problem med att dennes hane reagerar på löptik, är ju inte ditt problem.

Nä, har haft tikar i mer än 10 år nu, och just det har faktiskt inte drabbat oss :D

Har varit på lydnadskurs och diverse annat med löptik dessutom, naturligtvis meddelat instruktören innan och det har aldrig varit några problem :).

Jag svarar som ägare till en väldigt hormonstinn hanhund som jag har stora bekymmer med när tikar i grannskapet löper, han uppvisar hela provkartan på störningar, från förlöp till efterlöp, och det händer ett antal ggr över året. Jag prövade en gång med kemkastrering men då blev han nästan apatisk, så aldrig mer.

Men till frågan: Vi bor också på landet, med massor av olika stigar att gå, åt alla håll. Det är särskilt två tikar med samma matte som alltid går en av sina dagliga rundor precis förbi vårt hus och genom våra marker. Min hund är som galen de 2x2x3 veckor de löper, tikarnas matte vet om det - jag har berättat - men hon ändrar inget för "den rundan är ju så fin ". Jag måste erkänna att jag är ganska sur på detta, men med det sagt, jag skulle aldrig med en min visa mitt missnöje eller be henne gå någon annanstans. Min hund är bara mitt problem, det kan jag inte lägga på någon annan att hantera oavsett vad det gäller. Ironin i det hela är att jag denna gång valde en hanhund för att jag trodde det var så mycket enklare än löpperioderna, men oj vad jag hade fel ...

Skönt att höra att jag inte är ensam om dessa griniga hanshundägare iallafall  Förutom tiken så har vi också två hanar. En av dom reagerar ganska kraftigt när tikarna här i hyreshuset höglöper (det finns 5st tikar), men inte gormar vi över det. Nejdå, det är ju vårat problem. Kan tillägga att nu när vår tik löper så bor våra hanhundar tillsammans med husse i ett annat hus här i närheten 

Vilken tur du har haft då  Nu kanske jag är helt ute och cyklar, men jag får för mig att det är vanligare i små byar ute på landsbygden. Många här lydnadstränar inte sina hundar, dom har problem med hundmöten i vanliga fall, så det är klart att det blir extra jobbigt att då möta en löptik. Jag släpper såklart aldrig fram min löptik till andra hundar! 

Jo, måste haft en osedvanlig tur :D.

Men jag tror du har rätt, jag har alltid bott inne i samhällen, och även om det vi bor i nu är rätt litet så är det ändå så många hundar att folk som har problem med sina hormonstinna hannar inte gärna kan skylla det på bara en person.

Man kan ju undra hur hundägare överlevde när jag var barn på 60-talet.

På den tiden var i stort sett inga hundar kastrerade/steriliserade, men på nåt märkligt sätt så lyckades vi rasta våra hundar ändå :)

Jag tror att det inte fanns alls så många hundar i samhället förr..Fick gå ut med en granne´s pudel och kommer inte ihåg att vi hade värst många hundmöten. Fick titta i damtidningar där man kunde se olika hundraser, sällan i verkligheten.

När vi var ute för en stund sedan hamnade vi i ett gäng där tre var löptikar och två hankastrater,  de känner varandra sedan tidigare så inga problem...Kan aldrig undvika hundmöten här, ingen har skällt på min löptik heller, skönt.