Jag är utifrån beskrivningen inte helt säker på att hon mår direkt dåligt av situationen, men samtidigt är det ju ltie opraktiskt om ingen annan ens kan promenera henne.

Se om du kan få nån (pojkvännen?) att dagligen ta en liten sväng med henne. Om det finns något godis som är oemotståndeligt så muta med det :)

Tycker det låter som om du har svaret själv.

Hon känner behov av att skydda dig. Kanske för att du var i en tung period när du köpte henne och hon upplevde dig som "svag" och i behov av skydd.

"Allt för flockens bästa" och hunden tar sitt ansvar.

Mår du bättre nu? Kanske kan du kliva fram och överta ansvaret för er lilla flock.

Börja med att ignorera hennes överdrivna glädje när du kommer in genom ytterdörren.

När hon försvarar dig mot din pojkvän när han kittlar dig så ska du vänligt men bestämt visa att du inte tolererar detta.

Jag tycker att det låter som en riktig enmanshund, alltså en hund som tyr sig till en person - dig. 

Du skriver att hon morrar och nafsar om någon annan försöker lyfta upp henne, min tanke där är att hennes beteende beror på osäkerhet. Om hon inte känner sig bekväm med att blir upplyft av andra, så låt henne slippa det.

@Draghunden

Håller med! Min ena hund är också lite kinkig med att bli upplyft, och gör jag inte rätt så morrar hon och gruffar med mig också... (inte direkt ett hot, mer ett uttryck för missnöje).

Att bli upplyft är ju potentiellt otäckt, och inget jag kräver att de ska acceptera från främlingar.

Fast om jag är hemma kan hon leka med de andra hundarna, hon och vår ens hanhund leker otroligt bra och i timmar. Det gäller bara att jag är hemma och i samma radie annars blir hon orolig vart jag tagit vägen.

skulle heller inte påstå att hon är "flockledaren" elr vad jag ska säga då hon vet att jag bestämmer och lyssnar och har otrolig respekt för mig. Men samtidigt så är hon nonchalant mot andra och vill inte lyssna på dom.

hon älskar att bli lyft men det bero på vem och när. Om hon bara står på golvet går de jättebra för andra att lyfta upp henne (förutom för min lillasyster på 15år min hund gillar inte henne). Men om hunden sitter vid mig, är i min säng osv, så vill hon oftast inte bli upplyft av andra. Hon är en otroligt fin hund dock väldigt selektiv med vilka hon tycker om. Hon är inte en "typsik" hund som älskar alla människor. Speciellt om vi är hos min pojkvän visar hon väldigt tydligt att hon gillar hans mamma, pappan tar de lite tid för henne att våga sig fram till varje gång men sedan släpper det, men hans tvillingsyster går det inte alls. Hon kan gå fram mot henne och sen börja voffa och gå iväg. Så fort systern kommer nära springer hon därifrån osv, de gäller även hans systers kompisar dom får inte heller röra henne och om de tittar på henne så voffar hon. Hon är otroligt speciell denna hund.

Men vänta lite nu, hur kom vi in på det här med flockledare? Det har ingenting med begreppet enmanshund att göra.

"..hon vet att jag bestämmer och lyssnar och har otrolig respekt för mig. Men samtidigt så är hon nonchalant mot andra och vill inte lyssna på dom." Det du beskriver nu är typiskt för en enmanshund, alltså att hunden tyr sig till en person och kanske bara lyssnar på den 

"..Hon kan gå fram mot henne och sen börja voffa och gå iväg. Så fort systern kommer nära springer hon därifrån osv, de gäller även hans systers kompisar dom får inte heller röra henne och om de tittar på henne så voffar hon. Hon är otroligt speciell denna hund." Enligt det du skriver så låter det som att hon är väldigt osäker. Som sagt, se till att lyftandet av henne inte blir påtvingat för då kommer hennes beteende bara att bli värre.