Min blandras hanhund har en morfars far (en malteser, ej DNA testad) som använts alldeles för mycket. Han är väl klassad som matadoravelshane och har säkert 100 avkommor.
Nu är ju min hund tre generationer bort från honom och jag undrar om det är dåligt att använda min hane om jag väljer en tik att para med som inte alls har samma gener?
Min hanhunds mamma är renrasig pudel ( ej DNA-testad och ej med i SKK och pappan maltepoo.
Utan stamtavla så är ju frågan om du säkert vet att din hane är obesläktad med en tik som har samma raser i sig?
Antar att problemet var att hannen i fråga hade nån ärftlig sjukdom so mhan spred vidare till sina avkommor? Isf bör du ju i första hand kolla så att din hund är fri från den, samt andra åkommor som är vanliga hos de raser han har i sig.
Sen kan du börja fundera på avel.
Varför skall du använda en hund i avel som inte har stamtavla , vidare är ca 100 avkommor int matadoravel precis, men det är ju en tydlig profitavel , det finns en Schäfer hane som har lite mer än 1500 avkommor eftersig det är nog vad man kallar för matadoravel
Vad som är matadoravel handlar ju inte bara om det totala antalet avkommor - man får förstås se till hur stor populationen är och hur stor andel av avkommorna som en viss hane är far (eller ibland morfar/farfar) till.
100 avkommor kan vara en betydande andel av en ras population, finns ju raser där det bara registreras en handfull kullar per år.
Nu gäller det knappast TS fråga, med tanke på att det är blandrasavel är dry omöjligt att få en tydlig överblick. TS, bra tanke - men just matadoravel är nog inte det man mest ska haka upp sig på om man inte avlar renrasigt /reggat.
Håller med dig givetvis beror det på population