Vi har en 3.5 månaders cocker spaniel valp som uppvisar tecken på separationsångest från husse och jag undrar om vi har en strategi som är konstruktiv eller inte. Sammanfattning av hur läget ser ut: hunden skäller ofta (men inte alltid) om husse lämnar lägenheten men brukar för det mesta lugna ned sig efter ett par minuter när han inser att han faktiskt inte är ensam hemma. Om vi är ute och handlar och husse går in på Ica så blir hunden uppenbart stressad, ställer sig och tokskäller och går inte att få kontakt med (även om man stoppar favoritgodiset framför näsan på honom).
Från början tänkte vi att det bara var att fortsätta köra och att hunden till sist lär sig att husse är tillbaka om tio minuter, men eftersom det blivit värre och värre (från att i början skälla lite grann och sen lugna ned sig, till att nu bli väldigt stressad) så testade vi en ny strategi senaste gången vi handlade. Vi gick inte och satte oss på det vanliga stället husse brukar lämna oss, utan istället så lekte jag med hunden medans husse smög iväg utan att hunden märkte det. Först därefter gick vi till den vanliga platsen och väntade, vilket gick fint. Inga problem att få kontakt med hunden och han upplevdes inte alls stressad på samma sätt (även om han tydligt väntade på att husse skulle komma ut från Ica).
Min fråga är alltså, är det här en konstruktiv strategi? Hunden blev inte lika stressad som när han såg att husse försvann, men kan det istället bygga på problemet att husse plötsligt försvinner utan ett spår? Min tanke är att så småningom så får husse gå iväg medans jag distraherar hunden, men att det ändå är synligt att han försvinner och på så sätt öka svårighetsgraden.
Övrig info: tänker att det även hör ihop med ensamhetsträning, vilket vi har varit väldigt dåliga på. I början lyssnade vi på fel råd och gick för fort fram. Vi tänkte att man skulle lämna hunden ensam i ett rum och vänta på att hunden lugnade ner sig på egen hand vilket resulterade i att hunden jagade upp sig mer och mer tills man kom tillbaka, men nu har vi börjat om från början och kör på mellan 10-30 sekunder ensam i ett rum, vilket ligger inom hans marginal.
ja att gå för fortfram är aldrig bra! Något jag har tagit med mig med mina tidigare hundar är att jag försöker göra ensamheten lite roligare för hunden, via godis eller mental stimulans.
Men genom att du skriver att du är hemma när husse går så blir det mer fokus på husse, kan det vara så att husse kanske leker mer och aktiverar hunden mer generellt? för i såfall måste du börja umgås/träna mer med hunden enskilt dvs bygga upp en starkare relation till hunden.
När det kommer till ensamhets träning så är jag mot bur träning samt stänga in hunden i ett rum(vilket är nästan samma sak, enligt mig). av egen erfarenhet är att hunden blir ledsen och förstår inte varför den blir tvingad till ett rum, därför är det bättre att låta den vara i hela huset/lgh, men att man går ut ur boendet.. När man går ut kan man ge en super värd godbit (fryst leverpastej i kong är högt uppskattat, fungerar dock inte om hunden inte dras till mat). samt inte göra en stor grej av att ni går, utan bara öppnar dörren å går, utan att ens säga hejdå.
Börja lätt, inga stora steg! satsa på 1 minut först när den klarat 1 minut 3 gånger utan gnäll/grin så öka. med en kong kan man oftast ta lite längre tid, det kan ta 10-30 minuter eller 1-2h timmar beroende på vilken hund man har.
Men det du beskriver är inte ensamhetsträning utan mer separationsångest från en person, därför tycker jag att du bör stärka relationen göra dig lika intressan som husse!
Jo, ensamhetsträning har jag läst på en del om, och upplever det som att vi nu har fått en rimlig strategi som inte går ut på att valpen ska "härdas" till att kunna vara ensam. Hade dock svårare att hitta konkreta tips på när hunden uppvisar separationsångest från en specifik person. Dock hade jag inte tänkt på att stänga in i ett rum skulle kunna upplevas jämställt med bur, som jag har förstått det kan det upplevas som mer tryggt för hunden med begränsad yta istället för att ha tillgång till alla rum som den inte kan ha överblick över på en och samma gång?
Det stämmer att husse leker mer med hunden. Vi är båda delaktiga i träning med hunden, men han är en mer lekfull som person medans jag tenderar att tycka att gos är trevligare än dragkamp. Jag leker ju också med hunden, men det kommer definitivt naturligare och oftare med husse. :) Har samtidigt upplevt det som att hunden tyr sig till oss båda, men i olika situationer. Att han är lugnare och mer avslappnad i mitt knä när vi är i stökiga situationer. Men det kan ju också vara att jag överskattat hur stark relation vi har i jämförelse med hans relation till husse. Ska definitivt försöka se till att leka mer med honom i alla fall och att det händer fler roliga grejjer kring mig.
Hunden ser sig själv som en i er familj och därför blir just denna del med ett rum eller bur som "instängning". en av mina hundar blev frustrerad när vi gränsade av delar av huset, vilket resulterade i att han kissade inne. Jag tolkade detta som " jag vill inte vara här i denna del av huset". när jag senare testade att låta han vara i hela huset så var det inga problem, inga olyckor. Hans favorit plats var vid klädstället med alla jackor. Hundar blir tryggare om det kan känna direkt doft av hela familjen. vilket var stället vi avgränsade till... enligt mig var det super taskigt mot hunden men min mor och far tillåt det inte(mycket tjäfs kring det hemma hos mig)
Lek är oftast det som gör det mesta för hunden, det är roligare än mys (mer endorfiner i huvudet) medans gos är bra, men lek är ännu bättre! Det är bara att köra på igentligen och testa sig fram vad som fungerar på sin hund, reflektera mycket och ha tålamod!