Jaha ja  du har uppenbarligen en granne av den gnälliga typen "jag har rätt, du har fel". Dessutom har han selektivt minne. Hans egen hund har väl också varit valp och bitig och busig. Hade jag en sådan granne (vilket jag tack och lov inte har) skulle jag hälsa artigt, men för övrigt inte inlåta mig på samtal i fortsättningen.

Har svårt att tro att en 10veckors valp skulle ha någon aggressivitet i sig men rasen är ju bufflig och ofta väldigt på så jag kan förstå att både grannen och hans hund blev förskräckta.

Personligen hade jag ju säkrat staketet/grinden så det aldrig händer igen att hunden rusar på folk/hundar och bett grannen om ursäkt igen. Grannsämja är viktigt och det var ju faktiskt du som inte hade koll och du tjänar på att vara ödmjuk även om du tycker grannen feltolkat din hunds lek.

Din valp är inte aggressiv, din valp är helt enkelt valp. Självklart ska du säkra trädgården och se till att valpen inte kan ta sig ut. Nästa gång kanske den springer fram till en hund som faktiskt inte gillar valpar (ja dom finns) och då kan det sluta illa. 

Strunta i den griniga grannen, säkra trädgården och njut av att ha en busig valp hemma 

Jag tror inte för ett ögonblick att din lilla valp är aggressiv, men du har, av någon för mig outgrundlig anledning (okunskap, ointresse?), själv valt att skaffa dig en kamphund. 

Sådana behöver verkligen inte vara aggressiva, för att på lek, ivrigt svansviftande lyckas tillfoga andra livshotande skador och ge svårt traumatiserade överlevare men för livet...

... om de får tillfälle.

Lycka till med valpen och med att se till att den aldrig någonsin kan komma lös utanför väl inhägnat område. Använd både en rejäl sele och halsband samt dubbla koppel utomhus...

... och respektera andra människors pälsklingar och erfarenheter.

Jag kan inte annat än att se ditt inlägg som ett ironiskt inlägg så jag hoppas du är det...

Näppeligen, men ödets ironi har gjort att jag tidvis tvingas bo granne med en och annan kamphund i ett helt vanligt och välmående villaområde.

Eftersom jag, liksom så många andra i dagens Sverige, har varit snubblande nära att förlora både mina egna hundar och mitt liv i en fullkomligt oprovocerad vansinnesattack, där ett par lösspringande kamphundar gjorde sitt bästa för att - glatt svansviftande - försöka slita oss i stycken, är jag numera väl förberedd och kommer inte, bokstavligen över min döda kropp, att släppa någon enda, aldrig så liten eller "snäll", kampund i närheten av min nuvarande vovve.

Kommer grannens bestar lösa och inom räckhåll för mig, så ska han inte räkna med att få tillbaka dem. Var tacksam för din överseende granne.

Du läste att vår hund är 10-veckor? Kommer du själv ihåg hur din valp var i den åldern? Vår hund leker jättebra med andra hundar, stora som små och lägger sig platt på rygg för att visa undergivenhet. 

staffen var en kamphund på 1800-talet och är nu en utpräglad sällskapshund..

Jag har läst och förstått att din valp är en liten valp, men jag hade förträngt omsättningshastigheten på kamphundar och tog för givet, att du tänkte behålla valpen upp i vuxen ålder. 

Att valpar beter sig helt normalt och fungerar med andra hundar kan man förvänta sig och jag har haft flera valpar, men min nuvarande vovve är en helt underbar vuxen omplacering.

Vad man inte borde behöva förvänta sig av en kamphundägare är ju sådant trams som du skriver i sista meningen:

"staffen var en kamphund på 1800-talet och är nu en utpräglad sällskapshund.."

Medvetet framavlade egenskaper försvinner inte av sig själva bara för att de ursprungliga arbetsuppgifterna är förlegade eller förbjudna i ett någorlunda civiliserat land som Sverige.

Ja du verkar inte kunna släppa ordet kamphund.. de avlas inte för att kampa med, nu har staffen blivit en trevlig och utpräglad sällskapshund.

Jag är medveten om fördomar och folks okunnighet om rasen. Läs gärna mer om rasen innan du slänger ut dig trams.

ha en fin söndag :)

... om andra hundägares erfarenhet och kompetens. Jag vågar, efter åtskilliga decennier som hängiven hundägare, påstå att de allra flesta sällskapshundägare har en otrolig koll på sin egen hundtyp  (som man har valt just för dess önskvärda egenskaper) men även på raser med förväntat motsatta=oönskade egenskaper...

... och är väl medvetna om att absolut ingen enda hund "blir vad man gör den till". Personligheten är medfödd.

Till exempel har jag aldrig någonsin stött på en hundägare med en aldrig så sällskapsavlad (alltså inte avlad för jakt) Tax eller Jack russel som vägrar erkänna, att också deras lilla vovve kan förväntas ha en svårhanterlig, ytterst medfödd, jaktinstinkt och frivilligt vidtar nödvändiga åtgärder, för att ingen ska komma till skada.

Ha en fin söndag du också och njut av den korta valptiden!