Jag vill bara skriva av mig lite. Här kan jag vara anonym och känner att jag kan lätta på hjärtat. Jag försöker göra en lång historia kort.
Vi är båda vuxna. Jag närmar mig 35 och min sambo är drygt 40. Jag och min sambo har under ett antal år haft en fin och stabil relation, det har aldrig varit kämpigt eller på något sätt konfliktfyllt. Självklart har vi haft diskussioner och olika åsikter, men vi har aldrig bråkat. Men när vi skaffade hund så hände något.. han blev väldigt förändrad. Idag har vi 3st hundar i hemmet, två st är mina och en är hans.
Han har haft hund tidigare, säger sig ha kunskap (och vilja att lära sig). Jag vet också säkert att han har haft hund tidigare, då vi har en del kontakt med hans exfru.
Ja, iallafall.. vårt tidigare så fina och stabila liv tillsammans ändrades när hundarna kom in i bilden. Min sambo är numera på konstant dåligt humör, han är tvär och sur och tar allt som kritik. Jag försöker prata med honom om det här men det gör bara saken värre. Han har vid några tillfällen tappat humöret och tex kastat ut saker genom fönstret. Blir han sur så blir han helt tyst, säger ingenting utan sitter bara och fipplar med sin mobiltelefon, eller så åker han iväg och jobbar. För en kort tid sedan så hände också något som inte får hända - han slog en av hundarna. Anledningen var helt enkelt att den busiga unghunden råkade skalla honom. Min sambo menar att "om han slår mig så slår jag tillbaka".
Jag har nu bestämt mig för att lämna min sambo. Jag kommer att bo kvar i lägenheten med hundarna, och han får vackert ge sig av. Jag älskar honom, men jag accepterar inte sånt här beteende. Alla tre hundarna kommer att bo hos mig, han pratade om att sälja sin hund alt. avliva, så jag fick helt enkelt köpa hunden av honom.
Så.. jag har redan tagit beslutet, och han är på g att börja flytta ut. Jag vet också att det är rätt beslut, men kan ändå inte låta bli att tänka - har jag överreagerat? Vad anser ni? Skulle ni kämpa vidare eller skulle ni, precis som jag, välja ett lugnt och tryggt liv tillsammans med hundarna?
Jag ber om ursäkt om det blev ett långt och rörigt inlägg.
Som medlem kan du här läsa lite kort info om Draghund och gå vidare till medlemsprofilen.
Anneli
Medlem 2013-11-04
Jag tycker att du gör rätt. Din numera exsambo är sedan en tid förändrad i sitt beteende, konstant sur ochmed tendens till våldsamhet (slår hunden, kastar saker). Han kanske känner sig låst, instängd pga av hundarna och troligen är ditt hundintresse vida större än hans - han bara hakade på och inser att det blev fel för honom. Det kanske också är annat som spelar in, men hundarna fick bli katalysatorn.Fint att du tog över hans hund. hans tanke att sälja eller avliva säger ju en del om hans "hundintresse".
Ska jag leka amatörpsykolog tror jag att dina känslor för denne man har med minnet av tiden före hundarna att göra, inte med den han är idag. Den mannen är väl något svår att älska, eller....?
Lycka till i ditt nya liv!
pipilotta
Medlem 2011-11-19
Ja, nästa gång hade det kunnat bli din tur att vara måltavla i stället för aggression mot hund och andra saker som slängs. Du verkar ha civilkurage att lämna i stället för att stanna, bra gjort. Tror både du och hundar mår bättre i lugn och ro. Lycka till i framtiden!
Draghund
Medlem 2020-09-29
Jag tycker att du gör rätt. Din numera exsambo är sedan en tid förändrad i sitt beteende, konstant sur ochmed tendens till våldsamhet (slår hunden, kastar saker). Han kanske känner sig låst, instängd pga av hundarna och troligen är ditt hundintresse vida större än hans - han bara hakade på och inser att det blev fel för honom. Det kanske också är annat som spelar in, men hundarna fick bli katalysatorn.Fint att du tog över hans hund. hans tanke att sälja eller avliva säger ju en del om hans "hundintresse".
Ska jag leka amatörpsykolog tror jag att dina känslor för denne man har med minnet av tiden före hundarna att göra, inte med den han är idag. Den mannen är väl något svår att älska, eller....?
Lycka till i ditt nya liv!
Tack snälla för ditt svar. Och du har givetvis rätt.. den han är idag är långt ifrån den man jag förälskade mig i. Det känns helt rätt om än lite ensamt.. men det är ju en helt naturlig känsla i ett sånt här läge.
Draghund
Medlem 2020-09-29
Ja, nästa gång hade det kunnat bli din tur att vara måltavla i stället för aggression mot hund och andra saker som slängs. Du verkar ha civilkurage att lämna i stället för att stanna, bra gjort. Tror både du och hundar mår bättre i lugn och ro. Lycka till i framtiden!
Tack! Nu när vi separerar känner jag mig redan lugnare inombords, det här beslutet har nog legat och mognat ett tag. Och jag intalar mig själv att jag kommer att klara av alla 3 hundarna själv. Eftersom jag inte har kunnat lita på sambon så har jag i princip gjort allt kring hundarna själv hittills. Det här kommer nog att bli bra, skönt att lätta på hjärtat.
Ayrin
Medlem 2016-02-20
Det blir säkert bra, särskilt som det redan verkar fallti en sten från ditt hjärta :)
Kanske kan du hitta någon annan person i din närhet som kan hjälpa till med hundarna när det behövs? För det är värdefullt.
Draghund
Medlem 2020-09-29
Ja jag har tack och lov mina försäldrar som bor i närheten, dom är båda pensionärer och hundvana. Dom kommer iallafall att ta hanhundarna när tiken löper. Så det känns jätteskönt. Sedan har jag också en väninna som för första gången är utan hund (hennes 15-åriga hund fick somna in för en tid sedan), hon har erbjudit sig att hjälpa till med hundarna vid behov 