Hur tror du att hund ska reagera på att barn använder den som leksak?

Hunden måste få någon chans att få vara ifred.

Det kanske är dags att lära barnen hur man umgås med djur?

Jo såklart, jag har alltid bett dom att vara lugna runt hunden. Men barn är barn och det har som sagt aldrig varit några problem förut, dom har inte gjort illa henne på något sätt utan bara lekt runt/med henne. 

Hoppas hunden har någon lugn plats där den kan få vara ifred. Att barnen får tillåtelse att använda hunden som en häst är ju häpnadsväckande. Det som är lärorikt för barn att ha husdjur är väl att få lära sig respektera andra varelser, ta hänsyn. Ni får väl ha ett familjeråd innan ni bestämmer hundens öde,

Du måste lära barnen att lämna hunden ifred. En hund är ingen leksak att dra i, att rida på, någon som  med din egna ord får stå ut med allt. Du är faktiskt ingen bra hundägare alls som låter din hund utstå detta och jag har mycket stor förståelse för att din hund till slut markerar med varningsskall och nafs.

Jag har flera barn och har samtidigt som de varit små haft en eller två hundar, alltid flatcoats, men ALDRIG att mina barn fått bete sig så gentemot hundarna. De har fått lära sig att respektera dem, att vara snälla och ömsinta mot dem och de har fått kärlek tillbaka. Aldrig en markering, aldrig ett nafs.

Du får dela på dina barn och hunden med galler eller liknande och skapa en absolut fredad zon för hunden.

Kan du inte uppfostra barnen till att bete sig vettigt mot hunden bör du omplacera den och skaffa en av IKEAs stora mjukishundar istället så att ungarna kan kliva, dra och klättra bäst de vill.

Instämmer!

Barn är barn - men det går alldeles utmärkt att lära barn att umgås vettigt med hundar. Klarar de inte det så omplacera hunden nu! Inte för barnens skull utan för hundens. Hon måste ha haft en ängels tålamod med tanke på vad hon har stått ut med från barnen.

Det är givetvis inte barnens fel, det är ert ansvar som föräldrar och hundägare att se till att det funkar - vilket det uppenbarligen inte gör i nuläget.

Helt ärligt så är jag chockad över att man tycker att det är ok att hantera hunden på det viset och trodde att det var ett skämt/trollinlägg. 

Ja, barn är barn och det är ditt ansvar som förälder OCH hundägare att sätta gränserna kring barnens umgänge med hunden. När hunden själv tvingas sätta gränser så har du misslyckats och det är barnen och hunden som får betala för det (barnen genom att de riskerar att skadas av hunden och hunden för att den möjligen skriver under sin dödsdom genom att freda sig).

... som övriga kommentatorer över din omfattande försumlighet både som förälder och som hundägare...

... men jag undrar också om du har valt en Staffe just med föreställningen, att den är en "nanny dog", som i sin outtömliga människokärlek ska förutsättas tåla den allra omildaste behandling från familjens tvåbenta telningar?

I så fall är du, att döma av alla förskräckande bildbevis, absolut inte ensam i din kamphundsidealiserande fantasivärld. Icke desto mindre måste du nu inse, att din tik är en hund - med en stor kapacitet att skada andra levande varelser riktigt illa.

Copy/pastar mitt svar till alla som svarat, eftersom jag behöver förklara närmare.
Hunden och barnen har alltså varit bästa vänner sen vi fick henne. Hon har sovit vid deras fötter varje natt och har velat leka med dom konstant. Självklart har hon haft en lugn plats där barnen inte får gå, men det har snarare varit problem att få vår hund att låta barnen vara, eftersom hon älskar uppmärksamheten och vill var nära dom hela tiden, oavsett vilken typ av lek.

Det som gör mig förtvivlad är att hunden nu alltså börjar vända sig mot dom, trots att barnen är äldre och förståndigare, och inte alls leker med henne lika livligt längre, utan kan skälla till och nafsa mot dom vid ett vanligt kramförsök.

Förmodligen borde jag ha varit tydligare, men jag tycker ändå inte jag förtjänar att kallas dålig hundägare, dålig förälder och ansvarslös. Så jag backar diskret ut från detta dömande och ganska otrevliga forum. Ha det fint!

Copy/pastar mitt svar till alla som svarat, eftersom jag behöver förklara närmare.
Hunden och barnen har alltså varit bästa vänner sen vi fick henne. Hon har sovit vid deras fötter varje natt och har velat leka med dom konstant. Självklart har hon haft en lugn plats där barnen inte får gå, men det har snarare varit problem att få vår hund att låta barnen vara, eftersom hon älskar uppmärksamheten och vill var nära dom hela tiden, oavsett vilken typ av lek.

Det som gör mig förtvivlad är att hunden nu alltså börjar vända sig mot dom, trots att barnen är äldre och förståndigare, och inte alls leker med henne lika livligt längre, utan kan skälla till och nafsa mot dom vid ett vanligt kramförsök.

Förmodligen borde jag ha varit tydligare, men jag tycker ändå inte jag förtjänar att kallas dålig hundägare, dålig förälder och ansvarslös. Så jag backar diskret ut från detta dömande och ganska otrevliga forum. Ha det fint!

Copy/pastar mitt svar till alla som svarat, eftersom jag behöver förklara närmare.
Hunden och barnen har alltså varit bästa vänner sen vi fick henne. Hon har sovit vid deras fötter varje natt och har velat leka med dom konstant. Självklart har hon haft en lugn plats där barnen inte får gå, men det har snarare varit problem att få vår hund att låta barnen vara, eftersom hon älskar uppmärksamheten och vill var nära dom hela tiden, oavsett vilken typ av lek.

Det som gör mig förtvivlad är att hunden nu alltså börjar vända sig mot dom, trots att barnen är äldre och förståndigare, och inte alls leker med henne lika livligt längre, utan kan skälla till och nafsa mot dom vid ett vanligt kramförsök.

Förmodligen borde jag ha varit tydligare, men jag tycker ändå inte jag förtjänar att kallas dålig hundägare, dålig förälder och ansvarslös. Så jag backar diskret ut från detta dömande och ganska otrevliga forum. Ha det fint!