Angående sheltie så JA, de är skälliga! Till viss del en uppfostringsfråga givetvis men de har en låg skalltröskel.

Ytterligare en sak att beakta med dem är att mentaliteten kan vara svajig med diverse osäkerhet och ev rädslor. 

Tack för svaret. Vi har misstänkt detta, de individer vi har träffat har varit just skälliga och lite nervösa av sig, men vi har inte träffat tillräckligt många för att kunna bedöma om det varit just de eller om det är rasen. 

Så, tack igen. 

Förresten, eftersom du verkar vara noga med ras/hundval, har du koll på SKKs respektive rasklubbars SRD och RAS?

Du hittar dem längst ner under varje ras "informationssida" på skk.se 

(SRD = Särskilda Rasspecifika Domaranvisningar, sånt som domarna skall vara extra noggranna med på utställningar. Tex andning på trubbnosar mm. Ger en fingervisning framför allt om osund exteriör.)

(RAS = Rasspecifika Avelstrategier, ett dokument som varje rasklubb är skyldig att uppdatera med några års mellanrum. Grovt förklarat tar det upp hälsa, sjukdomar, mentalitet, registreringssiffror, rasklubbens framtida rekommendationer för avel mm.)

Dock är det ingen garanti att en ras verkligen är sund för att den inte finns upptagen i SRD och för att RAS verkar bra. Både SKK, många rasklubbar och dessvärre även en del uppfödare har en tendens att sticka huvudet i sanden vad gäller den biten... 

Tack för tipset!

Ja vi är noga med valet av ras och kommer när vi väl bestämt ras vara noga med val av individ också. Det är ett stort åtagande att ha hund och vi vill ge oss själva och hunden alla förutsättningar för att det ska bli en lycklig och långvarig relation  

Självklart kan individer få problem och bli sjuka men vissa raser vet man ju på förhand att de har mer sjukdomsrisk än andra och vi vill sålla bort den extra risken. 

... blir att ni struntar i valp och väljer en halvvuxen individ som redan har utvecklat sin personlighet - det lär, tyvärr, bli ett stort överskott av mycket trevliga och helt oproblematiska "coronahundar" framöver.

Inom alla raser finns givetvis stor variation mellan individer - även nära släktingar, t o m från samma kennel eller från samma kull, som jag själv har haft av andra raser; Golden retriever och Norfolkterrier.

Tibetansk spaniel upplever jag generellt som en mycket trevlig och lätthanterlig ras, men själv fastnade jag för de små Griffonraserna (Bruxellois, Belge och Petit brabancon) när jag letade ny vovve.

Det visade sig knepigt att få tag i annat än valp av de raserna, så nu har familjen en alldeles underbar liten Shih tzublandishane. Han är okomplicerad, skäller knappast alls och tycker att allt är jättekul.

Lycka till med letandet! 

Meeen...ingen noffe hos Hortensia?! 
Grattis till en ny familjemedlem, kul att se dig här! 

(TS, sorry för OT!)

Låter bra! I en tid när alltför många verkar köpa första bästa valp på blocket så är det skönt med folk som tänker efter och planerar ordentligt.
Jag håller med dig, en sund ras är givetvis ingen garanti för en frisk hund men det ökar möjligheterna betydligt. Dessutom tror jag helt klart att om hunden blir sjuk eller skadad så har den större chanser att bli bra om den har goda grundförutsättningar.

Angående ras så är det ju rätt olika hundtyper du kikat på (vilket du säkert är medveten om). Är det en mer självständig, en lite kaxig eller ganska vek hund ni vill ha? Lättränad och följsam eller mer egensinnig?

Det är märkligt, trots att det finns en uppsjö med mindre sällskapsraser så är det rysligt svårt att hitta rätt, jag höll på att ge upp när jag velade i rasträsket.

Ja det är otroligt svårt att hitta rätt. 

Ja vi är medvetna om att det är olika typer av raser vi tittat på. Det är väl för att vi tänker brett fortfarande och inte vill snöa in på en specifik ras eller typ ännu och kanske på så sätt missa något vi inte ens tänkt på. 

Men ju mer vi läser om både dvärgpincher och sheltie ju mer inser vi att det nog inte är något för oss. Vi vill ha en okomplicerad hund som inte är utpräglat reserverad, som inte är rastypiskt skällig och som är frisk och sund. Helst en mindre ras eftersom det är smidigare i lägenhet och smidigare att ha med sig på olika platser. 

Vi vill ha en hund som gärna ligger och myser i soffan och som gärna har lata dagar, men som ändå är pigg på att vara med på olika äventyr, långa promenader och lite roligt aktivering som den jag beskrev i mitt första inlägg. Vi vill däremot inte ha en ras som måste jobba utöver lite enkel aktivering några gånger i veckan. Vi vill ha någon som rastypiskt är stabil i temperament, som gillar människor (men utan att vilja kasta sig i famnen på alla och envar), som är följsam men utan att springa i hasorna på oss hela tiden (dvs som är nöjd med att roa sig själv också eller kan ligga kvar och vila i vardagsrummet även om vi går mellan rummen osv). Det ska inte vara en skarp ras, inte utpräglat envis och inte så självständig så att den knappt bryr sig om oss. Vi älskar nämligen att gosa och mysa och vill även att hunden ska vara intresserad av att interagera med oss. 

Lite rörigt när man skriver så här. Kortfattat vill vi ha en okomplicerad, liten ras som är frisk, som inte behöver klippas eller trimmas, som är stabil i psyket, inte skällig, utan jaktinstinkt och som är lite lagom aktiv men som också älksar att bara vila och mysa i soffan. 

. Kortfattat vill vi ha en okomplicerad, liten ras som är frisk, som inte behöver klippas eller trimmas, som är stabil i psyket, inte skällig, utan jaktinstinkt och som är lite lagom aktiv men som också älksar att bara vila och mysa i soffan.

Jag tror att den rasen heter tulipanaros....Det rör sig nog mer om individ än ras med sådana önskemål.

Dristar mig till att svara trots att jag inte uppfyller kraven i 1a inlägget. Men vi är i samma situation som er och håller också på att beta av samtliga sällskapshundsraser och det är sannerligen inte lätt. Det känns ibland som att INGEN passar.

Men redan innan jag läst hela ditt första inlägg så kände jag att en Tibetansk spaniel kanske skulle passa er och såg sen att du nämnt den. Vi har själva den som en tänkbar ras. Läser man SKKs beskrivning av rasen passar den onekligen väldigt bra in på er kravspec: https://skk.se/sv/kopahund/hundraser--annonser/tibetansk-spaniel/ Det som det möjligen faller på är väl att rasen påstås vara "glad, nyfiken och tillgiven men också mycket självständig och kan vara avvaktande mot personer den inte känner." Det tillsammans med detta gör oss lite tveksamma till rasen: "Den är en ras med självständig mentalitet. En stor portion humor och tålamod krävs. Den är inte en ras för den som kräver absolut lydnad. Det utgör en viss utmaning för den som vill träna t.ex. lydnad." Hur svårtränad och självständig är den? Dessutom är det ju en vakthund, så beror på hur det funkar att ha en sån i lägenhet, om den larmar så fort någon går i trapphuset?

Vi har träffat en uppfödare för att få en bättre inblick i rasen och visst verkar rasen ganska trevlig och lättsam. Men det var svårt att få en riktigt bra känsla för hur rasen är eftersom rasen, som det står ovan, är "avvaktande mot personer den inte känner"... Hundarna i princip ignorerade oss, vilket kändes tråkigt, men kanske positivt när man äger en? Den vill ju inte hälsa på alla den möter, som vår tidigare Amerikanska Cockerspaniel.  Men den Tibbe uppfödaren hade i knät fick vi klappa, utan att den brydde sig dess mer än att titta på oss. Fick mig att fundera, är det en tråkig ras som bara ligger och slöar? Det var ju inte som när vi besökte en uppfödare av Cavalierer, där hela flocken trängdes med viftande svansar för att få bli klappade av oss när vi kom. Det var ju lättare att bli förtjust i den rasen pga det.

Vore roligt om någon med erfarenhet av Tibetansk spaniel ville skriva här, så att både Ni och vi kan få en bättre uppfattning om rasen!

Lycka till med Ert hundköp!