Diskutera, läs
Hundforum
Chat
Medlemmar
Hundar
Bloggar
Medlemsbilder
Medlemsfilmer
Jag & mina vänner
Händelser
Statusförändringar
Mina händelser
Min profil
Mina vänner
Mina meddelanden
Annat i Rastplatsen
Hundkalender
Mina tjänster
Hjälp

Antal online:
( gäster)
 
8 juni 2021 av Lollo272 i övriga hundfrågor (10 svar)
Omplacering, hjälp och råd

Hej, med stor sorg skriver jag det här inlägget och behöver råd, pepp och åsikter och lite hjälp avsätt navigera allt. Har haft så mycket ångest de senaste dagarna. 


Jag har en större hund på lite över 2 år och en son på 1 år. I förrgår är jag, min sambo, vår son och vår hund i vardagsrummet och allt är precis som vanligt. Sonen kryper runt och grejar på golvet, vår hund ligger någon meter bort från honom och vi sitter på golvet mot soffan och tittar på. Helt plötsligt morrar vår hund mot sonen när han börjar krypa mot honom, jag blir helt chockad och plockar upp sonen direkt och vi säger år vår hund att gå och lägga sig i hallen som är några meter bort. Inget dramatiskt mer än att vi blir lite förvånade för att det har aldrig hänt förut men vi tänker också att han sa väl bara till. Vi sätter ner sonen igen och det fortsätter som vanligt och nu är de ju i olika rum, men så fort vår hund får syn på sonen som kryper så morrar han och visar beteenden han aldrig visat förut. Jag blir ledsen och helt ärligt lite rädd och sambon ringer uppfödaren för att be om råd, som säger att vi ska visa att det inte är ok och ryta till ordentligt och slänga ut honom om han fortsätter. Det gjorde vi sedan och det var då "bra" för den kvällen. Men jag kände ändå att besegra ont med ont inte var det rätta om ni förstår vad jag menar. 


Igår då, jag är hemma själv med sonen och vår hund som ligger i matrummet och sonen kryper runt på köksgolvet och jag är I köket med honom. Matrum och kök är i anslutning till varann så de är bara några meter ifrån varandra. Tillslut då så tar min son spurt mot matrummet snabb som 1 åringar som kryper är och innan han ens hinner in i rummet ställer sig min hund upp och morrar och visar tänderna medand han låser ögonen på sonen. Jag blir då livrädd igen och drar snabbt som attan upp sonen innan något hinner hända och ryar till åt hunden innan jag lämnar rummet med sonen. 


Redan efter första händelsen med morrande tyckte jag tanken var jobbig att ha sonen och hunden på golvet tillsammans men nu finns det inte att jag chansar och det blir ju en konstig vardag. Det är så sorgligt men jag vill inte vara naiv, tro att all bara blir bättre och sen gud förbjude att hunden biter sonen. Jag vill inte att min hund heller ska behöva vara irriterad och tycka det är jobbigt med min son. Jag vet bara inte vad det helt plötsligt kommer från, ingenting har hänt och sonen har aldrig kunnat göra illa honom på något sätt.


Nu har vi alltså börjat prata om omplacering för vår sons säkerhet är nummer 1 och vill inte att det ska råka bli en fruktansvärd olycka för att hunden inte kan ta att sonen kryper runt här inne om det är såhär han reagerar, hur blir det då om när han börjar gå eller springa och råkar ramla in i hunden? Är så rädd för vad folk ska säga, att vi är ännu en barnfamilj som placerar om vår hund, vad uppfödaren kommer säga om hon blir besviken på oss. Kanske låter så löjligt men får så mycket ångest av hela situationen. Var inte såhär det skulle bli och det gör ont i hjärtat. Ge mig gärna era åsikter och tankar om det här, vill ha hjälp att navigera det här lite och bolla med någon. Tack på förhand. Förlåt för långt och kanske krångligt inlägg.


Som medlem kan du här läsa lite kort info om Lollo272 och gå vidare till medlemsprofilen.
Svara på detta inlägg
Sida 1 av 1
1

Gurkans
Medlem 2004-01-01
#1 8 juni 2021 av Gurkans Re: Omplacering, hjälp och råd

Tills vidare så måste ni sätta upp grindar så att sonen kan krypa på golvet utan att riskera att hamna med hunden. När sonen sover så är hunden med er som vanligt.


Rimligen så hjälper uppfödaren till om ni väljer att omplacera. Å andra sidan känns det kanske inte som den mest kunniga uppfödaren när denne tycker att ni ska straffa bort att hudnen morrar.... Morrande är en varning och tro mig, ni vill hundra gånger hellre ha en hund som morrar än en hund som gör utfall utan minsta varning....

Svara på detta inlägg

Lollo272
Medlem 2021-06-08
#2 8 juni 2021 av Lollo272 Re: Omplacering, hjälp och råd

Tack för ditt svar. Ja det är så vi fått göra nu, när vi är i vardagsrummet med sonen så är vi instängda där och när vi går in i köket/matrummet den delen så får han gå ut. Men så kan man ju inte ha det. Det är så sorgligt att det blivit såhär.


Jag förstår vad du menar, jag reagerade också på det då vi uppfostrat honom främst med positiv uppfostran, godis/foder vid gott beteende och ignorera dåligt men han kan även lyssna på ett nej. Men nu är det ju inte något vi bara kan ignorera för det är så pass allvarligt, att bara ignorera honom när han inte låter vår son röra sig runt i huset. Även om det finns någon slags lösning så skulle jag alltid känna mig osäker med honom och sonen tillsammans. Särskilt om vi får fler barn sedan som också kommer krypa runt osv. Ska även tilläggas att hunden är verkligen klassad en väldigt "familjevänlig" hund, men såklart alla hundar är ju individer. Tänker att han skulle bli lyckligare i en familj utan småbarn. Även fast det svider. 

Svara på detta inlägg

Ayrin
Medlem 2016-02-20
#3 8 juni 2021 av Ayrin Re: Omplacering, hjälp och råd

Håller med Gurkan.


Att man inte ska fya bort morrandet handlar inte om att vara snäll, utan mer att det är *mycket* bättre att ha en hund som morrar först och (eventuellt) markerar/biter sen, än en som lärt sig att den inte får morra, och därför går raka vägen till markera/bita...


Jag hade en liknande situation när min dotter började krypa. Hunden hittade på att markera mot henne (utan att morra, men det låg inte riktigt för den hunden) mitt framför näsan på svärföräldrarna. Riktigt skrämmande situation även om ingen blev skadad, och det blev "politiskt omöjligt" att behålla hunden hemma.. för mig fungerade det att låta hunden bo hos mina föräldrar i ca ett år och den fick sedan flytta hem igen.


Litade väl aldrig riktigt på henne runt barn, men hon gjorde aldrig mer något liknande, trots att mina försök att freda henne från barn ibland misslyckades.


Kan vara att barn som börjar krypa är riktigt obehagliga och konstiga och hunden inte riktigt begriper att det är en människa?

Svara på detta inlägg

Anneli
Medlem 2013-11-04
#4 8 juni 2021 av Anneli Re: Omplacering, hjälp och råd
          Re: Omplacering, hjälp och råd
          

Tack för ditt svar. Ja det är så vi fått göra nu, när vi är i vardagsrummet med sonen så är vi instängda där och när vi går in i köket/matrummet den delen så får han gå ut. Men så kan man ju inte ha det. Det är så sorgligt att det blivit såhär.


Jag förstår vad du menar, jag reagerade också på det då vi uppfostrat honom främst med positiv uppfostran, godis/foder vid gott beteende och ignorera dåligt men han kan även lyssna på ett nej. Men nu är det ju inte något vi bara kan ignorera för det är så pass allvarligt, att bara ignorera honom när han inte låter vår son röra sig runt i huset. Även om det finns någon slags lösning så skulle jag alltid känna mig osäker med honom och sonen tillsammans. Särskilt om vi får fler barn sedan som också kommer krypa runt osv. Ska även tilläggas att hunden är verkligen klassad en väldigt "familjevänlig" hund, men såklart alla hundar är ju individer. Tänker att han skulle bli lyckligare i en familj utan småbarn. Även fast det svider. 

Jag har flera barn och under deras kryp-och småbarnstid  var jag mest inriktad på att skydda hunden från nyfikna krypbarn som skulle dra i svansen och öronen och peta i ögonen och klättra på hunden. Visst, det kunde bli reaktioner hos hundarna, åtminstone en av dem, men det gick aldrig längre än till försiktigt morr och flyktreaktion. Det var följaktligen gott om grindar och kompostgaller i hela huset för dela på hund och barn, såvida inte någon av oss föräldrar hade barnet i barnstol eller knät eller total uppsikt över båda. När barnen var närmare tre eller så kunde man släppa på vaksamheten för hund och barn hade vant sig vid varandra och barnen var gamla nog att förstå och  lära sig att respektera hunden och dess liggplats och leksaker. De blev kompisar.


Se det ur hundens synvinkel: en kravlande figur närmar sig och det verkar möjligen vara ett hot, figuren fattar inte signalen morr och krökta läppar, verkar inte fatta någonting som vilken liten valp som helst ögonaböj begripit, annars så blir det ett (oftast rätt mjukt) bett i nackskinnet....


Ta det lugn och skärma av hund och barn från varandra med galler och låt dem med små steg närma sig varandra till ditt barn förstår att lämna hunden ifred.

Svara på detta inlägg

Draghund
Medlem 2020-09-29
#5 8 juni 2021 av Draghund Re: Omplacering, hjälp och råd

Återigen, din syn på hund och barn tillsammans är så otroligt fin!  

Svara på detta inlägg

Torparinnan
Medlem 2012-07-12
#6 9 juni 2021 av Torparinnan Re: Omplacering, hjälp och råd

Du har redan fått många kloka svar men personligen tycker jag ni ska göra en grundlig undersökning hos vet. En hund som plötsligt ändrar beteende kan ha ont eller andra fysiska problem och ska ni omplacera så bör ju hunden vara ua fysiskt för att det ska bli så bra som möjligt.

Svara på detta inlägg

Lollo272
Medlem 2021-06-08
#7 9 juni 2021 av Lollo272 Re: Omplacering, hjälp och råd

Tack för svar! Fått som sagt mycket bra råd men inte kunnat svara på något då jag för någon anledning inte fick fram tangentbordet igår. Ja, veterinär har vi bokat in för att kolla så han inte har ont någonstans. Det hade vi helt missat att tänka på i all stress. Ger en lite gnista av hopp, även om jag såklart inte vill att han ska ont men för att kanske få ett svar. Annars har vi kommit fram till slutsatsen att vi tyvärr måste lämna ifrån honom då det inte känns hållbart för vår familj då vi har mycket vänner och familj med barn och vi kommer nog få fler barn i framtiden och det känns inte rättvist att utsätta vår hund för småbarn om han inte går ihop med de. Det hade såklart vart en annan femma om min son hade klängt på honom eller dragit i honom eller så men när han inte ens får krypa runt honom/flera meter från honom och han reagerar med att varna oss om att han inte gillar det här så känns det för läskigt och riskabelt, inget jag vill vara naiv och riskera min son för. Vill inte heller avskärma oss medans vi är med sonen genom grindar osv då jag är själv 90% av dagarna med sonen och då blir ju vår stackars hund ensam hela tiden, blir väldigt konstigt för både oss och honom att inte vara tillsammans helt plötsligt. Sorgligt något så otroligt, men jag blir glad om min hund blir lycklig i en ny familj utan småbarn. Människor älskar han över lag så skulle det behöva bli så så klarar han en flytt bra. Värre för oss tror jag, haha.

Svara på detta inlägg

Lollo272
Medlem 2021-06-08
#8 9 juni 2021 av Lollo272 Re: Omplacering, hjälp och råd
          Re: Omplacering, hjälp och råd
          

Tills vidare så måste ni sätta upp grindar så att sonen kan krypa på golvet utan att riskera att hamna med hunden. När sonen sover så är hunden med er som vanligt.


Rimligen så hjälper uppfödaren till om ni väljer att omplacera. Å andra sidan känns det kanske inte som den mest kunniga uppfödaren när denne tycker att ni ska straffa bort att hudnen morrar.... Morrande är en varning och tro mig, ni vill hundra gånger hellre ha en hund som morrar än en hund som gör utfall utan minsta varning....

Tack för svar! Fått mycket bra råd men inte kunnat svara på något då jag för någon anledning inte fick fram tangentbordet igår. Vi har bokat veterinär för att kolla så han inte har ont någonstans. Det hade vi helt missat att tänka på i all stress. Ger en lite gnista av hopp, även om jag såklart inte vill att han ska ont men för att kanske få ett svar.


Annars har vi kommit fram till slutsatsen att vi tyvärr måste lämna ifrån honom då det inte känns hållbart för vår familj då vi har mycket vänner och familj med barn och vi kommer nog få fler barn i framtiden och det känns inte rättvist att utsätta vår hund för småbarn om han inte går ihop med de. Det hade såklart vart en annan femma om min son hade klängt på honom eller dragit i honom eller så men när han inte ens får krypa runt honom/flera meter från honom och han reagerar med att varna oss om att han inte gillar det här så känns det för läskigt och riskabelt, inget jag vill vara naiv och riskera min son för. Vill inte heller avskärma oss medans vi är med sonen genom grindar osv i det långa loppet då jag är själv 90% av dagarna med sonen och då blir ju vår stackars hund ensam hela tiden, blir väldigt konstigt för både oss och honom att inte vara tillsammans helt plötsligt. Sorgligt något så otroligt, men jag blir glad om min hund blir lycklig i en ny familj utan småbarn. Människor älskar han över lag så skulle det behöva bli så så klarar han en flytt bra. Värre för oss tror jag, haha


Nej även om vi är olika i hur vi ser på uppfostran och som sagt de kändes fel att skälla på honom för det så litar jag ändå på att hon kan hitta en fin familj åt honom om det skulle behöva komma till det då hon har mycket kontakter inom vår ras. :)

Svara på detta inlägg

Lollo272
Medlem 2021-06-08
#9 9 juni 2021 av Lollo272 Re: Omplacering, hjälp och råd
          Re: Omplacering, hjälp och råd
          

Jag har flera barn och under deras kryp-och småbarnstid  var jag mest inriktad på att skydda hunden från nyfikna krypbarn som skulle dra i svansen och öronen och peta i ögonen och klättra på hunden. Visst, det kunde bli reaktioner hos hundarna, åtminstone en av dem, men det gick aldrig längre än till försiktigt morr och flyktreaktion. Det var följaktligen gott om grindar och kompostgaller i hela huset för dela på hund och barn, såvida inte någon av oss föräldrar hade barnet i barnstol eller knät eller total uppsikt över båda. När barnen var närmare tre eller så kunde man släppa på vaksamheten för hund och barn hade vant sig vid varandra och barnen var gamla nog att förstå och  lära sig att respektera hunden och dess liggplats och leksaker. De blev kompisar.


Se det ur hundens synvinkel: en kravlande figur närmar sig och det verkar möjligen vara ett hot, figuren fattar inte signalen morr och krökta läppar, verkar inte fatta någonting som vilken liten valp som helst ögonaböj begripit, annars så blir det ett (oftast rätt mjukt) bett i nackskinnet....


Ta det lugn och skärma av hund och barn från varandra med galler och låt dem med små steg närma sig varandra till ditt barn förstår att lämna hunden ifred.

Tack för svar! Fått som sagt mycket bra råd men inte kunnat svara på något då jag för någon anledning inte fick fram tangentbordet igår. Vi har bokat in veterinär för att kolla så han inte har ont någonstans. Det hade vi helt missat att tänka på i all stress. Ger en lite gnista av hopp, även om jag såklart inte vill att han ska ont men för att kanske få ett svar. Annars har vi kommit fram till slutsatsen att vi tyvärr måste lämna ifrån honom då det inte känns hållbart för vår familj då vi har mycket vänner och familj med barn och vi kommer nog få fler barn i framtiden och det känns inte rättvist att utsätta vår hund för småbarn om han inte går ihop med de. Det hade såklart vart en annan femma om min son hade klängt på honom eller dragit i honom eller så men när han inte ens får krypa runt honom/flera meter från honom och han reagerar med att varna oss om att han inte gillar det här så känns det för läskigt och riskabelt, inget jag vill vara naiv och riskera min son för. Vill inte heller avskärma oss medans vi är med sonen genom grindar osv I det långa loppet då jag är själv 90% av dagarna med sonen och då blir ju vår stackars hund ensam hela tiden, blir väldigt konstigt för både oss och honom att inte vara tillsammans helt plötsligt. Sorgligt något så otroligt, men jag blir glad om min hund blir lycklig i en ny familj utan småbarn. Människor älskar han över lag så skulle det behöva bli så så klarar han en flytt bra. Värre för oss tror jag, haha

Svara på detta inlägg

Lollo272
Medlem 2021-06-08
#10 9 juni 2021 av Lollo272 Re: Omplacering, hjälp och råd
          Re: Omplacering, hjälp och råd
          

Håller med Gurkan.


Att man inte ska fya bort morrandet handlar inte om att vara snäll, utan mer att det är *mycket* bättre att ha en hund som morrar först och (eventuellt) markerar/biter sen, än en som lärt sig att den inte får morra, och därför går raka vägen till markera/bita...


Jag hade en liknande situation när min dotter började krypa. Hunden hittade på att markera mot henne (utan att morra, men det låg inte riktigt för den hunden) mitt framför näsan på svärföräldrarna. Riktigt skrämmande situation även om ingen blev skadad, och det blev "politiskt omöjligt" att behålla hunden hemma.. för mig fungerade det att låta hunden bo hos mina föräldrar i ca ett år och den fick sedan flytta hem igen.


Litade väl aldrig riktigt på henne runt barn, men hon gjorde aldrig mer något liknande, trots att mina försök att freda henne från barn ibland misslyckades.


Kan vara att barn som börjar krypa är riktigt obehagliga och konstiga och hunden inte riktigt begriper att det är en människa?

Tack för svar! Fått som sagt mycket bra råd men inte kunnat svara på något då jag för någon anledning inte fick fram tangentbordet igår. Vi har bokat in veterinär för att kolla så han inte har ont någonstans. Det hade vi helt missat att tänka på i all stress. Ger en lite gnista av hopp, även om jag såklart inte vill att han ska ont men för att kanske få ett svar. Annars har vi kommit fram till slutsatsen att vi tyvärr måste lämna ifrån honom då det inte känns hållbart för vår familj då vi har mycket vänner och familj med barn och vi kommer nog få fler barn i framtiden och det känns inte rättvist att utsätta vår hund för småbarn om han inte går ihop med de. Det hade såklart vart en annan femma om min son hade klängt på honom eller dragit i honom eller så men när han inte ens får krypa runt honom/flera meter från honom och han reagerar med att varna oss om att han inte gillar det här så känns det för läskigt och riskabelt, inget jag vill vara naiv och riskera min son för. Vill inte heller avskärma oss medans vi är med sonen genom grindar osv då jag är själv 90% av dagarna med sonen och då blir ju vår stackars hund ensam hela tiden, blir väldigt konstigt för både oss och honom att inte vara tillsammans helt plötsligt. Sorgligt något så otroligt, men jag blir glad om min hund blir lycklig i en ny familj utan småbarn. Människor älskar han över lag så skulle det behöva bli så så klarar han en flytt bra. Värre för oss tror jag, haha

Svara på detta inlägg
Sida 1 av 1
1

Liknande diskussioner:

Tråd startad
Senaste svar
Hjälp med att hitta rätt ras   [13] 15 okt: sarah 19 okt: Ayrin Snälla hjälp mig! Hur ska jag tänka?   [13] 30 sep: Doggsan 1 okt: Anneli Gammal hund med separationsångest hjälp!!!   [6] 6 aug: bamse100 16 sep: Jerrie´s Black Pack Rumsren nattetid, men ej dagtid - hjälp   [2] 19 jul: waleus87 19 jul: aenima omplacering vuxen hund kontrakt   [2] 16 jul: Vargtassen 19 jul: Gurkans Hjälp vår Scooby:(   [1] 3 jun: Mrcorona 3 jun: Mrcorona Hjälp stressad löptik   [1] 17 apr: XXIIXX 17 apr: pipilotta Ocd valp hjälp!!   [9] 11 feb: Vavva123 16 feb: Gurkans Hjälp med tips till en väldigt bitig valp   [2] 28 jan: Linne789 29 jan: Morgonpigg hjälp med råd till en tokig hund.   [2] 27 jan: Bamselina 2 feb: Öjenmia
 

NÅGRA AV VÅRA TJÄNSTER

Hundannonser Kennelsida Verksamhetssida Info om tjänster

VOVVE.NET

Om Vovve.net Kontakta oss Annonsera på Vovve.net Varumärket "Vovve"

FÖLJ VOVVE PÅ FACEBOOK

FÖLJ VOVVE ÄVEN PÅ ...

Vovve.net

TIPSA VOVVE

Något som är fel på sidan ovan?
Tryck här för att rapportera fel eller tipsa Vovve.

VOVVES NYHETSBREV

 
Populära raser idag:   Rottweiler | Pudelpointer | Australian Kelpie | Cane Corso | American Staffordshire Terrier | Bracco Italiano | Pointer
© 1998-2022 Enfinia AB