Tills vidare så måste ni sätta upp grindar så att sonen kan krypa på golvet utan att riskera att hamna med hunden. När sonen sover så är hunden med er som vanligt.

Rimligen så hjälper uppfödaren till om ni väljer att omplacera. Å andra sidan känns det kanske inte som den mest kunniga uppfödaren när denne tycker att ni ska straffa bort att hudnen morrar.... Morrande är en varning och tro mig, ni vill hundra gånger hellre ha en hund som morrar än en hund som gör utfall utan minsta varning....

Tack för ditt svar. Ja det är så vi fått göra nu, när vi är i vardagsrummet med sonen så är vi instängda där och när vi går in i köket/matrummet den delen så får han gå ut. Men så kan man ju inte ha det. Det är så sorgligt att det blivit såhär.

Jag förstår vad du menar, jag reagerade också på det då vi uppfostrat honom främst med positiv uppfostran, godis/foder vid gott beteende och ignorera dåligt men han kan även lyssna på ett nej. Men nu är det ju inte något vi bara kan ignorera för det är så pass allvarligt, att bara ignorera honom när han inte låter vår son röra sig runt i huset. Även om det finns någon slags lösning så skulle jag alltid känna mig osäker med honom och sonen tillsammans. Särskilt om vi får fler barn sedan som också kommer krypa runt osv. Ska även tilläggas att hunden är verkligen klassad en väldigt "familjevänlig" hund, men såklart alla hundar är ju individer. Tänker att han skulle bli lyckligare i en familj utan småbarn. Även fast det svider. 

Håller med Gurkan.

Att man inte ska fya bort morrandet handlar inte om att vara snäll, utan mer att det är *mycket* bättre att ha en hund som morrar först och (eventuellt) markerar/biter sen, än en som lärt sig att den inte får morra, och därför går raka vägen till markera/bita...

Jag hade en liknande situation när min dotter började krypa. Hunden hittade på att markera mot henne (utan att morra, men det låg inte riktigt för den hunden) mitt framför näsan på svärföräldrarna. Riktigt skrämmande situation även om ingen blev skadad, och det blev "politiskt omöjligt" att behålla hunden hemma.. för mig fungerade det att låta hunden bo hos mina föräldrar i ca ett år och den fick sedan flytta hem igen.

Litade väl aldrig riktigt på henne runt barn, men hon gjorde aldrig mer något liknande, trots att mina försök att freda henne från barn ibland misslyckades.

Kan vara att barn som börjar krypa är riktigt obehagliga och konstiga och hunden inte riktigt begriper att det är en människa?

Jag har flera barn och under deras kryp-och småbarnstid  var jag mest inriktad på att skydda hunden från nyfikna krypbarn som skulle dra i svansen och öronen och peta i ögonen och klättra på hunden. Visst, det kunde bli reaktioner hos hundarna, åtminstone en av dem, men det gick aldrig längre än till försiktigt morr och flyktreaktion. Det var följaktligen gott om grindar och kompostgaller i hela huset för dela på hund och barn, såvida inte någon av oss föräldrar hade barnet i barnstol eller knät eller total uppsikt över båda. När barnen var närmare tre eller så kunde man släppa på vaksamheten för hund och barn hade vant sig vid varandra och barnen var gamla nog att förstå och  lära sig att respektera hunden och dess liggplats och leksaker. De blev kompisar.

Se det ur hundens synvinkel: en kravlande figur närmar sig och det verkar möjligen vara ett hot, figuren fattar inte signalen morr och krökta läppar, verkar inte fatta någonting som vilken liten valp som helst ögonaböj begripit, annars så blir det ett (oftast rätt mjukt) bett i nackskinnet....

Ta det lugn och skärma av hund och barn från varandra med galler och låt dem med små steg närma sig varandra till ditt barn förstår att lämna hunden ifred.

Återigen, din syn på hund och barn tillsammans är så otroligt fin!  

Du har redan fått många kloka svar men personligen tycker jag ni ska göra en grundlig undersökning hos vet. En hund som plötsligt ändrar beteende kan ha ont eller andra fysiska problem och ska ni omplacera så bör ju hunden vara ua fysiskt för att det ska bli så bra som möjligt.

Tack för svar! Fått som sagt mycket bra råd men inte kunnat svara på något då jag för någon anledning inte fick fram tangentbordet igår. Ja, veterinär har vi bokat in för att kolla så han inte har ont någonstans. Det hade vi helt missat att tänka på i all stress. Ger en lite gnista av hopp, även om jag såklart inte vill att han ska ont men för att kanske få ett svar. Annars har vi kommit fram till slutsatsen att vi tyvärr måste lämna ifrån honom då det inte känns hållbart för vår familj då vi har mycket vänner och familj med barn och vi kommer nog få fler barn i framtiden och det känns inte rättvist att utsätta vår hund för småbarn om han inte går ihop med de. Det hade såklart vart en annan femma om min son hade klängt på honom eller dragit i honom eller så men när han inte ens får krypa runt honom/flera meter från honom och han reagerar med att varna oss om att han inte gillar det här så känns det för läskigt och riskabelt, inget jag vill vara naiv och riskera min son för. Vill inte heller avskärma oss medans vi är med sonen genom grindar osv då jag är själv 90% av dagarna med sonen och då blir ju vår stackars hund ensam hela tiden, blir väldigt konstigt för både oss och honom att inte vara tillsammans helt plötsligt. Sorgligt något så otroligt, men jag blir glad om min hund blir lycklig i en ny familj utan småbarn. Människor älskar han över lag så skulle det behöva bli så så klarar han en flytt bra. Värre för oss tror jag, haha.

Tack för svar! Fått mycket bra råd men inte kunnat svara på något då jag för någon anledning inte fick fram tangentbordet igår. Vi har bokat veterinär för att kolla så han inte har ont någonstans. Det hade vi helt missat att tänka på i all stress. Ger en lite gnista av hopp, även om jag såklart inte vill att han ska ont men för att kanske få ett svar.

Annars har vi kommit fram till slutsatsen att vi tyvärr måste lämna ifrån honom då det inte känns hållbart för vår familj då vi har mycket vänner och familj med barn och vi kommer nog få fler barn i framtiden och det känns inte rättvist att utsätta vår hund för småbarn om han inte går ihop med de. Det hade såklart vart en annan femma om min son hade klängt på honom eller dragit i honom eller så men när han inte ens får krypa runt honom/flera meter från honom och han reagerar med att varna oss om att han inte gillar det här så känns det för läskigt och riskabelt, inget jag vill vara naiv och riskera min son för. Vill inte heller avskärma oss medans vi är med sonen genom grindar osv i det långa loppet då jag är själv 90% av dagarna med sonen och då blir ju vår stackars hund ensam hela tiden, blir väldigt konstigt för både oss och honom att inte vara tillsammans helt plötsligt. Sorgligt något så otroligt, men jag blir glad om min hund blir lycklig i en ny familj utan småbarn. Människor älskar han över lag så skulle det behöva bli så så klarar han en flytt bra. Värre för oss tror jag, haha

Nej även om vi är olika i hur vi ser på uppfostran och som sagt de kändes fel att skälla på honom för det så litar jag ändå på att hon kan hitta en fin familj åt honom om det skulle behöva komma till det då hon har mycket kontakter inom vår ras. :)

Tack för svar! Fått som sagt mycket bra råd men inte kunnat svara på något då jag för någon anledning inte fick fram tangentbordet igår. Vi har bokat in veterinär för att kolla så han inte har ont någonstans. Det hade vi helt missat att tänka på i all stress. Ger en lite gnista av hopp, även om jag såklart inte vill att han ska ont men för att kanske få ett svar. Annars har vi kommit fram till slutsatsen att vi tyvärr måste lämna ifrån honom då det inte känns hållbart för vår familj då vi har mycket vänner och familj med barn och vi kommer nog få fler barn i framtiden och det känns inte rättvist att utsätta vår hund för småbarn om han inte går ihop med de. Det hade såklart vart en annan femma om min son hade klängt på honom eller dragit i honom eller så men när han inte ens får krypa runt honom/flera meter från honom och han reagerar med att varna oss om att han inte gillar det här så känns det för läskigt och riskabelt, inget jag vill vara naiv och riskera min son för. Vill inte heller avskärma oss medans vi är med sonen genom grindar osv I det långa loppet då jag är själv 90% av dagarna med sonen och då blir ju vår stackars hund ensam hela tiden, blir väldigt konstigt för både oss och honom att inte vara tillsammans helt plötsligt. Sorgligt något så otroligt, men jag blir glad om min hund blir lycklig i en ny familj utan småbarn. Människor älskar han över lag så skulle det behöva bli så så klarar han en flytt bra. Värre för oss tror jag, haha

Tack för svar! Fått som sagt mycket bra råd men inte kunnat svara på något då jag för någon anledning inte fick fram tangentbordet igår. Vi har bokat in veterinär för att kolla så han inte har ont någonstans. Det hade vi helt missat att tänka på i all stress. Ger en lite gnista av hopp, även om jag såklart inte vill att han ska ont men för att kanske få ett svar. Annars har vi kommit fram till slutsatsen att vi tyvärr måste lämna ifrån honom då det inte känns hållbart för vår familj då vi har mycket vänner och familj med barn och vi kommer nog få fler barn i framtiden och det känns inte rättvist att utsätta vår hund för småbarn om han inte går ihop med de. Det hade såklart vart en annan femma om min son hade klängt på honom eller dragit i honom eller så men när han inte ens får krypa runt honom/flera meter från honom och han reagerar med att varna oss om att han inte gillar det här så känns det för läskigt och riskabelt, inget jag vill vara naiv och riskera min son för. Vill inte heller avskärma oss medans vi är med sonen genom grindar osv då jag är själv 90% av dagarna med sonen och då blir ju vår stackars hund ensam hela tiden, blir väldigt konstigt för både oss och honom att inte vara tillsammans helt plötsligt. Sorgligt något så otroligt, men jag blir glad om min hund blir lycklig i en ny familj utan småbarn. Människor älskar han över lag så skulle det behöva bli så så klarar han en flytt bra. Värre för oss tror jag, haha