Behöver akut hjälp! Vi har köpt en valp (8 veckor, storpudel) som vi bara har haft några dagar men det visade sig direkt att hon är rädd för människor. Uppfödaren valde valp åt alla och sa att den valp hon valt åt oss behövde lite mer social träning då hon var försiktigare än de andra valparna och hade varit så hela tiden, men hon är inte bara försiktigt utan de dagar vi har haft henne så har hon inte våga gå fram och hälsa på någon. Inte ens tonårssonens flickvän, fastän hon är hos oss dagligen. När hon berättade om valpen så fick vi inte intrycktet alls att det var något problem utan mer att hon behövde social miljöträning, men det behöver ju alla valpar. Sedan när vi var hos uppfödare så kom valpen fram till mig, dock lite försiktigt och efter de andra, men hon verkade inte nervös så trodde inte det var något problem.
Nu när vi kom hem så blev hon ganska snabbt trygg med mig, min man och tonårsson, men om hon träffar någon annan så blir hon rädd, backar bakåt (ställer sig ibland bakom oss) och skäller. Rädslan släpper inte ens efter en stund och hon går inte fram senare heller eller tar inte godis ur handen på dem. Utan hon undviker de nya människorna hela tiden de är på besök.
Har skrivit till uppfödaren och berättat detta och då svarade hon att hon hela tiden varit så här, dvs. skygg för människor och att vi kommer behöva jobba med detta och att det kommer ta lång tid. Detta var hon inte tydlig med när vi köpte henne.
Vad ska vi göra? Jag känner mig helt förtvivlad. Har redan fäst mig vid henne men det känns inte bra att veta att vi redan nu, vid 8 veckors ålder, har beteendeproblem att arbeta med. Uppfödaren nämnde nu när hon svarade på mitt sms att hon varit med om liknande förut och då gick det över efter ca 2 år!(?) men att vi måste jobba med detta mycket.
Vår förra hund var en omplaceringshund som var helt fantastiskt på alla vis förutom att det visade sig vara arg mot andra hundar, så vi fick jobba med honom hela hans liv, vilket var mycket jobbigt. Har längtat så efter en mer "problemfri" hund än vår förra (även om jag förstås älskade honom jättemycket) så det känns verkligen tufft att få börja direkt med en "problemvalp".
Hur skulle ni göra? Bör vi höra om uppfödaren vill ta tillbaka valpen? Kan tilläggas att vi är en social familj med stort socialt umgänge, så just detta med att valpen har problem med människor känns inte bra. Dessutom har vi precis fått vårt första barnbarnn så en fundering finns också hur hon kommer vara mot barn.
Hm, ja, inte ett lätt val, men det låter faktiskt som att det nog skulle vara klokt att lämna tillbaks valpen.
En folkskygg valp kan ju funka alldeles utmärkt hos en person/familj med ett mindre umgänge, men om ni är sociala av er så finns det ju väl stor risk att det blir ett lidande för alla inblandade.
Vänligare att ta beslutet relativt tidigt, lättare att omplacera en yngre valp, och har den varit sån hela tiden så lär det ju inte gå över bara för att den fått bo in sig lite mer hos er.
Jag skulle påtala för uppfödaren att hen inte tydligt nog betonat att valpen var den mest rädda/osäkra valpen i kullen. Förstår inte riktigt hur man kan para ihop rätt hund med rätt köpare heller, hur erfarna uppfödare än är. Hur mycket har man diskuterat kring en valp´s framtid och öde hos en ny ägare innan köp..
Är det en "seriös" uppfödare så går köpet tillbaka utan problem, man ser ju till valpen´s bästa. Inget man kan jämföra med ett dåligt genomtänkt köp på stormarknaden.
Storpudel är inte min ras, men jag känner några stycken och två storpudlar jobbar och tränar i "min" viltspårgrupp tillsammans med bl a mina två flatcoated retrievers. Pudlarna har samtliga varit glada, sociala, lättillgängliga och arbetsvilliga hundar och en skygg och ängslig storpudel har jag aldrig mött. Däremot lite underliga beteenden hos små/toypudel som kan likna det din valp visr.
Nu är valpen bara 8 veckor och nyss skild från mamma, syskon och sin kända omgivning - allt detta spelar så klart in. Det har ännu inte funnit sin trygghet hos er och det får du arbeta på. Lite lek, gos och mycket sömn och tillit till sin husse och matte är vad små valpar behöver. Inte primärt möten med nya människor och nya miljöer som kan oroa.
En tidigare flatcoat var en blyg och lite smårädd varelse i flera veckor, ja faktiskt månader innan han hade funnit sig tillrätta i vårt hem. Men han blev en helt OK, mycket tillgiven och lugn hund. Flattar är ofta livliga och energiska på gränsen till vimsiga, så att ha en så lugn flatte kändes lite unikt faktiskt.
Du ska kanske pröva att ge lugn och ro och arbeta på tilliten innan du fattar beslut. Att skyffla en osäker liten valp fram och tillbaka och sedan kanske till ytterligare ett nytt hem känns inte bra, eller...?
@Annelie
Skulle hållit med dig om det inte vora att valpen enligt uppfödaren varit lika rädd och skygg hela tiden, så det låter ju inte som att det bara handlar om att den är osäker pga ny situation, utan att det är sådan valpens personlighet är.
Storpudel är inte min ras, men jag känner några stycken och två storpudlar jobbar och tränar i "min" viltspårgrupp tillsammans med bl a mina två flatcoated retrievers. Pudlarna har samtliga varit glada, sociala, lättillgängliga och arbetsvilliga hundar och en skygg och ängslig storpudel har jag aldrig mött. Däremot lite underliga beteenden hos små/toypudel som kan likna det din valp visr.
Nu är valpen bara 8 veckor och nyss skild från mamma, syskon och sin kända omgivning - allt detta spelar så klart in. Det har ännu inte funnit sin trygghet hos er och det får du arbeta på. Lite lek, gos och mycket sömn och tillit till sin husse och matte är vad små valpar behöver. Inte primärt möten med nya människor och nya miljöer som kan oroa.
En tidigare flatcoat var en blyg och lite smårädd varelse i flera veckor, ja faktiskt månader innan han hade funnit sig tillrätta i vårt hem. Men han blev en helt OK, mycket tillgiven och lugn hund. Flattar är ofta livliga och energiska på gränsen till vimsiga, så att ha en så lugn flatte kändes lite unikt faktiskt.
Du ska kanske pröva att ge lugn och ro och arbeta på tilliten innan du fattar beslut. Att skyffla en osäker liten valp fram och tillbaka och sedan kanske till ytterligare ett nytt hem känns inte bra, eller...?
Instämmer! Valpen behöver tid för att bli trygg i sitt nya hem. Nu har jag förvisso sällan haft valp hemma, men däremot har jag haft en del omplaceringshundar. Jag minns när jag tog hem min huskytik (drygt 1 år gammal), hon var försiktig och rädd. Det tog flera veckor innan min dåvarande sambo ens fick klappa henne. Hon var rädd för i princip allt.. trappor, fåglar, vattendrag, bilar.. och framförallt människor. Mötte vi en människa i trapphuset (lgh) så kissade hon ner sig. Ja du förstår, där kan vi tala om en rädd tös. Men med tålamod, tid och engagemang så blev hon trygg här hemma. Jag tvingade henne aldrig till något, människor fick inte heller hälsa på henne. Men nu, när hon är en helt annan hund, ja då fungerar det jättebra med människor. Förlåt, nu svamlar jag, men det jag vill ha sagt är helt enkelt - ge valpen tid. Om ni inte är beredda att lägga den tid som krävs för att valpen ska få bli en trygg individ, ja då tycker jag nog att ni ska lämna tillbaka den snarast möjligt.
@Annelie
Skulle hållit med dig om det inte vora att valpen enligt uppfödaren varit lika rädd och skygg hela tiden, så det låter ju inte som att det bara handlar om att den är osäker pga ny situation, utan att det är sådan valpens personlighet är.
Fast samma gällde faktiskt för den skygga och osäkra flattevalp jag tog emot. Både han och hans syster (de var endast två i kullen) var tillbakadragna och lite skygga. Det var tikens första kull och hon kanske var en osäker hundmamma - men det vet jag alltså inte, ska jag säga. Uppfödaren var dock rutinerad. Jag vet i alla fall att kullsystern liksom sin bror blev en trevlig - och lugn - familjehund för vi höll en viss kontakt under deras levnad.
Fast jag tycker inte denna valp verkar vara *lite* skygg på beskrivningen, och verkar dessutom skilja ut sig i kullen.
Men det är inte lätt att sia om framtiden, det kan ju ge sig antar jag :)