Tillägger även att min hund flera gånger varit med om lösa hundar som kommer och skäller och hetsar. Min hund är dock väldigt snäll så det finns ingen aggressivitet alls. De gångerna det hänt har han suttit fint vid min sida och så har vi väntat på att ägaren tar sin hund. Min hund leker alltid fint med hundkompisen etc.

Jag tycker att du kräver mycket av en ettårig hund, som ju är i tonåren, i slyngelåldern och som förstås är väldigt nyfiken på andra hundar. Han måste ju få reagera och sker det inte på annat sätt än det du beskrivit är det väl ingen fara. När han blir äldre kommer han troligen av sig själv att ignorera vissa hundar, inte andra. Så har mina fungerat både tidigare och nuvarande hundar. Visst, "onda" blickar kan trigga fram en reaktion, en styv svans kan också trigga, men so what? Så länge det inte blir mer än vad du skildrat skulle jag inte bry mig särskilt. En hund som ständigt går som en sömngångare bredvid sin förare är ingen glad levande hund längre.

Mina hundar är svarta (flatcoats)  och de blir därför ??? ofta nerskällda och faktiskt hotade framför allt av småhundar. "Min hund klarar inte svarta hundar" ursäktar sig ägaren. Vet inte vad färgen har med saken att göra, tycker att småhundarna skäller på allt, men mina struntar numera i oväsendet. När de var yngre ville de hoppa fram men numera ska det till en riktig skällemåns för att de ska reagera.

Hej! Tack för ditt svar. Du har nog rätt. Jag är bara så rädd att om jag tillåter detta beteendet så kommer det successivt att förvärras. Att det leder till en stegring i utfallsskalan. Men jag ska jobba på detta och hoppas att det blir som i ditt fall. För det är som du skriver att han fortfarande är en unghund så förhoppningsvis kommer han att lugna ned sig så småningom efter denna fas. Det är ju även hanterbart och en väldigt låg form av utfall om man nu ska kalla det så.

En tanke som slår mig är också att hans reaktion i viss mån är rimlig. Jag menar jag hade också stirrat och rört mig konstigt om en annan människa som är i närheten plötsligt hade börjat skrika på mig på stan exempelvis. Annars är han verkligen en toppenbra hund och fungerar utmärkt i alla situationer som hantering, i vardagslivet, när han leker, med barn och allt. Han kan ligga lugnt på plats hemma utan minsta stress och han ligger ofta ute på gräsmattan helt cool lugnt utan att bry sig medan andra grannhundar skäller ut honom. 

Jag har precis den erfarenheten också, att det är särskilt småhundar som mopsar upp sig. Det finns många i mitt område och jag har fått höra att de skäller för att min hund är stor och att de då blir rädda och skäller, vilket jag inte tror stämmer för de skäller på allt och alla konstant. Oavsett är det ju inte mitt problem. Det är bara att försöka ignorera sådana, både hund och ägare tror jag. 

Om du känner dig orolig inför framtida hundmötesproblematik, så tycker jag att du redan nu ska börja skvallerträna. Det är effektivt och lär hunden att det lönar sig att ta kontakt med dig. Med det kan du sedan ha ögonkantakt med din hund i hundmöten, så minimerar du risken för att din hund ska bli reaktiv.

Jag har använt mig mycket av skvallerträning med mina omplaceringshundar, och även den mest rädda hunden har gjort enorma framsteg och kan nu passera mötande hundar utan att försöka fly undan av rädsla.

Tack för ditt svar. Detta är något som jag innan inte har jobbat alls med men det vore spännande att veta mer. Jag tackar för tipset och ska därmed läsa vidare om detta. Kul att det har fungerat bra för dig och hundarna.