Hej! Jag vore oändligt tacksam för tips, jag känner mig desperat, vet ej vad jag skall ta mig till och gråter varje dag.
Jag har en 5 månader gammal jaktgolden hane som är snäll och följsam i det stora hela, men när vi går på promenad så händer det nästan varje promenad att han börjar hoppa upp på mig, biter i händer och ben så det blöder, skäller, morrar. Jag har försökt ignorera, vilket inte fungerar eftersom han fysiskt gör illa mig, jag har försökt säga "nej" bestämt och få honom att förstå att detta inte är OK, och jag har försökt stå på kopplet tills han lugnar ner sig. Detta fungerar ibland, men oftast börjar han om igen när jag släpper kopplet.
Har ni några konkreta tips på vad jag kan göra? Är så rädd att beteendet skall befästa sig och bli en vana som han fortsätter med när han är stor. Då kommer jag inte kunna hantera honom.
Tack på förhand!
Det är inte ett helt ovanligt beteende hos unghundar och handlar oftast om ett slags överslagshandling/bön om uppmärksamhet. Hade hand om en svensk lapphundstik nån gång i veckan en period och hon betedde sig så ibland. På henne fungerade det att avleda, dvs be om ett beteende som hon klarade av, typ sitt, fot eller ligg och sedan belöna det.
Oftast hände det för henne i sluttampen av en promenad, och jag tror till viss del att det handlade om ren övertrötthet.
Hej, och tusen tack för svar!
Jag skall prova med det.
Tycker du också att jag skall fortsätta med ståendet på kopplet? Jag märker att jag blir väldigt uppjagad, dels pga jag får ont men också för att jag blir stressad och rädd över att detta aldrig skall sluta. I dessa stunder har jag ibland rytit till åt valpen, men inser att detta kanske inte är optimalt.
Tror du att det kommer att sluta? Det känns som att han tycker det är roligt, och att han går igång ännu mer när jag försöker att få tag på långlinan för att ställa mig på det på ett sånt sätt att han inte kommer åt mig.
Och detta händer flera gånger nästan varje promenad, och ofta i början av promenaden.
Hej, och tusen tack för svar!
Jag skall prova med det.
Tycker du också att jag skall fortsätta med ståendet på kopplet? Jag märker att jag blir väldigt uppjagad, dels pga jag får ont men också för att jag blir stressad och rädd över att detta aldrig skall sluta. I dessa stunder har jag ibland rytit till åt valpen, men inser att detta kanske inte är optimalt.
Tror du att det kommer att sluta? Det känns som att han tycker det är roligt, och att han går igång ännu mer när jag försöker att få tag på långlinan för att ställa mig på det på ett sånt sätt att han inte kommer åt mig.
Om han tycker det är kul så är det risk att beteendet är självförstärkande, och då är risken rätt överhängande att det inte går över av sig självt så att säga.
Om det händer när han är lös skulle jag nog undvika att låta honom vara det ett tag, iaf i de situationer där det vanligtvis händer.
Ja, får du inte stopp på det utan att stå på kopplet skulle jag nog fortsätta med det. Ställ dig på kopplet så han inte kommer åt att bitas och ignorera honom? Så snart han slutar belönar du med uppmärksamhet och godis.
Har du någon kompetent tränare i närheten? Isf tycker jag du ska ta hjälp av någon som kan se hur just ert samspel ser ut och råda dig :).
Försök stå still. Sen kan du ge något som han kan bära