Jag har funderat ett tag på dina tankar och önskemål om hundras och kan nog inte komma på något bättre än en golden retriever eller labrador. De är kanske lite större än du tänkt dig men de raserna har mycket att erbjuda en familj. Det finns ju jaktavlade linjer i båda raserna, men de hundarna är arbetsmaskiner som kräver hög aktivering och jobb för att må bra. Pälsvården är inget att oroa sig för. jag har två flatcoated retriever och ett par rejäla borstningar två tre ggr i veckan + ev dusch av underredet då man varit ute i oväder får man räka med. Säkert samma för en golden.

Var noga vid val av uppfödare och kolla upp föräldradjurens och tjocka släktens hälsostatus: höftleder, armbågsleder, ögon etc.

Ett litet frågetecke bara. Du skriver cykla med hunden. Gör inte det. Dels - säger min veterinär - är det ett onaturligt sätt för hundar att röra sig - dels är skador ( tassar, leder)alls inte ovanliga på såväl hund som människa. Jag vet, för jag har iklädd shorts och linne drattat in i ett rostigt taggtrådsstängsel med djupa revor i ansiktet och över halva kroppen efter att hunden fått syn på  något, troligen katt. Cyklar aldrig mer med hund.

Lycka till med ert valpköp!

Håller med om att golden/labbe borde kunna funka. Särskilt golden har ett helt spektra av varianter mellan den tunnformade utställningsvarianten och den mer atletiska jaktvarianten, ni borde alltså kunna hitta en "lagom" hund för er.

Vad gäller cykla håller jag inte med Annelie (eller ja, det är klart det finns risk att krascha och göra illa sig, det bestrider jag inte...). Däremot går själva cyklandet att göra på olika sätt.

Sätter man hunden i en springer eller motsvarande och den ligger och drar sidledes ut från cykeln... ja, då blir det lätt skador och snedbelastningar.
Sätter man istället hunden i dragsele framför cykeln eller i ett sele bredvid cykeln utan att den ligger och "sidodrar" kan det funka alldeles utmärkt :).

Viktigaste är att bygga upp långsamt, vara uppmärksam på hälta/obehag och variera arbete och underlag :).

Först och främst, jaktavlad spaniel är absolut inget man skaffar för att man tycker att de ser trevliga ut. Det är riktiga jakthundar och skaffas för att man vill ha en spaniel att jaga fågel med. Uppfödarna säljer främst sina valpar till aktiva hem där man tänkt syssla med spanieljakt.

En goldentik (inte jaktavlad här heller, av samma anledning som ovan) behöver ju inte vara så stor och kan kanske vara något för er? Labrador? En tik är ju inte lika stor som en hane. När det gäller alla spaniel och retriever så är det den normala varianten ni ska titta på, jaktvarianterna är överkurs för den som bara söker en trevlig sällskapshund. Det finns mycket myter kring de olika typerna inom dessa raser och det är absolut inte så att jaktvarianterna är de bättre (annat än om man är ute efter en jakthund att ta sig långt med inom prov eller som man tänkt jaga mycket med). En normalavlad spaniel och retriver har de rastypiska egenskaperna som gjort dessa raser så populära och gällande utseende så behöver man ju inte sikta in sig på att köpa från linjer med en typ man inte gillar.

En annan trevlig hund i mindre storlek är ju tysk spets mittelspitz och även japansk spets. De två raserna är liknande i storlek och typ och passar bra hos någon som vill ha en trevlig sällskapshund som hänger med på det mesta och som även fungerar bra om man vill prova på lite hundsporter. Jag har en kompis som tävlar framgångsrikt i agility och rallylydnad med sina japanska spetsar, men rasen kräver inte sådan aktivering. Spetspälsen kräver inte alls så mycket pälsvård som man kanske tror när man ser den. Pälsen är vädertålig och smutsavstötande. Den är dubbel och om man borstar igenom pälsen någon gång i veckan (gärna en ordentlig genomgång med kam ibland) så håller den sig både ren och tovfri. Hunden fäller två gånger om året och om man just då är lite mer noga med borsten så hamnar inte mycket på golvet och det som ändå hamnar där ligger i mjuka tussar som lätt dammsugs upp.

Hej igen och tack för tankar, funderingar och tips. Angående jakt-variant av vilken ras som helst så har jag förstått att det inte är något för oss så det går bort.

Vi kommer nog satsa på ngn springer spaniel faktiskt, welsh eller engelsk lite beroende på vilken vi hittar "först" (som känns bra såklart - jag håller koll på föräldrarnas rasegenskaper, tester etc). Vi tror att båda raserna skulle funka bra i vår familj - de verkar ha de egenskaper vi efterfrågar. Även golden står kvar som en potentiell hund. I samtliga fall kommer vi efterfråga en tik.

Angående cykling så är det absolut inte viktigt men om det överhuvudtaget skulle bli aktuellt pratar vi långsam färd till närmaste affär och inget annat. Ingen av oss kör ngn form av träningscykling. Det troligaste är nog att det inte kommer hända :). 

Spännande med ny vovve :)

Jag tipsar återigen om att kanske välja en vuxen hund framför en valp (folk börjar väl snart tröttna på mig i forumet :) ). Men jag tycker det är bra eftersom man då vet vad man får.

Kanske någon uppfödare som ska pensionera en avelshund eller sluta med sin kennelverksamhet.

Min första hund (en tax) hade t ex passat er perfekt. Världens snällaste, skällde aldrig och hade lustigt nog NOLL jaktinstinkt! Hon kunde gå lös i skogen när som helst. Det är ju inte vad man tror om en tax, eller hur?

Lycka till med ert val och berätta gärna vad det blev :)

Jag kontrar med att om man vill ha en vuxen skulle jag inte välja en hund från kennel i första hand. Jag skulle se mig om efter en hund som kommer från ett "vanligt" liv, kanske någon som inte orkar ta hand om hunden p g a sjukdom, tidsbrist, ålderdom...Det finns så många varianter på det...

Inte för att tjafsa emot men vad tänker du på då?
Jag ser ingen större skillnad mellan att ta över en hund från en uppfödare/kennel än från någon "privatperson" eller vad man nu skall kalla det. (Uppfödare är förstås också privatpersoner, åtminstone de flesta av dem, men du är nog med på hur jag menar.)

Du får gärna "tjafsa"...det är helt okej, piggar upp.  Det är i grunden en debatt, olika åsikter osv. 

Vet att jag kan verka kategorisk ibland. Har dock upplevt blivande hundägare som just känt sig trygga för att de köpt hund från en hundkunnig och senare känt att det inte blev som de tänkt.De har litat på de uppgifter man fått och sedan känt sig grundlurade utan att de fått någon respons från uppfödaren i fråga efter köp. Jag vet att det ligger mycket ansvar hos en köpare också...

Det är ju naturligtvis svårt att avgöra hur en framtid med en hund öht kommer att bli men jag kan bara skriva utifrån de människor jag träffat, deras berättelser. 

Ja, alla människor är olika, även uppfödare. Jag köpte min första hund från en uppfödare som gjorde allt för oss som blivande hundägare med tips, råd.

Hm, ja, det finns väl "kennels" som i princip producerar hundar och håller dem i hundgårdar, men det vanligaste är ju ändå att även hundar hos uppfödare lever som "vanliga familjehundar", så det är nog i regel ingen större skillnad.

Nog är det väl lättare att veta vad man får om man köper en vuxen hund, men samtidigt har man ett större utbud att välja från när det kommer till valpar. Och större möjlighet att forma den efter sina behov.

Undrar hur många av de som blivit "besvikna" på sin valp som haft en realistisk bild av hundägandet? Eller om de köpt ett gulligt "gosedjur" som de sedan till sin fasa upptäcker har både tänder och en egen vilja? ;)

Sen ska erkännas att det var mer än en gång jag undrade vad fasen jag gjort som betalt för att få in detta lilla monster i mitt hem när jag hade min första valp...