Joo, det är väl så att man får sålla i alla "goda" råd man stöter på här och där. Vad är bra för just oss? Tror jag att min hund blir psykiskt instabil av att just ha en period av extra nosningar på samma ställen varje morgon?

Träffade för några veckor sedan en person med valp. Vi har träffats tidigare med hennes gamla hund och nu skulle hon börja om från början med valpen. Hon började ställa frågor kring hur hon skulle kunna dammsuga hemma när hunden var rädd för dammsugaren, hur hon skulle våga gå till soptunnan och affären i närheten och när hon då skulle kunna börja med "träningen". Jag poängterade hela tiden att jag bara kunde svara utifrån hur min hund och jag kommunicerade, "klickade" ihop. Ingenting av det jag informerade om skulle per automatik stämma in på deras tillvaro. 

Det gick en vecka. Träffade personen igen ute och hon var nästan tårögd. Hon hade fått info från alla andra (vuxna barn, soc medier m m). Nu var hon helt förvirrad faktiskt. 

Träffar man någon som verkligen tycker sig vara expert på någon annans förhållande till sin hund skulle jag hissa varningsflagg.

Låt inte andra bestämma över vilket hundliv du har tillsammans med din hund. Njut och ta hjälp om det är något som du verkligen tycker du vill ha kunskap om. Man ska helst följa den trend som råder just idag men man behöver inte följa efter....Lycka till!

Jag hade exakt detta problem med min första hund. Oönskade råd från höger och vänster, och själv kände man sig osäker och rädd, vilket säkert triggade än fler att försöka vara behjälpliga med råd.

Numera är jag på intet sätt immun, särskilt min yngre hund har beteenden som inte alls är perfekta (det är ett jäkla skällande på allt o alla), och påpekanden om detta är naturligtvis fortfarande jobbiga, *men* jag har ändå lite erfarenhet och har provat ett och annat i hundträningen och vet väl lite mer vad jag själv tycker är ok. Detta gör det lättare att sålla bland det som sägs. Jag har också hittat några förebilder inom hundträningen som jag hellre tar råd från än "kreti och pleti".

Kort sagt, ta inte till dig av alla som vill ha en åsikt! De allra flesta har inte en aning om vad de talar om, och kan de hund så bör du ändå sålla, för det är *du* som kan *din* hund, och du som vet vad du tycker att är etiskt försvarbart att göra med din/en hund.

Det där med att man "måste" låta hunden nosa färdigt... jag har läst texten och jag tycker uppriktigt talat den är skitdålig. Så hunden ska få nosa och kissa precis hur länge och ofta den vill, annars är man en dålig hundägare? Varför stanna där? Borde inte hunden få bestämma exakt vart promenaden ska gå också? De som inte springer efter sina hundar och låter dem bestämma vart man ska, de är dåliga hundägare?

Nä, att aldrig låta hunden nosa klart håller jag med om att är dåligt, men promenaden är som sagt något man gör tillsammans och den måste funka för tvåbeningen också. Och ibland har man helt sonika inte tid med att spankulera runt hur länge som helst, alternativt platsen är illa vald.

Tack fina ni @ayrin och @pipilotta för era peppande svar. Ja, det är som ni skriver, man får hitta sina egna vägar med sin egen hund och lita på dem. Men det känns skönt att ”prata” och skriva om det. Ibland blir jag lite tokig  av allt jag läser! Och jag har som sagt svårt att undvika det för det känns som att allt jag inte vill ha en massa onödiga råd om (mat ,hälsa, hundar mm) dras till mig som en magnet. 

Vår lilla rackare skäller också på allt och alla, herregud vilket tv-spel det är ibland, jag räknar poäng nu när vi går ut. Om vi klarar person med barnvagn, tultande barn vid sidan plus hund får vi 10. Man med gåstavar 7. Person med hoodie, luvan uppdragen och släpande gång 5. Osv. 

Mycket glad över era goda råd!

Nu är du ju inte ny som hundägare men jag tycker nästan synd om de som har sin första hund i nuläget. Så mycket information, så mycket åsikter, så mycket olika metoder... Dessutom har det "spretat ut sig" rätt rejält, jag upplevde hundvärlden som mer homogen för några decennier sedan vad gäller tex utfodring, allmänlydnad och träningsfilosofi. Visst hade folk skilda uppfattningar på 90-talet också, men inte i den omfattning som idag - och framför allt så hade vi (nästan) inget Internet. 

Inga dömande kommentarer på Facebook, inga "superduktiga hundmänniskor med fantastiska hundar" som dessutom verkar ha Det Perfekta Hundlivet på Insta. 

Igår var det prick 29 år sedan min första hund föddes så jag har blivit rätt luttrad för att inte säga immun. Det är nog tur för hade jag varit nybliven hundägare idag så hade jag blivit helt knäckt.

Så...släpp prestigen, sikta inte på att vara just Den Perfekta Hundägaren - för hen finns sannolikt inte (och vilket tråkigt liv det skulle vara, att aldrig slita sig i håret för att något strular!).

Ta't lugnt, det mesta löser sig. Fundera på vad som funkar för just dig och din hund, inte på hur man "borde" göra enligt "alla andra".
Man gör dessutom fel ibland, så är det bara. Hunden skäller, drar i kopplet, kan inte vara ensam, gör utfall, kommer inte på inkallning, funkar inte med barn... Förhoppningsvis inte allt det där på en gång förstås även om det ibland känns så.
Dessutom så dyker det upp nya "problem" med varje ny hund,saker som funkat utan problem med alla tidigare. Skillnaden är att nu tar jag det med ro, blir lite uppgiven förstås men tänker att "Äh, det löser sig!"
Och vet du vad? Det gör det faktiskt!
Jag har förstås mer kunskap numera, fler verktyg så att säga, men det kanske framför allt är att jag vet vem jag skall lyssna på och vad som låter rimligt. Jag har blivit bra på att sålla helt enkelt.
Däremot finns det missar jag har gjort med tidigare hundar som jag ångrar och skäms över idag. Självklart gör jag missar nu med men inte lika grova.

Mys med din hund, han behöver inte uppföra sig perfekt och inte du heller.
Dessutom har du en bonus, du har ju en terrier! 

Jag upplever inte alls att en massa experter säger emot varandra helt enkelt därför att jag inte söker deras åsikter. Jag är uppvuxen med hund och har levt med hund sedan jag var 3 år. Idag är jag 50 år och har sju hundar, en liten uppfödning sedan 23 år tillbaka och jag gör som jag alltid gjort med mina hundar: låter sunt förnuft råda. Mina hundar lever väldigt mycket enligt frihet under ansvar och har därför väldigt få regler att förhålla sig till. Jag uppfostrar inte aktivt mina valpar, utan lever med dem och de blir vad jag förväntar mig. Om jag behöver säga till dem så gör jag det, men inte med en massa kommandon, utan jag pratar med mina hundar.

Jag gillar hundar som kan tänka själva, hundar som är opportunister och tar chanser som ges. Jag får helt enkelt se till att de inte får chansen att göra sådant som jag inte vill att de ska göra.

Lev med din hund och ha roligt. Strunta i vad alla andra säger! Hundar är mycket bättre på att förstå oss än vad vi är på att förstå dem, så kommunicera som en människa med din hund istället för att försöka leka hund.

Tänk om din hund inte är intresserad av att gå kurser och tycker att promenader som är både berikande och aktiverande är pest och pina och fullständigt hatar aktiveringstillfällen?

Det han vill är kanske att gå några rundor om dan där han får stanna och snusa när han vill och för övrigt mest chilla med husse och matte.

Hundar är individer och dagens populära hundexpertsgurus verkar utgå från att alla hundar är överaktiva brukshundar som måste ha ständig aktivering för att inte riva huset, men det finns en oherrans massa hundar som inte är brukshundar utan faktiskt klarar sig utmärkt utan ständig aktivering.

Min dotter hade en akita som jag passade allt som oftast. Omgivningen tyckte att han var såå väluppfostrad, men det var han inte. Vi hade bara lärt honom det som vi tyckte var viktigt och nåt enstaka extratrick. Jag läste en bok av Cesar Milan som slutade med "Cesars sju regler för ett lyckligt hundägande" och vi bröt konsekvent mot fyra av reglerna, två av reglerna bröt vi mot lite då och då och den sista passade faktiskt oss så den döljde vi. En av reglerna var att det alltid är ägaren som ska starta och avsluta lek. Hade vi följt den så hade vi aldrig lekt, utan det gällde att passa på om han kom och ville leka. Enligt Cesar så skulle hunden tro att den var flockledare om den bestämde när man ska leka. Något som han hade snappat upp från "en studie av vilda vargar i deras naturliga miljö" vilket är en bibel för många hundgurus. Problemet är bara att den studien gjordes på vargar som hölls i ett hägn och när killen som gjort studien gav sig ut i det vilda så gjorde vargarna där på ett annat sätt, men den nya studien har inte hungururna läst. Och så har gururna missat det viktigaste: hundar är INTE vargar. (Och yorkies är inte akitor så varför ska man tro att de ska behandlas lika?)

Jag funderar på att skaffa en egen hund och det finns några i min närhet som jag kan tänka mig att rådfråga men den stora massan (inklusive många hundägare) anser jag är okunnig. Två exempel:

1. Hundcoachen Sten får en fråga om hund och koppel och svaret han ger leder till att man bryter mot jaktlagstiftningen/lagen om tillsyn av hundar och katter

2. Barbro Börjesson (tror jag att hon heter) säger om en 5-årig retriver att han är en stor kille så honom ska man berömma med dov röst. Det finns forskning som visar att hundar lyssnar mycket bättre när man talar med "fjantig" pipig röst.

Det finns många självutnämnda experter där ute. Och de som inte är självutnämnda har minsann tittat på något TV-program så de vet hur det är.

SKIT I EXPERTRÅDEN och ha kul med din lilla vovve.

Cesar Millan kan man säga mycket om, de flesta duktiga hundmänniskor här i Sverige är ganska eniga om att han är, minst sagt, förlegad vad gäller sitt tankesätt kring hundar. (Faktiskt skrämmande okunnig.)
Sen beror det förstås på vem man anser vara duktig... 
Dock är han ruskigt bra på just det han gör: att få fram "häftig" TV med flashiga effekter och någon slags bakvända Aha-upplevelser. Effektivt? Ja.
Bra för ens relation till hunden? Definitivt inte!

Ska jag ge ETT råd till en blivande/nybliven hundägare så är det faktiskt "Skit i CM!!!" 

Annars så instämmer jag med dig vad gäller vargar vs hundar. Det är över 10 000 år sedan våra hundar började avlas fram, även om mycket är gemensamt med vargen så är väldigt mycket ändrat både avseende ren biologi för att inte tala om mentalitet. Förmodligen den art vi har bundit närmast oss av alla domesticerade arter?

Ja, det där med aktivering!
Jag tror helt klart att många hundar mår bra av att just vara hundar. Att hänga med familjen i vardagen, gå promenader, ligga i soffan med husse och hänga med matte i joggingspåret. Det har blivit någon slags hysteri med att hundar minsann ska aktiveras från morgon till kväll och då duger det inte att "bara vara".
Sen sitter det inte fel med någon kurs emellanåt eller att träna smågrejer med sin hund, det ökar förståelsen och man får en bättre relation. 
Men att se det som ett krav för att vara en bra hundägare? Det tycker jag definitivt inte!
Och de allra flesta av våra hundar har den kanske viktigaste uppgiften av dem alla: Att vara sällskap i vardagen för sina hussar och mattar!

Vad gäller aktiveringen är jag lite tveeggad. Naturligtvis finns det raser och individer med större och mindre behov, men "till och med" min gamla borzoi var inte helt nöjd med att bara få gå promenader där hon rätt ofta fick springa lös, utan kom ibland och bad om att vi skulle träna några trick.

Kan för all del ha varit för att det är ett lätt sätt att få hyfsat stora mängder gott godis, uppmärksamhet och kel från mig, men iaf... ;)

Stort tack till alla ni som svarat i den här tråden, jag har med stort intresse läst era svar och det är så skönt att få resonera med vana hundägare som varit med ett tag.

Som ni säger – man själv och hunden mår bäst av att hitta ett sätt att leva tillsammans som passar individerna, både människa och djur. Och det här med åsikter och uppmaningar från experter, guruer, Cesar Milan-entusiaster, Cesar Milan-motståndareoch olika hundinstruktörer, det är nog allra bäst att inte alltid bry sig så mycket om vad alla säger hela tiden. Jag har väl lätt för det, men det hjälper när jag resonerar om saken och får en massa kloka råd från er. Då stillas den här hetsen i mitt huvud som säger att ”Du måste göra mer med din hund” och jag kan fokusera på vad min lilla jycke faktiskt behöver.

Jag önskar er alla härliga höst- och vinterdagar med era fyrbenta vänner och jag är innerligt tacksam för att ni tagit er tid att finnas där för mig som ni inte ens känner, varje ord ni har skrivit har hjälpt mig mycket! 

Är så glad att jag köpte hund 1999. Skulle personligen aldrig klarat av alla "krav", "pekpinnar" som man utsätts för idag. Är inte aktiv på sociala medier (förutom Vovve, om det räknas dit...) men förstår vilket litet "helvete" det kan skapa om man inte är en tvärsäker individ, människa. Ofta är det nog dock välmenta "råd" men det kan bli för mycket och om man då inte klarar av att sålla kan det ju ställa till med problem som man kanske inte hade från början. 

Ser däremot ofta här vilka krav, önskemål man har på en framtida hund och undrar hur det ska gå ihop sig framöver..Det måste väl vara ganska svårt att beställa en sådan hund eller?