Hej, jag skulle behöva lite hjälp med hur jag ska lära min 6 månaders RR valp att inte skälla på grannes katter, eller katter överhuvudtaget. RR är ju en relativt tyst ras men så fort hon ser katterna utanför huset så blir det ståpäls och totalt ylande och skällande. Det här sker ett par gånger om dagen. Hon springer fram till altandörren och vill ut men öppnar jag så står hon mest i ingången och skäller på dem. Hon är alltså inte så värst intresserad av att jaga dem, men springer de iväg så ska hon efter, för att se vart de tog vägen. Saken är att jag vill gärna ha grannes katter på min tomt eftersom de hjälper till mot mössen. Samtidigt så kan jag inte ha att hunden skäller så fort hon ser dem eftersom vi ofta har externa jobbmöten och håller föreläsningar där de behöver vara tyst i bakgrunden. Jag vill att hunden skäller när de verkligen är något, men hittils är det svansviftningar och pussar till alla (för henne) okända männsikor som kommer. t ex byggjobbare, budleverans, försäljare. Men katterna .. oj, oj. Vi har också en fasanfamilj på 5 som brukar trava runt på tomten och de muttrar hon över lite, men de inte alls som med katterna.
Tanken var att jag skulle ta med min hund en vecka för att fira jul hemma hos familjen, men då de nyligen skaffat sig en skygg katt från katthemmet, så fick vi stryka det. Även om jag inte tar med hunden till jul, vill jag kunna ta med henne framöver, så på något vi måste vi jobba på det här. Några tips?
Sätt er så långt från katterna att hon är medveten om dem men inte börjar föra (alltför) mycket oväsen. Belöna lugn när hon tittar på katterna och är tyst.
Men en sexmånaders kan man inte ställa allt för höga krav på, så måste du ha tyst ibland får du nog snarare se till att det inte kan bli några kattincidenter under den tiden.
Jag två flatcoated retrievers, hanhundar båda. De är katthatare av rang. Skäller, hoppar, gapar så fort en katt kommer i synfältet I flera år har jag och deras husse försökt få dem att tolerera att åtminstone titta på en katt 15 meter bort utan utbrott, men tji! Vi har tagit upp kattungar i famnen och låtit dem nosa på dem. Det har gått bra, men vi har inte vågat släppa ner kattungen på marken. Vi har misslyckats med vår fostran, så är det bara. Samma hundar glor lite förstrött på harar och och kaniner, ekorrar och rådjur.Säger inte ett pip. Vi kan gå genom en svärm av vaggande änder eller nästgårdens pickande höns på landet utan annan reaktion än något större svansaktivitet, men kommer gårdskatten....
Hoppas att du lyckas bättre än vad vi har gjort!