Har sedan 11 år tillbaka valt att leva utan partner. Det viktigaste har varit djur; perser och hund. Nu har Myran och jag levt ihop, hon blev 10 år denna månad, jag är 69. Mina gamla hundar blev 14 resp 15 år gamla och dog av ålderdom, endast tandstensbehandlingar. Myran har också varit frisk förutom tandsten som vi behandlat en gång per år.
Har trott att vi ska åldras tillsammans, jag med mina krämpor och hon fortsatt frisk. Har alltid tänkt att hon kommer att överleva mig och att min dotter, som jag vet, gärna tar hand om henne en dag.
Vi hade vår bad-dag igår med allt vad det innebär....Några dagars urtunning av pälsen innan och sedan bad tillsammans. Jag är inte så att jag brukar gå igenom henne vad gäller ev konstigheter men...där var den, den lilla "kulan" vid ändtarmsöppningen....Sov inget i natt men var tvungen att gå till vårdcentralen för egen provtagning på morgonen.
Vi gick ut i morse, 12,8 grader ute och jag tänkte att nu behöver Myran ha på sitt täcke. Vet sedan förra vintern att det inte är populärt men testade ändå. Vi gick den rundan där hon alltid bajsar men inget hände....Då tog jag av täcket och hon gick två steg och bajsade, kissade. Mitt i denna chock över knölen så log jag....Myran vinner, har en bestämd åsikt över hur hon ska behandlas, hon är en personlig Yorkshireterrier-typ med Shih Tzu-päls helt enkelt.
Ringde till vet. och p g a att jag bara kunde presentera mig och sedan började gråta så fixades en tid på torsdag....Jag är en person som har alldeles för många känslor när det gäller djur öht men brukar inte kunna gråta. Kallar mig gärna realist när det gäller framtida hot, det värsta kan hända....Då kanske jag inte blir lika chockad över sanningen....Är gammal läk. sekr. så när det gäller sjukdomar hos hundar känns mycket igen när det gäller människovården.
Det är bara på Vovve jag kan skriva liknande utan att känna mig totalt borta. "Kulan" är inte helt avgränsad utan lite fast i omgivande vävnad, det är det som gör mig galen av oro....Håll gärna tummarna på att det är en fett- eller talgknöl eller liknande. Annika
Det är klart att du är orolig. En av mina tidigare hundar fick ett analadenom, en godartad tumör vid analöppningen. Den satt så till att det var möjligt att kirurgiskt ta bort den. Det läkte bra och gav inga komplikationer. Låt oss hoppas att det är ett adenom, vilket vid sidan om fistlar och analkörtelproblem är det vanligaste i det området, och inte något värre.
Ja, det är just frågan om den är malign eller benign...Det svaret hoppas jag få på torsdag, optimistiskt tänkt för en gångs skull. Vet dock inte om de tar prov, biopsi direkt eller om det måste bli en vända till...Tid är också en aspekt att tänka på i det hela....
Ungefär var sitter kulan i förhållande till analöppningen? Kan det vara något så enkelt (relativt sett) som en analsäcksinflammation? Där hjälper det ju inte att ha kunskap om mänsklig anatomi och medicin.
"Knölar i analområdet" är ju, som ni redan varit inne på, ofta relaterade till analsäckar eller fistlar av något slag. Om hon haft problem med analsäckarna tidigare så kan det vara en inflammation som brustit inåt och orsakat problem i form av en böld eller dylikt. Borde i så fall gå att fixa med en operation.
Sen...du har ju förmodligen tänkt tanken så jag kan lika gärna nämna det. Kompisens labbe fick problem i de aktre regionerna för ett par år sedan. Eftersom avföringen började ändra form så trodde vi att det var "gubbekymmer" men prostatan var normal.
Ned hade en tumör i ena analsäcken vilket tydligen är väldigt ovanligt. Han fick remiss till en större klinik där de tog en biopsi under narkos och gjorde lite fler undersökningar. Det var en malign tumör som visserligen var invasiv men inte med särskilt stor sannolikhet för metastaser. Efter en MR för att få både bättre koll på tumören och för att kolla efter metastaser så opererades Ned.
Analsäcken och omkringliggande vävnad togs bort.
Det är som sagt snart två år sedan, Ned lever och mår bra. Konvalescensen var lite jobbig men han är en sjujäkla "tålig" hund.
Förhoppningsvis är det inte cancer utan något mer bagatellartat men om... Det kan gå bra i alla fall!
Jag flinade lite av din text trots allt - i morse paltade jag på hundarna i snöstormen. Nikka skuttade glatt omkring i sitt tjocka täcke men Charlie...
Nej, han kunde absolut inte göra ifrån sig med täcke på! Envise lille cairn! Av med täcket och och en väldigt nödig pojk fick fixat sina bestyr.
Du, ta hand om er nu och försök att inte noja för mycket! Är det imorgon eller nästa onsdag ni har tid? Håller tummarna för er!
(Förresten, 69 är väl ingen ålder?! Det hinner komma både fler barnbarn och till och med barnbarnsbarn ju!)
Kram, uppdatera sen
Ja, eftersom hon blir min sista hund så är jag väldigt känslig kring allt som rör ämnet hund just nu. Har bara alltid räknat med att hon ska överleva mig. Tar helst ut alla jäkelskap i förväg så jag inte bli så chockad om det går åt skogen.
I morse tog jag inte ens på täcket, Myran satt i hallen och kollade om jag skulle ta ner det från kroken, vilket jag inte gjorde så vi kunde lugnt gå ut i den krispiga och soliga morgonen.
Tömde regelbundet mina två gamla Havanaiser men det var aldrig fråga om en nästan avgränsad kula utan mer svullnad när de behövde hjälp att tömma dem. Nu kanske det är vanligare med analsäcksproblem hos hanar?
Vi ska till vet. i morgon och jag uppdaterar så klart. Annika
Ja, är så glad, lycklig just nu. Ett adenom, talgkörtelcysta bara.
Denna vecka har bestått av sömnlöshet och katastroftankar. Dessto skönare är det just nu efter den pärsen....Är man en superkänslig person är det oftast sig själv man får försöka hantera, mer än hunden..
Det enda som Myran inte trivs med är tratten...Hon är mycket rörlig av sig och slår emot det mesta i möbelväg. Men bara en bagatell i sammanhanget kan jag tycka.
Skönt att kunna skriva av sig här på Vovve, vet att många känner igen känslan av att tro att hunden är sjuk, jättesjuk dessutom.... Mycket kan hända en äldre hund men en sak i taget. Annika
Åh, så bra!! Så skönt besked, de flesta av oss har nog varit i liknande sits. Ta det varligt i snön nu!
Ja, är så glad, lycklig just nu. Ett adenom, talgkörtelcysta bara.
Denna vecka har bestått av sömnlöshet och katastroftankar. Dessto skönare är det just nu efter den pärsen....Är man en superkänslig person är det oftast sig själv man får försöka hantera, mer än hunden..
Det enda som Myran inte trivs med är tratten...Hon är mycket rörlig av sig och slår emot det mesta i möbelväg. Men bara en bagatell i sammanhanget kan jag tycka.
Skönt att kunna skriva av sig här på Vovve, vet att många känner igen känslan av att tro att hunden är sjuk, jättesjuk dessutom.... Mycket kan hända en äldre hund men en sak i taget. Annika
Så bra! :)
Åh, så bra!! Så skönt besked, de flesta av oss har nog varit i liknande sits. Ta det varligt i snön nu!
Några tips som jag har haft nytta av vid analsäcksoperation och dyl:
Skulle det funka att ha på henne en (bebis)body så hon slipper kragen? Betydligt smidigare, bara att klippa hål för svansen.
Om det gör ont när hon bajsar (vet inte hur nära analaöppningen det sitter?) så kan du smörja med Xyloproct eller annan salva mot hemorojder en liten stund innan ni går ut. Du kan också ge något milt laxerande som Lactulos så det blir mindre jobbigt att bajsa.
Skulle såret bli kladdigt så kan du skölja/duscha med ljummet vatten och sedan torka försiktigt.
Charlie här hemma tittar alltid noga om man möjligen har sele eller ett täcke i handen när vi skall gå ut. I så fall springer han iväg och får övertalas att komma och bli "påklädd". Han fick dessutom ett reflexhalsband med såna där flärpar som sticker ut för att synas ordentligt eftersom han avskydde reflexvästen. Det var inte heller bra, flärparna petar på hans öron... Han är inte alls bortskämd, min lille hund!
Ungefär var sitter kulan i förhållande till analöppningen? Kan det vara något så enkelt (relativt sett) som en analsäcksinflammation? Där hjälper det ju inte att ha kunskap om mänsklig anatomi och medicin.
"Knölar i analområdet" är ju, som ni redan varit inne på, ofta relaterade till analsäckar eller fistlar av något slag. Om hon haft problem med analsäckarna tidigare så kan det vara en inflammation som brustit inåt och orsakat problem i form av en böld eller dylikt. Borde i så fall gå att fixa med en operation.
Sen...du har ju förmodligen tänkt tanken så jag kan lika gärna nämna det. Kompisens labbe fick problem i de aktre regionerna för ett par år sedan. Eftersom avföringen började ändra form så trodde vi att det var "gubbekymmer" men prostatan var normal.
Ned hade en tumör i ena analsäcken vilket tydligen är väldigt ovanligt. Han fick remiss till en större klinik där de tog en biopsi under narkos och gjorde lite fler undersökningar. Det var en malign tumör som visserligen var invasiv men inte med särskilt stor sannolikhet för metastaser. Efter en MR för att få både bättre koll på tumören och för att kolla efter metastaser så opererades Ned.
Analsäcken och omkringliggande vävnad togs bort.
Det är som sagt snart två år sedan, Ned lever och mår bra. Konvalescensen var lite jobbig men han är en sjujäkla "tålig" hund.
Förhoppningsvis är det inte cancer utan något mer bagatellartat men om... Det kan gå bra i alla fall!
Jag flinade lite av din text trots allt - i morse paltade jag på hundarna i snöstormen. Nikka skuttade glatt omkring i sitt tjocka täcke men Charlie...
Nej, han kunde absolut inte göra ifrån sig med täcke på! Envise lille cairn! Av med täcket och och en väldigt nödig pojk fick fixat sina bestyr.
Du, ta hand om er nu och försök att inte noja för mycket! Är det imorgon eller nästa onsdag ni har tid? Håller tummarna för er!
(Förresten, 69 är väl ingen ålder?! Det hinner komma både fler barnbarn och till och med barnbarnsbarn ju!)
Kram, uppdatera sen
Jo, jag lyckades "bara" få ett barn, sent dessutom, så är så glad över att min 39-åriga dotter (också sent ute) lyckats fixa två barnbarn (2 år och den lilla 3 veckor). Bättre sent än aldrig heter det ju.
Man blir mer tacksam efter en vecka med oro, sorg. Tacksam över att man hamnat rätt vad gäller hundval. Blir nästan lite religiös, men bara lite....
Åh, så bra!! Så skönt besked, de flesta av oss har nog varit i liknande sits. Ta det varligt i snön nu!
Både Myran och jag väntar på snö. Vi har i allafall fått vita gräsmattor p g a frost, så det får vi vara glad över. Jag har mycket norrländska gener så det kalla, svala vädret passar oss båda.