Jag vill genast säga dig att jag har ingen hjälp att komma med. I flera år har jag försökt få mina två flatcoated retrievers att tolerera katter, att bara se dem, inte umgås med dem. Inget som vi försökt har fått de två att ändra uppfattning. De skäller, gormar, hoppar, lever rövare om kattstackaren så är 15 meter bort. Och nåde den katt som vågar sig in på deras territorium.Det vill till att katten har fart på tassarna eller ett träd i närheten. En vinter för något år sedan tog vi hand om en katt som satt och huttrade utanför våra bortresta grannars hus - inte deras katt dock. Vi vågade inte ha den stackars svultna katten i vårt hus utan fick den inkvarterad hos en kompis till min man, så illa var och är det.Vi har verkligen försökt på alla sätt vi känner till att sammanföra katt med våra hundar, men har skändligen misslyckats. Tidigare flattar har väl inte direkt älskat och umgåtts med katt, inte brytt sig bara, men så här illa har inga tidigare hundar betett sig.

Beagle är ju en jakthund och ser kanske katten som ett bytesdjur? Nu var ju din hunds utbrott ett resursförsvar (benet), men incidenten är ju ändå oroväckande.

Det enda förslag jag har att komma med är att strikt begränsa vardera djurs område med galler för dörröppningar, så när hundarna är i köket får katten vara någon annanstans och vice versa.

Tack för ett fint svar! Problemet är att de kan ligga tillsammans i vanliga fall, "leker" gör dom oxå. Men vi får nog som du beskriver, avskärma dom från varandra, i alla fall när det finns ben i närheten. Jag markerade direkt genom att lyfta bort hunden och plocka bort benet. Men attacken kändes inte alls bra, speciellt då dom accepterar varandra i andra situationer 😞💞 

Enklast är ju att hunden äter ben och mat bakom kompostgaller så den inte kan attackera katten och den andra hunden.

Har bara tänkt bra reträttplatser, typ klätter- kloträd till katt. De vill gärna försöka förstå hur en hund beter sig, har utsikt,  lära sig lite om den konstiga varelsen som en hund kan vara för en katt. Har aldrig stängt av någonting, de har tids nog alltid till slut kommit överens. 

Beror nog kanske till stor del på vad för typ av hund och även typen av katt man har. Individuellt..Min nuvarande hund har alltid haft lätt för alla typer av hund, utekatter m m i vår hemmiljö men blev i somras som galen då hon träffade min dotter´s katt i okänd utemiljö. Katten går i kattlucka och är i stort en "utekatt" dagtid....Katten som inte alls är van vid hund hann precis se min hund och ställde sig i försvarsställning på flera meter´s håll och sedan bar det av och min hund efter....Katt upp i kastanjeträd, lade sig på en gren. Min hund fattade ingenting, vad hände?

Ändå var det här ett viktigt möte som vi hade planerat för men småbarn kom emellan. Allt går inte att förutse trots att vi människor tycker att vi kan kontrollera det mesta....

Hej, jag taenker att du inte ska foerstora upp situationen foer mycket. Daa kan katten bli aennu mer intressant. Ett skarpt nej till hunden saa den foerstaar att det inte aer o.k.

Hunden aer ju ocksaa ganska ung, och kan vara i en mognadsfas, kaenna sig osaeker med sin plats i flocken.

Haall ut!

Det är inte alltid lätt att läsa djurens signaler.

Det vi människor uppfattar som "den låg bara på armstödet och tittade när hunden gnagde på benet" kanske hunden uppfattade som "katten GLOR på mitt tuggben, snart tar han det".

Om en hund glor på en annan hund som har ett tuggben så är ju det en liten maktkamp som kan sluta med en fajt om tuggbenet.

Håll dem under uppsikt så inget dåligt händer men jag tror att valpen kommer lära sig kattens signaler och fatta att ett "kattgloende" inte behöver betyda en kommande attack eller så kommer katten i ren självbevarelsedrift att sluta glo.