Min 16-månaders tik går lätt upp i spinn kring min systers 3-åring som har en livlig energi och är ganska högljud. Till detta tillkommer att barnet i fråga är ovan vid hundar och blir ganska rädd om min hund kommer lite nära, det kan bli bankande och viftande. Min hund svarar på energin genom överdrivet visande att hon är snäll (hon blir ju osäker hon också, och blir därmed intensiv och kan ljuda - stress).
Som vi hittills gjort är att hålla dem båda åtskilda när vi träffas, och jag kan ju bara jobba med min hunds lugna beteenden, tuggben, kong, kompostgaller, koppel på. Men det går liksom inte framåt, hon blir alltmer frustrerad och stressad av att vara kopplad och i komposthage när vi ses, barnet är så kopplat till en känsla av hög energi och viss stress.
Hon är bra på att ligga på särskild fäll som passivitetsträning, men jag tror inte att det kommer vara möjligt någonsin närheten av detta barn, det blir för svårt.
Hur kan man tänka kring dessa individer som det är så svårt att få lugna i varandras närvaro?
*Absolut inte "bankande" utan backande.
Pröva att uppfostra barnet i hur man umgås med hund! Det går alldeles utmärkt att ge en treåring få men fasta förhållningsregler Det har jag fått fostra mina fyra barn till och det har också oräkneliga andra hundägare. Det hade varit olidligt annars med alla de hundar jag haft genom åren
Barn ska absolut inte få bete sig hur som helst runt en hund och hunden ska inte behöva ta emot allt det som ett livligt och osäkert barn kan få för sig - det kan få ödesdigra konsekvenser.
Du nämner egentligen bara saker som hunden ska göra, ingenting om att försöka få barnet att ändra sitt beteende kring hunden.
Som Annelie skriver så får man nog ta och lära barnet också om det ska fungera. Jag har haft en hund som lätt gick upp i stress kring barn, beroende på hur de betedde sig, han fick helt enkelt slippa dom i de fall det inte gick att sätta upp situationen på ett sätt som fungerade för både barn och hund. Det var en kelpie, som det ser ut som du har.
Detta är en labrador.
Strategi kring barnet är svårare nästan - han bara är. Livlig, högljudd och glad som person, han går sällan fram till hunden, men hela hans person och allt kring honom som leksaksbil som körs fort på golvet t ex får upp min hund i stress.
Att vara ute och gå med barnet och hunden brevid sig är inga problem (även om hunden mer än gärna skulle vilja hoppa (på glatt labbe-hälsar-vis) och springa omkull barnet om hon var lös.
Jag tänker att bästa strategin nu kanske faktiskt är att lämna hunden hemma om vi ska träffa barnet med familj, iaf hemma hos dem, eftersom hela den miljön är så inlärt stressig för hunden.
Åh denna rädsla för att uppfostra barn! Det går som sagt alldeles utmärkt att kräva visst beteende även av en treåring.
Men för all del, dela på hund och barn. Det verkar vara det vettigaste unde rådande premisser.
jag skulle ge mer stimulans och lära in ordet gå och lägg dig vad är det för ras😊????
Det är en labrador.
Stimulans är det ingen brist av, jag vill ju lära henne slappna av i en miljö med ett mindre barn. Som sagt, hon är bra på "Fällen" vilket betyder ligg på en fäll och ta det lugnt (om det är det du menar med Gå och lägg dig, ett annat kommando bara) men det blir för svårt dessa (ganska få gånger per år) vi besöker min syster med barnet. Det blir för sällan för att kunna träna på denna specifika situation i miljön. De har även en 1-åring, så det kommer bli dubbelt så svårt sen....
Åh denna rädsla för att uppfostra barn! Det går som sagt alldeles utmärkt att kräva visst beteende även av en treåring.
Men för all del, dela på hund och barn. Det verkar vara det vettigaste unde rådande premisser.
Det är inte det att han skulle vara ouppfostrad på nåt sätt utan han är en intensiv 3-åring. Jag kan inte komma hem till dem och kräva att han inte leker med sina leksaker, eller att han viskar och smyger.
Men det måste väl ligga i mammans intresse att lära sin treåring att i vissa situationer behöver man dämpa sig , leka tyst och stilla? Det är ju ohållbart att ha med sig barnet i många situationer om barnet inte kan varva ner och ta det lugnt.
Detta är en labrador.
Strategi kring barnet är svårare nästan - han bara är. Livlig, högljudd och glad som person, han går sällan fram till hunden, men hela hans person och allt kring honom som leksaksbil som körs fort på golvet t ex får upp min hund i stress.
Att vara ute och gå med barnet och hunden brevid sig är inga problem (även om hunden mer än gärna skulle vilja hoppa (på glatt labbe-hälsar-vis) och springa omkull barnet om hon var lös.
Jag tänker att bästa strategin nu kanske faktiskt är att lämna hunden hemma om vi ska träffa barnet med familj, iaf hemma hos dem, eftersom hela den miljön är så inlärt stressig för hunden.
Aha, blev lurad av profilbilden tillsammans med ditt användarnamn. :)
Oavsett ras känns det lite bakvänt att kräva mycket mer av hunden än av inblandade människor. Går det inte att lösa så skulle jag inte utsätta hunden för situationen. Måste du ta med din hund? Skaffa hundvakt om du ska vara där länge?