Min 16-månaders tik går lätt upp i spinn kring min systers 3-åring som har en livlig energi och är ganska högljud. Till detta tillkommer att barnet i fråga är ovan vid hundar och blir ganska rädd om min hund kommer lite nära, det kan bli bankande och viftande. Min hund svarar på energin genom överdrivet visande att hon är snäll (hon blir ju osäker hon också, och blir därmed intensiv och kan ljuda - stress).
Som vi hittills gjort är att hålla dem båda åtskilda när vi träffas, och jag kan ju bara jobba med min hunds lugna beteenden, tuggben, kong, kompostgaller, koppel på. Men det går liksom inte framåt, hon blir alltmer frustrerad och stressad av att vara kopplad och i komposthage när vi ses, barnet är så kopplat till en känsla av hög energi och viss stress.
Hon är bra på att ligga på särskild fäll som passivitetsträning, men jag tror inte att det kommer vara möjligt någonsin närheten av detta barn, det blir för svårt.
Hur kan man tänka kring dessa individer som det är så svårt att få lugna i varandras närvaro?
Vår situation är att mitt 2,5-åriga barnbarn vid senaste besök bestämt sig för att hon inte vill träffa min hund. Malva (barnbarnet) är inte uppvuxen med hund däremot katt...Vi träffas inte regelbundet heller p g a avstånd så hon tycker nu att min hund är enbart jobbig (för bara någon månad sedan gjorde det ingenting att Myran fick hälsa, nosa).Bestämde nu på väg från parkeringen till min lilla 2:a att Myran skulle må bäst av att vara instängd i sovrummet i de 2 timmarna som gällde för besöket.
Lugnt från både hund och barnbarn. Vi kunde koncentrera oss på att umgås, både Malva och jag som mormor. Barn utvecklas så fort...nu en tid av mer spring i benen och viftningar med armar när hund är i närheten och som min hund fortfarande uppfattar som "nu blir det lek här"....
Min svärson och dotter är helt inne på samma sak. De har lite jobb att göra framöver innan vi träffas igen. Jag är dessutom bjuden till dem på en stor tillställning i aug (100 vuxna, 40 (!) barn). Har bara varit ifrån min hund ett dygn på 10 år....Det har varit så kul att resa med hund, tåg- och bussbyten...träffat mycket folk. Denna resa kommer jag se till att ha med en tjock roman, alla verkar glo i sina mobiler....Kommer att känna mig väldigt ensam....
Saker och ting förändras, trist resa men kanske lite roligare upplevelse på kalaset. Inte behöva vara på hela tiden. Myran kommer att ha det skönt hemma hos min kompis.
Vi träffar dagligen många barn, har för- och grundskolor överallt här. Myran dras till barn men det är inte alltid hon får gå fram, mycket beror på hur de vuxna runt barnen beter sig.....Vissa vuxna tror att det är lätt att få barn att respektera djur öht, det är det inte alltid.....
Känns bra att inte behöva släpa med hund överallt. Däremot är jag fortfarande glad att jag kan ta med mig Myran in på Blomsterlandet så här års...
Annika
hunden ska alltid vara sist i rang, barnet får inte störa hunden när den vilar etc. Stimulans är viktigt mental och fysisk
det är viktigt att respektera hunden när den vilar, äter, etc.så den inte utvecklar aggressivitet, hade en hund som utvecklade agresivitet eftersom barnen inte lämnade hunden ifred....
Ja absolut! Men här är läget för hunden "Ser 3-åringen/vistas i samma rum (i synnerhet hemma hos denne) och blir stressad."
viktigt att barnen länämnar hunden ifred då den äter, vilar etc, så hunden inte utvecklar agressivitet... Har själv haft en hund som utvecklade agressivitet just därför...
hunden alltid lägst i rang, morrning betyder osäkerhet, inget att bestraffa, klicka vid kontakt och belöna, viktigt att låta hunden vara vid sömn, mat, etc. Ha en fin dag👍!!!! Kram Mira