Hej, vi är på jakt efter den perfekta matchen och skulle vilja få lite tankar och ideer från andra 😊
Vi har i dag en Grand danois så hundvana finns men vi känner att rasen inte var 100% rätt för oss. Det vi framförallt kännt varit negativt är den otroligt långa tid hunden är valp/slyngel då de blir helt vuxna så sent, runt 3 år. Vi ville också ha en hund som inte krävde massor av mental stimulans för att må bra men har upplevt att GD inte ens är speciellt intresserad av att bli tränad, är också helt ointresserad av att arbeta för godis/belöning 😄
Vi bor på en helt enskild gård långt ut i skogen där hunden har möjlighet att gå ut och in när den vill och röra sig fritt på enorma ytor hela tiden, koppelpromenader förekommer sällan. Det vi söker hos en hund är:
Stor hund, inte mindre än Labrador (på ett ungefär). EJ långhårig.
Gå bra ihop med olika djur och barn.
Relativt kort valpperiod.
Hög vakt och skyddsinstinkt. (Vakt/gårdshundstyp).
Inte kräva mängder av mental stimulans för att må bra (jag förstår att alla hundar behöver stimulans men vill inte ha ett sinne som en border collie tex, hunden ska vara mestadels nöjd med den stimulans som ett gårdsliv innebär). Men samtidigt roligt om den har ett intresse av att "tränas/vara följsam".
Raser som jag själv tittat på är Schäfer och Dalmatiner, tankar om dessa raser tar jag också tacksamt emot ☺️
Första tanken är hur GD:n ska ingå i familjen framöver om ni letar annan ras, valp. Tänk på hur det ska funka. Ni verkar missnöjda med att den hund ni nu har som inte uppfyllt vissa förväntningar.
Man får nog utgå från hur man lever, i vilken miljö och hur man själv är som person (om man har krav på hur hund utvecklas, går att träna osv). Framför allt hur mycket tid man kan lägga på en hund.
Bor hundtätt i bostadsområde där en hundindivid på sätt och vis bestämmer hur, var och när vi andra hundägare kan gå ut med våra djur. Den hunden skulle inte behöva leva i vår miljö, den visar tydligt hur dåligt den mår på flera sätt....Det värsta är att man tydligt ser att den lider....
Man kan ha en önskelista ang hundköp men inte förvänta sig att det blir som man har tänkt. Det är ju levande varelser vi har att göra med. Lycka till med ev hundköp.
När det gäller schäfer så skulle det nog kunna fungera, om man får tag på en med mindre arbetslust och man lägger ner massor med tid under hundens uppväxt på att lära den hur man vill att den ska bete sig. Lägger man inte ner den tiden under uppväxten så är risken väldigt stor att hunden skaffar sig egna arbetsuppgifter, och det är långt ifrån säkert att man kommer att gilla det den hittar på.
Schäfern är avlad för att arbete, sen finns det individer med mer eller mindre arbetslust så det gäller ju som sagt att hitta rätt individ då.
Dalmatiner vet jag inte så mycket om mer än att den just har bakgrund som vakthund bland annat, och det finns dalmatinerägare som tränar lite olika saker med sin hund.
Första tanken är hur GD:n ska ingå i familjen framöver om ni letar annan ras, valp. Tänk på hur det ska funka. Ni verkar missnöjda med att den hund ni nu har som inte uppfyllt vissa förväntningar.
Man får nog utgå från hur man lever, i vilken miljö och hur man själv är som person (om man har krav på hur hund utvecklas, går att träna osv). Framför allt hur mycket tid man kan lägga på en hund.
Bor hundtätt i bostadsområde där en hundindivid på sätt och vis bestämmer hur, var och när vi andra hundägare kan gå ut med våra djur. Den hunden skulle inte behöva leva i vår miljö, den visar tydligt hur dåligt den mår på flera sätt....Det värsta är att man tydligt ser att den lider....
Man kan ha en önskelista ang hundköp men inte förvänta sig att det blir som man har tänkt. Det är ju levande varelser vi har att göra med. Lycka till med ev hundköp.
Tack för svar, skulle kanske ha tillagt att vår hund naturligtvis inte är en besvikelse på något vis och en kär familjemedlem som kommer få bo med oss föralltid såklart, tanken är absolut inte att köpa någon ersättningsvalp utan att om ett par år kanske om vi känner oss redo köpa en kompis till vår nuvarande hund. Jag sitter mest bara och funderar runt för att jag tycker det är roligt och intressesant 😊
När det gäller schäfer så skulle det nog kunna fungera, om man får tag på en med mindre arbetslust och man lägger ner massor med tid under hundens uppväxt på att lära den hur man vill att den ska bete sig. Lägger man inte ner den tiden under uppväxten så är risken väldigt stor att hunden skaffar sig egna arbetsuppgifter, och det är långt ifrån säkert att man kommer att gilla det den hittar på.
Schäfern är avlad för att arbete, sen finns det individer med mer eller mindre arbetslust så det gäller ju som sagt att hitta rätt individ då.
Dalmatiner vet jag inte så mycket om mer än att den just har bakgrund som vakthund bland annat, och det finns dalmatinerägare som tränar lite olika saker med sin hund.
Tack för svar 😊 just att schäfern är en bruks/arbetshund är det jag själv velat mest över, om det verkligen funkar för oss, men grundlydnad under valptiden är en självklarhet, frågan är om det räcker eller om den vill få träning/stimulans hela tiden även som vuxen...
Stora hundar har en avsevärt längre utvecklingstid än småhundar, så är det kort valpperiod ni är ute efter gäller hundar med vikt högst 10-15 kg vuxenvikt.
Jag vill föreslå newfoundlandshund. Stor snäll trygg, behöver säkert mental aktivering (som alla hundar) men finner sig nog väl tillrätta som gårdshund och ett trevligt sällskap.
Bara en fråga. En Newfoundlandshund har väl också en ganska lång utvecklingsperiod, eller? Trygg, mysig är väl en annan sak....
Den är "för liten" (42 cm för tikar, 46 för hannar), men annars skulle jag hävda att en isländsk fårhund borde funka bra. De är gårdshundar som vallar och vaktar med skall, de jagar bort djur som inte ska vara där och skäller när nån människa kommer. De ska dock inte visa någon aggressivitet mot människor, bara tala om att nån kommer.
Det går att träna och tävla med dem, jag tränar lydnad, rallylydnad och lite agility med min, men de kan helt klart må bra på "normalt gårdsliv".
Tack för svar 😊 just att schäfern är en bruks/arbetshund är det jag själv velat mest över, om det verkligen funkar för oss, men grundlydnad under valptiden är en självklarhet, frågan är om det räcker eller om den vill få träning/stimulans hela tiden även som vuxen...
När det gäller bruksraser tror jag att man får räkna med att det är väldigt mycket fostran i 1-2 år. Just schäfrar tycker jag brukar mogna relativt snabbt ändå, vilket säkert är en av alla anledningar till att de är populära tjänstehundar.
Det blir ju en chansning med schäfer, ni kan ju få en individ med hög arbetslust även om man skaffar en exteriöravlad schäfer så det måste man ju ta med i beräkningen. Rent krasst får man i så fall vara beredd på att det kanske blir att omplacera hunden senare.
Tror att en dalmatiner är ett säkrare kort, de avlas ju inte för att ha hög arbetslust utan är nog mer en ras som man kan "plocka fram" och träna med när man har lust.
Bara en fråga. En Newfoundlandshund har väl också en ganska lång utvecklingsperiod, eller? Trygg, mysig är väl en annan sak....
Ja, jag skrev ju det: Vill man ha en stor hund får man också acceptera att de stora raserna i regel har en långsammare utveckling till vuxen än småhundsraserna.
Ja, det kanske är dilemmat om man vill ha en större ras men som inte har så lång utvecklingsperiod.....