Hej,
Vi har precis, efter röntgen och en ortopedisk undersökning fått reda på att vår flat på 8 mån har dubbelsidig patellaluxation. Eftersom hon inte är färdigväxt än så ska vi avvakta med op tills hon är runt året. Först ena benet som är värst, 3 mån reab och sen det andra med ytterligare 3 mån reab. Jag är tacksam för att det går att göra något åt det men samtidgt orolig för hur hon kommer att må och även om det är en bra prognos så finns det ju aldrig några gatantier.
Är det någon som har erfarenhet av patella och operation?
Hur gick det och hur var reab-perioden?
Förstår inte hur man ska få en hoppig och studsig valp/unghund att vara still.
Tacksam för all input och erfarenheter.
Med vänlig hälsning,
Johanna
Jag vet att det förekommer som en av de (förmodat) genetiska ärftliga tillstånd flattar kan råka ut för, men har faktiskt aldrig hört talas om svenskfödda flattar som råkat ut för detta och då har jag ändå haft rasen i snart trettio år. Det är maximal otur ni har, skulle jag vilja säga. Är det en importvalp eller är föräldrarna importerade? Statistiskt lär bara någon procent av flattarna vara drabbade, men eftersom tillståndet är välkänt hos ansvarsfulla uppfödare avlar man givetvis inte på kända fall utan undersöker sitt avelsmaterial och antalet drabbade har minskat rätt ordentligt. Detta enl uppgifter i amerikanska, kandensiska och nederländska veterinära sajter.
Jag känner endast till ett par småhundar som opererats för patella och så vitt jag vet är inreppen lyckade och hundarna friska..
Men - så har vi de livliga studsande unga flattarna, som plötsligt tvingas till ett lugnt rehabliv under några månader. Ni får bygga upp en arsenal av lugna verksamheter som aktiverar hjärna mer än tassar: nosework, "gömma nyckeln" för hundar dvs gömma en gammal vante eller liknande. Nosa upp skinkbitar i trädgården. Kluriga aktiveringsleksaker à la Nina Ottosson.
Lycka till med din flatte! Som du skriver är prognosen god men vägen dit kan vara jobbig för såväl matte/husse som hund.
Hej Anneli,
Tack för ditt svar. Vi har köpt henne från en svensk SSK registrerad Kennel. När jag läser ditt svar känns det som vi haft extremt otur :(
Tack för tips.
Vi har kollat på nosework som en kul aktivitet redan innan dessa besked. Ska kolla om vi kan boka in oss på någon privatkurs under hösten.
Tack!!
Med vänlig hälsning,
Johanna
Jag har idag haft en mejlkonverstion med mina två nuvarande flattars uppfödare angående patella hos rasen och vad hon kände till. Jag var rädd att jag kanske blundat för denna riskfaktor i rasen, överskuggat av andra mer dramatiska hälsorisker för flattar.
Uppfödaren var tämligen säker på att patella i rasen var ngt vanligare än vad som framkommer i officiell statistik. Valpar med luxation avlivas eller så opereras hunden utanför statistik, det noteras aldrig alltså.. En misstänkt patellaluxation hade en hane i en av hennes kullar för några år sedan, men det "ordnade till sig" på egen hand, vilket tydligen är möjligt vid mildare varianter. Hon behöll valpen, men den användes givetvis inte i avel. Lever fortfarande och mår utmärkt. A och O är att hålla koll på avelsdjurens hälsa och status, menar hon. Den ev. arvsgången är ju heller inte tydlig så helt lätt är det inte tyckte hon. Mycket fokus har ju lagts på cancer i rasen och kanske är det så att patella kommit i skymundan.
Uppfödaren höll med om att knep, knåp och nosarbete måste till för att hålla en livlig flatte någorlunda lugn under rehab. Hon avundas dig inte om man så säger....