Det som ja aldrig trodde skulle hända har hänt, min hund bet mitt barn. det var igår som våran hund gick till attack mot sonen. Situationen var som sådan att han låg och sov i soffan(hunden) när våran 4-åriga son kom springandes mot soffan och väckte honom via abrupt. Våran hund går till anfall mot sonen och biter honom i ansiktet så sambon får gå emellan och slita loss honom från sonen. Sonen får bitmärken i ansiktet och vid näsan, men tack och lov klarar sig relativt oskadd utirån situationen. Detta beteende gjorde oss helt chockade då han varken innan eller efter visat upp någon form av beteendeförndring. Har alltid varit världens goaste mot våra barn och aldrig visat några tendenser till att varken bita dom eller några andra. Tid är inbokat hos vet för att se om något är fel på honom, men som sagt så finns det inga övriga spår av det. Hur ser ni på situionen och tycker att vi ska göra? är det bara till att avliva våran hund? Känns så otroligt tungt men samtidigt vill vi att våra barn ska vara säkra i sitt eget hem...
Om det inte blev några skador så kan inte tanken med bettet vara att skada, snarare att värja sig.
Det där låter som en klassisk grej som kan gå fel mellan hund och barn, om inte barnet kan lära sig att respektera hunden.
Skulle säga att om ni inte kan få sonen att låta hunden vara och ger hunden möjlighet att få vara ifred när den sover och äter då bör ni nog omplacera hunden, helst till någon som inte har barn eftersom er hund inte bara har positiva erfarenheter av barn.
Om sonen inte blev ordentligt skadad när hunden bet honom i ansiktet har antingen er hund väldigt dåligt med tänder, eller så markerade hunden, dvs bet inte utan hotade bara.
En hund som beter sig så när den blir "abrupt väckt" tycker jag väl inte egentligen gjorde något enormt fel. Jag hade inte avlivat i första hand utan försökt omplacera eller sett till att ta ett *ordentligt* samtal med barnet om att man inte beter sig hur som helst mot en hund.
Dags att ta ett ordentligt samtal med fyraåringen om hur man umgås med hundar: vad man INTE får göra och vad man kan göra. Detta skulle du gjort för längesedan. Hunden blev rätt brutalt väckt och reagerade instinktivt "jag måste skydda mig från denna attack", vilket de flesta hundar nog skulle gjort. När mina barn var små fick de lära sig att lämna vilande/sovande hund ifred. Faktiskt viktigare att uppfostra dem än hunden om vi skulle kunna leva i harmoni. Ibland fick jag dela på dem när en krypand ettåring fann en svans eller ett bar öron lockande att dra i. Ettåringar fostrar man inte , men en fyraåring går utmärkt.
Så förlåt din hund för att den reagerade enligt sin natur och lär ditt barn att umgås med hunden på ett vettigt sätt!
Håller helt med föregående talare.