Jag skulle vilja ha lite input om hur vi kan hantera en situation som emellanåt uppstår med vår tik. Hon är en stor blandras på ca 40 kg, kastrerad. Drygt 1,5 år. Hon har alltid varit mycket nyfiken på andra hundar och vill gärna ha kontakt och leka. Hon har aldrig visat någon aggressivitet mot varken småhundar eller stora. När vi var på besök hos en vän som har en chihuahua satt hon t ex och darrade en hel kväll innan hon vågade sig i närheten av den äldre tiken, som låg och vilade och lyfte på läppen ibland. Några gånger har hon "sagt till" valpar men aldrig tryckt till dem på ett överdrivet sätt. Kort sagt, en mycket snäll tik som även har stor respekt för katter och andra djur. Kan tillägga att vår hund är en mycket tyst hund, skäller aldrig (jag menar aldrig) och hon går gärna undan om andra hundar skäller. Hon går på hunddagis och har många kompisar där, både stora och små. Enligt personalen aldrig varit några problem.
Nu till frågan. I veckan var vi i en hundhage och vår hund började direkt leka med en annan tik i samma ålder. De busar och springer, men den andra hunden ska hela tiden upp och rida/jucka på vår så fort de står lite stilla. En annan tik blir sur och springer runt och skäller på dem. Plötsligt trissas situationen upp på några sekunder och båda de andra tikarna "går på" vår hund med juckande och intensivt skällande. Vår hund försöker ta ifrån sig genom att huka/kasta sig på marken och liksom visa med öppen mun (inte bita men liksom kasta med huvudet). Plötsligt övergår skällandet från den tredje tiken i anfall (morr/slagsmålsbeteende) och då svarade plötsligt vår tik vilket resulterade i fullt slagsmål som vi lyckligtvis fort kunde bryta, ingen hund blev skadad. I och med att vår är så stor lät det givetvis illa. Tror alla vi hundägare blev lite skärrade. Den skällande hunden lämnade och då lekte vår hund och den (tidigare) juckande vidare som om inget hänt.
Frågan gäller egentligen hur man ska tolka detta. Det är första gången vår hund svarat upp på detta vis, men däremot har vi märkt att hon om det är flera hundar inblandade, ofta blir hårt ansatt av de övriga. Det är ofta hundar som skäller oavbrutet mot henne och ofta ska upp och rida. Är det bara hon och en annan har det aldrig hänt att andra hundar visat sådant beteende mot henne. Man märker att hon blir stressad, då hon reser ragg och försöker fly in i buskage/gräs och "söka skydd" mellan benen hos människor. För att använda lite förmänskligande ord känns det lite som att hon blir lite mobbad av övriga hundar när de är i grupp. Vill absolut inte att det som hände i veckan ska hända igen. Har någon erfarenhet av liknande och hur har ni hanterat det? Så klart kan man ju undvika att träffa fler hundar än en i taget - det är givetvis en lösning. Kan det vara att vår har svårt att läsa av signaler från andra hundar och att det är därför de känner behov av att rida på henne och skälla? Tänker att det då borde märkas även i andra situationer när det bara är en hund inblandad. Det som är med vår är att hon blir suuuperglad och direkt vill få igång lek, oavsett om det är en eller flera andra hundar. Det har varit på detta vis ända sedan hon var valp, inget som tillkommit efter att hon kastrerades. Har inget minne av att detta någonsin inträffade på samma sätt med vår förra tik. Tacksam för all input!
Tiken är av stora raser och knappt 18 månader, alltså inte riktigt fullvuxen ännu. Kanske till kroppen,men säkert inte mentalt - det spelar in. Hon är kastrerad, avger alltså inte samma könsrelaterade dofter som en okastrerad hund - det spelar också in när det kommer till andra hundars bemötande. Ägarna till de juckande hundarna bör ta itu med dem, knuffa ner dem och säga ett vasst "nej", för så ska det inte gå till. Det är en provokation för många hundar. Du får säga till eller värsta fall ingripa själv. Mina två okastrerade hanhundar kan ibland drabbas av lätt förvirring när de möter en annan nytillkommen kastrerad hane. (Kastrerade tikar är inte så vanliga där vi bor.) Fågel eller fisk verkar de undra och nosar väldigt bekymrat på den kastrerade hunden. Känner de hunden sedan gammalt bryr de sig inte..
Låt din tik leka i par med annan hund som det går bra att leka med - inte i grupp om du nu märker att det kan gå snett och att det vanligtvis går bra när det bara är två. Grupplek är en chansning om nu hundarna inte känner varandra väldigt väl - och det kan ändå resultera i gruff. Varför utmana ödet? Tikar slåss minst lika hetsigt som hanhundar, vilket en del tikägare finner svårt att tro på tills de fått uppleva det...
Det finns ingen anledning att släppa ihop sin hund med en massa andra främmande hundar. Låt din tik leka med ett fåtal snälla hundar som kommer bra överens, men släpp henne inte i en rastgård tillsammans med främmande hundar. Det är en liten romantisk föreställning vi har om att våra hundar ska älska och glatt leka med alla andra hundar och om de inte kommer överens så har ett problem uppstått som måste lösas. Lösningen är enkel – ha inte hunden ihop med hundar du och din hund inte känner.
Tack för återkoppling. Vi gör så redan idag, vi är restriktiva med att släppa henne när det är många hundar inblandade, just för att vi märkt att hon blir stressad. Själv är hon väldigt peppad på att gå till just hundhage, så hon verkar inte avskräckt själv. Vi vill dock inte att det ska finnas risk för att det eskalerar som det gjorde i veckan, därav är vi försiktiga. Hon får nu leka med snälla hundar som också leker tyst och inte har behov av att trycka till henne så intensivt. Jag var mer intresserad av andras erfarenheter av detta fenomen, alltså hundar som konsekvent blir utsatta för "tillplattning" av andra hundar. Det är som att vår hund inte kan göra rätt i större grupper, de andra verkar finna stort behov av att markera intensivt mot henne. Kanske är det hennes stora kropp och valpiga inre, som väcker något.
Tiken är av stora raser och knappt 18 månader, alltså inte riktigt fullvuxen ännu. Kanske till kroppen,men säkert inte mentalt - det spelar in. Hon är kastrerad, avger alltså inte samma könsrelaterade dofter som en okastrerad hund - det spelar också in när det kommer till andra hundars bemötande. Ägarna till de juckande hundarna bör ta itu med dem, knuffa ner dem och säga ett vasst "nej", för så ska det inte gå till. Det är en provokation för många hundar. Du får säga till eller värsta fall ingripa själv. Mina två okastrerade hanhundar kan ibland drabbas av lätt förvirring när de möter en annan nytillkommen kastrerad hane. (Kastrerade tikar är inte så vanliga där vi bor.) Fågel eller fisk verkar de undra och nosar väldigt bekymrat på den kastrerade hunden. Känner de hunden sedan gammalt bryr de sig inte..
Låt din tik leka i par med annan hund som det går bra att leka med - inte i grupp om du nu märker att det kan gå snett och att det vanligtvis går bra när det bara är två. Grupplek är en chansning om nu hundarna inte känner varandra väldigt väl - och det kan ändå resultera i gruff. Varför utmana ödet? Tikar slåss minst lika hetsigt som hanhundar, vilket en del tikägare finner svårt att tro på tills de fått uppleva det...
Jag tror också det spelar in att hon har stor kropp och valpigt inre fortfarande. Det kanske är så att hennes beteende inte matchar hennes yttre så att säga. Stor och lite bufflig i kroppen och vill leka, leka, leka - vilket verkar reta upp andra hundar i grupp. Intressant dock att detta inte sker när hon träffar samma hundar en och en. Tack för återkoppling.
Hon låter i ärligthetens namn lite osäker, och osäkerhet kan definitivt trigga andra att trycka till en individ.
Säger som de andra, låt henne bara leka med ett fåtal hundar som ni vret att det funkar med. Risken är att ni skapar problem med hennes framtida umgänge med hundar om hon får för många dåliga erfarenheter.
tryck ned henne när hon är aggressiv, ett lätt tryck på nacken, sedan när hon blåttar strupen, ge godis, låter hårt men så är det i hundvärlden🤙🤙