Är utan min hund sedan en månad, Saknar henne så mycket. Vi var jämnt tillsammans.
Kommer nog att skaffa en ny, men en tanke har slagit mig, jag har ingen hundvakt om det skulle behövas, om jag skulle bli sjuk eller så.
Mina barn bor långt ifrån mig. Gamla kompisar bor kvar i sthlm där jag tidigare bodde.
Har alltid varit lite av ensamvarg, lever själv, vilket jag trivs bra med.
Har en gård på landet, har några grannar jag fikar ihop med ibland.
Kan ju inte begära att dom ska ta ledigt ifrån sina jobb för att passa min hund om jag blir inlagd på sjukhus.
Har fixat fram några adresser till hundpensionat i närområdet ifall att. Men räcker det? Kan ju rent ut sagt bli skitjobbigt läge.
Hur tänker ni?
Personligen hade jag inte skaffat hund om jag inte hade 1-2 pålitliga hundvakter men hittar du ett bra pensionat i närheten där hunden trivs och som kan hämta hunden hemma hos dig om du tex måste akut till sjukhus så funkar ju det bra.
Hur löser du det om du får en hund som inte klarar av att vara ensam några timmar? Ska hunden vara på pensionat om du ska på läkarbesök eller liknande om det visar sig att hunden har seperationsångest?
Jag har Agrias försäkring till mina hundar. Som tillval finns pensionatsplacering om man t ex skulle hamna på sjukhus. Det är ju rätt kostsamt med ett par veckor på hundpensionat, så är man en lite skröplig hundägare med sjukdomsrisk kan det kanske vara värt att betala för ett sådant risktillägg.
Att vara med i en "hundgrupp" (jag är med i en som spårar med våra hundar) är en annan lösning. Vi hjälper varandra med hundvaktande i akuta lägen. Gäller främst de som inte har möjlighet att tillfälligt placera sin hund hos kompis eller släkting.Det gåroftast bra att ta emot en akutvovve för hundarna känner varandra och brukar trivas ihop. Jag har inte nyttjat "funktionen" själv, men ett par tre gånger haft en av gruppens hundar hemma, som längst fyra dagar när matte skulle på bröllop i ett grannland.
Lycka till med den planerade nya vovven. Klart att du ska en hund som kompis när du bor själv på landet.
Ska kolla upp det där med försäkringen.
Att hunden måste tränas på att kunna vara ensam ett par timmar, är ju nästan en förutsättning för att kunna ha hund.
Tänker så här, många kanske har någon/några som kan vara hundvakt en tid. Men dom kan ju bli sjuka, flytta mm.
Har nu precis paserat 60 år, är frisk och har bra kondition efter ett akttivt liv på landet och långa promenader med den tidigare hunden.
Man gamblar ju egenligen hela tiden, varje gång man sätter sig i bilen, startar motorsågen, går i stan en mörk kväll mm
Händer det någonting, så kan man ju trösta sig med, att man gav sin hund ett bra liv så länge det varade. Nästan alltid tillsamans, stor tomt att vistas på och långa skogspromenader varje dag.
Nu tror jag att jag är äldst här, 70 så jag kan bara beskriva hur jag tänker som gammal. Jag är aktiv när det gäller hundpromenader, haft daghundar och har ett ganska stort hundgäng som vi umgås med dagligen. Eftersom vi alla är äldre är det alltid någon som behöver sticka till tandläkaren, doktor osv....Det fixas direkt, blir nästan slagsmål om vem som får ta en extrakompis till sin egen en tid.
Jag vet bara att om min hund behöver en ny ägare så vet att hon får det underbart hos min dotter. Känns tryggt!
Har du en gårdshandel, affär i närheten med en anslagstavla? Ibland är det enkla det bästa.....Efterlys, du kanske får napp...Du kanske får andra hundkompisar på köpet, du kanske inte blir sjuk heller....Du tänker dock ansvarsfullt....
Ska kolla upp det där med försäkringen.
Att hunden måste tränas på att kunna vara ensam ett par timmar, är ju nästan en förutsättning för att kunna ha hund.
Tänker så här, många kanske har någon/några som kan vara hundvakt en tid. Men dom kan ju bli sjuka, flytta mm.
Har nu precis paserat 60 år, är frisk och har bra kondition efter ett akttivt liv på landet och långa promenader med den tidigare hunden.
Man gamblar ju egenligen hela tiden, varje gång man sätter sig i bilen, startar motorsågen, går i stan en mörk kväll mm
Händer det någonting, så kan man ju trösta sig med, att man gav sin hund ett bra liv så länge det varade. Nästan alltid tillsamans, stor tomt att vistas på och långa skogspromenader varje dag.
Håller med till 100% att hunden ska ensamhetstränas för att kunna vara ensam några timmar men trots träning klarar inte vissa hundar att lämnas och då behövs ju en plan B så man inte blir totalt låst.
Min förra hund tränades precis som dom andra jag haft som galant klarade 3-4 timmar själva när dom var runt året gamla men hon var aldrig trygg nog att lämnas ensam. Hon var däremot trygg i bilen så lösningen blev att hon fick hänga med och ligga i bilen kortare stunder när vädret tillät det eller vara hos hundvakt.
Ensamhetsträningen måste man få till, annars har man proplem.
Jag gjorde så att jag fyllde flera kong med korvsmet, som jag la i frysen. lämnade hunden med en kong i korta stunder i början. och alltid efter en promenad
Sedan allt längre stunder, gick hur bra som helst.
Våra hundar jublar inte av glädje när dom lämnas ensam några timmar, men dom måste lära sig att det händer ibland. Om man då ger dom något som sysselsäter dom en stund så underlättar det.
Jag tycker ditt tänk är sunt. Ha några pensionat på lut nu innan du skaffar hunden, sedan brukar man ju hitta andra "hundnördar" i närheten som kanske kan hjälpa en. Och om inte så löser det sig väl med pensionat.
Det som kan vara är väl att det kan vara väldigt jobbigt att vara själv när man har valp och inte hunnit ensamhetsträna den, så där kanske du behöver fundera om det finns nån bra lösning.