Varning långt inlägg men kom gärna med inspel om hur ni tänker på när "främlingar" korrigerar er valp vid besök.
Så, det är min första hund och vi håller fortfarande på att lära känna varandra då hon bara är 3 månader. Har idag dåligt samvete för att jag var "hård" mot henne i början och upplever att hon svarar mycket bättre på belöningsbaserad träning och avledningar jämfört med morr och bestraffningar.
Uppfödaren (och andra) var ganska innepå att "ruska valpen i nackskinnet", "nyp den i nosen" , "håll fast tills valpen ger upp", "låt valpen gnälla", "visa att du bestämmer och inte tänker flytta dig" osv.
Well, utifrån min inläsning innan jag skaffade valp så kändes metoderna inte bra, och jag testade ibland men tyckte det var ineffektivt och mer triggande än lösande och ändrade till mjukare metoder (Bodfäldt mfl). Jag upplever att valpen blivit mer följsam och litar mer på mig, är gladare och bits mycket mindre.
Så till saken.
Jag hade beök av en bekant häromdagen, hon har haft hund sen hon var 5, uppvuxen med hund och har idag en sjövild 3 årig jakthund. Vi har inte alls samma tankar om hunduppfostran men jag har undvikit detta ämne. Hon är mer för ryck-, slit- och slå ("Hundar tål det"). När hon kom på besök (utan sin hund) så gjorde hon ungefär tvärtemot allt jag gör med min valp. Hon hälsade innan jag ansåg det var ok att hälsa (valpen var uppe i varv), valpen gick upp mer i varv, började hoppa och bitas, hon gav ögonkontakt och tryckte ner valpen, valpen blev triggad, bets mer, hon lät valpen bitas, nöp den, höll fast käken, pratade med den, lade den på rygg, höll fast den tills den gav upp osv. Den visade fysiska tecken på att vara obekväm och stressad.
Vid ett tillfälle gick jag emellan (ursäktade mig att det var för gästens skull då valpen bet så mycket men egentligen var det för valpens skull). Jag kallade till mig valpen, gav den ett tuggben som låg intill och lät den slappna av i mitt knä (ej tvingande). Men ganska snart började cirkusen om igen med min hundvana bekanta. Till sist lugnade den sig hos henne när hon höll den fast på rygg (tvingande) men inte för att den slappnade av utan för att den gav upp.
Normalt (med familj och närmare vänner som hälsar på) så ger jag tydliga instruktioner för hur de inte ska bekräfta dåliga beteenden, avleda osv. Funkar fint. Men denna gång kände jag mig obekväm för jag är novis och tänkte hela tiden att pja, valpen kommer ju träffa folk genom sitt liv som kommer hälsa/behandla valpen på olika sätt och jag kommer kanske inte vara i rummet så det är väl en del av socialiseringen att valpen får se att människor beter sig på olika sätt?
Mina funderingar till er:
1. Å ena sidan tänker jag att valpen ju ska vara "säker" för alla som möter den. Just nu är den ju inte "säker" för folk som vill "dominera" valpen, däremot för andra som hellre avleder och belönar gott beteende.
2. Kan såna här möten med helt andra typer av människor skada valpens utveckling? Jag vill ju fostra min valp till att känna tillit till sin omgivning, inte osäkerhet.
3. Hur gör ni? Här var vi ju bara två men om man har ett större middagssällskap kan man ju inte alltid hålla koll på vad gästerna gör med valpen? För valpen är ju kanske alla människorna på middagen främlingar.
Sena fredagsfunderingar.
Jag hade blivit fly förbannad om nån behandlat min valp som du beskriver och självklart kan valpens tillit till främmande människor skadas! Det är din valp och dina metoder som gäller. Personligen har jag ju otroligt svårt att umgås med personer som behandlar sina djur illa men vill du fortsätta umgås med dom så sätt valpen i en valphage och säg till dom att inte röra valpen när du inte har uppsikt över dina gäster.
Den bekanten är en djurplågare! Hon borde anmälas för djurplågeri till ansvarig person på Länsstyrelsen i ditt län. Du verkar ha rätt uppfattning om hur man behandlar en hund. Det gäller att skapa tillit, först då kan träning bli verkligt effektiv. Den där slav- herrementaliteten härjade bl a bland annat hos vissa instruktörer i brukshundsklubbar för så där 30-40 år sedan och fick mig och flera andra att vid ett i raseri lämna en pågående kurs som leddes av en totalt okänslig vidrig djurplågare som hade papper på att han var "utbildad instruktör". En del tycks ha överlevt omläggningen av verksamhetens inriktning. Även en del jägare hade slav-herre som fostransideal för sina jakthundar. Uppfyllde de inte kraven sköt man hunden.
Säg i skarpa ordalag till bekanten hur du uppfattar dennes beteende och träffa aldrig mer den personen med din hund i släptåg.
Om någon hade behandlat min hund på det viset hade jag kastat ut personen omgående. Det är jag som bestämmer hur min hund fostras.
Det är dock ett vanligt problem när man är ganska ny hundägare att andra ska "tar över". Mitt råd är att snabbt bli bra på att kliva in och sätta gränser mot andra människor och vara väldigt tydlig med att du bestämmer över din hund.
Och ja, blir det många sådana upplevelser så kan det sätta sina spår i hur din hund upplever andra människor, men ett råd är att inte bli upprörd i situationen eftersom gör att din hund blir ännu mer påverkad.
Bara kort in och bryt och var tydlig med att du är den som bestämmer över din hund. Du behöver inte heller rättfärdiga dina beslut för andra (en del vill gärna gå in i diskussion, strunta i det).
Det var första gången jag var i en sådan situation och jag är typiskt konfliktskygg, men det klart att jag funderar på hur det går om vi träffas igen, även om det kanske inte blir förrän om flera månader.
Jag har ju inte varit inne i hundvärlden innan (bara stått på sidan ibland, hehe) men uppfattar att det finns mycket starka åsikter, och lite grann "gamla skolan" och "nya skolan". Upplever att det är äldre generationer som kör på hårda metoder, alternativt folk som vuxit upp med hundar som fostrats med hårda metoder.
Men tack för feedback och stöd. Kommer ha det i bakhuvudet ifall jag får någon annan gäst som hanterar hunden på ett sätt som jag inte anser är ok.
Förstår dig helt, det hände mig också när jag var ny med hund att jag drabbades av folk som minsann skulle visa hur "duktiga" de var genom att trycka till min hund (och därmed mig). Tyvärr blir man ju helt tagen på sängen och reagerar inte alltid som man senare önskar att man hade gjort.
Men hur som helst. Nä, det är helt ok av dig att gå in och skydda din hund, den behöver inte alls vänja sig vid att behandlas sådär av vem som helst. Du ska naturligtvis kunna hantera den, men det är mycket bättre om den hanteringen baserar sig på förtroende.