Ledsen för att detta blev väldigt långt, men kände att jag behövde beskriva situationen rätt noga :)
Vi har en cocker spaniel som är 5 år gammal och som har haft lite tendenser till resursvakt åtmonstonde tidigare, han har blivit mycket bättre under de senaste åren då vi jobbat mycket med honom och tog in en hundpsykolog som gav oss mycket tips på hur man skulle agera.
Hans största problem har varit reviret (hemma) om vi haft folk på besök och någon går emot honom när det inte är på hans villkor så har han kunnat flyga upp och morra, visa tänderna och skälla. Vid ett tillfälle markerade han även med att nafsa lite lätt på en person, vilket var det som fick oss att ta ytterligare åtgärder. Detta var över 2 år sedan nu och han har skött sig väldigt bra, men man kan fortfarande märka att han är ängslig när vi har gäster och vi har inte vågat ha honom lös när det varit mindre barn på besök här hemma.
Det som hundpsykologen tryckte mycket på var bland annat att han behövde en egen zon där han kunde vara säker där vi kunde skydda honom från att någon gick fram och vi har haft en hörna eller en korg där vi sett till att han kan få vara i fred, har det varit barn på besök så har han fått vara i rummet brevid, med en grind.
Detta har funkat bra, vill understryka att han är verkligen världens goaste hund med alla han känner bra, men han blir lätt orolig när det är folk på besök.
Nu till "problemet", vi kommer snart få barn själva och vi vet inte riktigt vad som är bästa sättet att introducera honom till barnet, det är ett par månader kvar och barnet kommer ju inte kunna göra honom något under de första 7-8 månaderna så vi är inte oroliga för det. Känner vi honom rätt så kommer han bara vara nyfiken och så i början.
Men när det börjar krypas och promeneras runt så är vi rädda att han inte kommer tollerera att bli "störd" om han ligger någonstans t.ex. och barnet tar sig dit, i den åldern man inte kan säga till barnet vad det får och inte får göra (kan man någonsin det med barn?).
Jag och min fru kan ju göra vad vi vill med honom, han har aldrig visat någon form av aggression mot någon av oss, och vi vill ju gärna känna att barnet kan få samma behandling som han visar oss, men hur gör man det rent uppfostringsmässigt? Jag förstår givetvis att man inte kan släppa ihop dem utan övervakning och att man måste se till att barnet inte stör hunden, men om man inte kan vända ryggen till i 30 sekunder utan att vara rädd för att något ska hända så kommer det ju bli ett jätteproblem.
Vi vill därför träna honom så mycket som möjligt under den första tiden, en frågan är hur man ska träna och vad man ska göra för att den nya familjemedlemmen ska bli helt accepterad. Någon som har haft liknande situation med en hund / barn situation?
När barnet börjar kunna röra sig för egen maskin så får ni spärra av så att barnet inte råkar tränga honom.
Många hundar tycker bebisar är *sjukt* obehagliga, inte bara de som har er hunds känslighet, och bebisar är jättedåliga på att läsa hundars signaler på att de ska backa.
När barnet börjar bli lite större kanske de kan få en bra relation, men låt dem aldrig vara tillsammans själva när barnet börjat krypa/precis börjat gå. Risken är jättestor att det går dåligt, så utsätt inte någon av dem för det.
Mitt råd lät kanske hårt, men min första hund markerade *ordentligt* mot min dotter när hon kom krypandes som liten bebis. Skitsnäll och tämligen vek hund som gjorde allt för mig, men en bebis som kommer krypandes är tydligen sjukt äcklig.
Ingen blev skadad, men det var jäkligt obehagligt, och så här med facit i hand borde jag inte utsatt hunden för den situationen.
När barnet börjar kunna röra sig för egen maskin så får ni spärra av så att barnet inte råkar tränga honom.
Många hundar tycker bebisar är *sjukt* obehagliga, inte bara de som har er hunds känslighet, och bebisar är jättedåliga på att läsa hundars signaler på att de ska backa.
När barnet börjar bli lite större kanske de kan få en bra relation, men låt dem aldrig vara tillsammans själva när barnet börjat krypa/precis börjat gå. Risken är jättestor att det går dåligt, så utsätt inte någon av dem för det.
Jättebra kommentarer, det var precis vad jag var ute efter. Man vill ju låta dem vara tillsammans så det inte blir för stor grej heller, men man vill ju absolut inte att något ska hända, så det känns som en fin balansgång. Men övergången där mellan inte kunna krypa och börja gå känns som en viktig tid att vara extra försiktig!
Ja. De kommer att bygga en relation när barnet blir lite äldre, typ 2-3 år.
Innan bebin kryper kan de säkert vara på golvet tillsammans, du får väl se hur hunden reagerar, men just där vid 1 år, när barnet börjar röra sig men inte har nåt vett skulle jag dela av, förmodligen ända fram till (minst!) när barnet är typ 2 och *kanske* börjar ha lite vett.
verkar livsfarligt, kanske ska du omplacera hunden, sätta på spray collor...