Har en valp strax över 3 månader och bor centralt = mycket folk och hundar och ska rastas ofta.
Hon har en tendens i att fixera blicken vid varje människa hon ser, sitter och stirrar tills hon inte ser dom alltså. Jag jobbar därför mycket med kontakt och att vara "rolig" på de flesta promenaderna, utifrån egen energi förstås. Har börjat klickerträna för att vända fixeringen, och det börjar funka väldigt bra - så länge avståndet är ok.
MEN
(det här har säkert varit uppe tidigare)
- folk som inte bryr sig om att låta sina hundar dra till oss
- folk som på 20 meters håll börjar påkalla valpens uppmärksamhet
- folk som utan att fråga plötsligt böjer sig ner med en hand för att hälsa på valpen och förstör min kontaktträning
- folk/hundmöten som plötsligt dyker upp runt ett hörn så att jag inte hinner kontakta valpen
Har lös lina och halsband. Övar mycket på att linan mest ska släpa i marken och sällan sträckas. Övar också på att hon inte ska "få något" av att dra, men det är jäkla svårt med folk som ger henne uppmärksamhet eller släpper fram sina hundar.
Mina problem är att:
1. När folk/hundar kommer nära slutar hon helt lyssna på mig för det andra är ju SÅ mycket roligare, hon drar som sjutton och kommer inte tillbaka till mig (kan stå en meter bakom)
2. När mötet är förbi och hon tar kontakt så tappar hon kontakten så fort hon fått belöning och kan ändå inte slita blicken och vill helst bara springa efter dom och leka med dom.
Det absolut svåraste är barn som leker, för det är det roligaste hon vet. Matte är sååå jääkla tråkig i jämförelse.
Det här hände nyss:
1. Hon får syn på någon jag känner som plötsligt dyker upp, personen går rakt mot oss och innan jag hinner reagera är valpen vild och drar mot personen.
2. När personen har hunnit fram så att personen är 1,5 meter ifrån oss har jag hunnit uppfatta situationen och ber personen att inte komma närmare innan jag hunnit få kontakt med valpen.
3. Valpen är okontaktbar och står i kopplet, viftar och gnyr. Jag får "hala in henne" (går fram till henne medan ho har kopplet sträckt) och sätter en hand i halsbandet och ber henne att sätta sig mellan mina ben, så fort hon gjort det får hon ett varsågod.
4. Ber personen att hälsa på mig innan de hälsar på valpen. Talar lite kort och personen går därifrån, än en gång - valpen står i kopplet och vill efter. Skäller lite av frustration. Låter henne stå tills linan är slak och belönar då, hon kommer då till mig, belönar igen. Så fort jag tar ett steg skuttar hon efter mot personen som nyss gått. SUCK.
Alltså hur gör ni? Halar ni in valpen? Låter ni valpen stå där? Hur kan ni få valpen med er vidare? Drar ni valpen efter er?
Som sagt, när det finns avstånd (och avståndet verkar bero på valpens energi) så går det bra 80% av gångerna men det känns som att när ovanstående händer så raseras alla framsteg för hon får en sån JÄKLA belöning av att DRA och få nosa och hälsa på ditten och datten.
Mitt mål är att hon som vuxen ska bli lugn och obrydd vid möten, och ty sig till mig i första hand. Inte stå och hänga i kopplet eller vilja följa efter varenda främling.
***Vill tillägga att hon också, efter såna möten, tar med sig energin/stressen hem. Blir liksom overload för henne.
Men snälla nån!
Du har en VALP på tre månader! En bebis alltså, som har fullt upp med att upptäcka världen och du startar ett träningsprogram som jag, med mina flattar påbörjade i ca sexmånadersåldern.Intill dess var det nog med träning att ha koppel, sele eller halsband på sig, bli rumsren, att lystra till sitt namn, komma på inkallning och det tränade vi när vi hade enskildhet utan störande omgivning, även inomhus. Tagga ner!
***Vill tillägga att hon också, efter såna möten, tar med sig energin/stressen hem. Blir liksom overload för henne.
Hm, ja, jag får hålla med Annelie här. Valpen är 3 månader, dvs en bebis. Det är jättebra att du vill träna på att ta det lugnt och att hon inte ska dra i kopplet, men hon är *jätteung*. Du kan inte ställa så höga krav på henne ännu.
Jobba på kontakt mm när ni är själva/avståndet är tillräckligt stort. Belöna när hon tar kontakt med dig igen. Sitt gärna och kolla på barn, på så långt avstånd att hon klarar av att ta kontakt med dig. Belöna!
En fundering utan att sett er... Kan det vara så att du tar med dig din frustration över att saker blivit "fel" hem efter att sånt hänt? Kan det vara det som stressar upp valpen så mycket? De kan vara ruskigt känsliga för sina människors känslor.
Vi träffar nästan dagligen valpar som är "nya" i området och okända för min hund. Hon är ju 11 och har lärt sig själv att hon får ta kontakt om jag tycker det verkar okej. Ofta träffar vi på ägare med valp som håller på med sina kontaktövningar (godis) för att valpen inte ska försöka ta kontakt med min lugna, tysta hund..Fungerar ofta dåligt....Får däremot valpen chansen att få närkontakt med min hund är det helt okej. Valpen måste få ta kontakt med andra artfränder på rätt sätt.
Får inte valpen lära sig att träffa andra hundar blir det ofta problem längre fram. Alla här vet att jag bara skriver utifrån min erfarenhet. Ingen vetenskap alls...
Samma gäller möten med barn. Vi har både en stor och liten skola där vi går och iband kommer en klass med barn springandes för att hälsa på min hund. Ingen bra situation om man inte känner till barnen, en del barn är verkligt rädda för hundar osv....Man får ta det hela med ett visst lugn.....En del barn har ju ingen erfarenhet av hund, de är läskiga helt enkelt.
Jag skulle aldrig kunna bli irriterad över om det kommer en människa som vill prata lite med min hund, hon uppskattar det också. Men älskar mest att träffa hundkompisar. Bor man hundtätt som vi gör så finns det inte andra alternativ, flytta till en fjälltopp? Även om det är en valp behöver den hundgemenskap, det är ingen skör människobaby...Du kommer nog automatiskt träna kontaktövningar om du inte tycker medmänniskor är ett hot mot din valp´s kontakter med dig. Lycka till!
@piplotta
Nja, jag blir också tämligen irriterad på folk som kommer fram med sina hundar till mina utan att fråga om lov. Ser du nån som jobbar med kontaktövningar med sin valp, styr undan. Du ska defintivt inte gå närmare med din hund än absolut nödvändigt, det är att göra dem en otjänst.
Saken är nämligen den att det blir sjukt jobbigt om ens hund förväntar sig att få hälsa på varenda hund. Dessutom vet du ju inte om de hunnit ge valpen sina vaccinationer.
Inte heller "behöver" hundar få hälsa på alla andra hundar. Det räcker gott att de har några få hundar som de får umgås med.
Nej, håller helt och hållet med dig...När vi ser vissa ekipage försöker vi om det är fysiskt möjligt att försöka göra oss så små som möjligt...Lovar. Vill inte alls påverka uppfostran/träning...Jag tycker att min hund ska få träffa de hundar hon trivs med, inget annat. Dessutom kan man ha kommunikation med hundägare om det är någon ny hund som man kanske behöver ha lite extra koll på...Alla går inte omkring och pratar i mobil eller lyssnar på musik vid hundpromenader vilket är bra ibland.
Träffar dock en hel del vuxna hundar som kanske inte gått kursen..oftast ägaren som blir orolig...Hunden känner naturligtvis av det hela så....Kanske en kurs på annan ort om man måste ha hund mitt i smeten.
@piplotta
Så bra, då missförstod jag dig helt enkelt :)
Man kan bara styra sig själv, så det är enklast att sluta störa sig på vad omgivningen gör och fokusera på dig själv och din valp.
En tremånaders valp brukar jag inte ha några krav på, de är fullt upptagna med att upptäcka världen. Själv tycker jag att det är viktigast att fokusera på att ha kul tillsammans. Har man det så kommer man i det långa loppet vara en viktig resurs för sin hund. Både hund och människa ska tycka det är KUL!
Den träning som jag gör i den åldern är verkligen oerhört lättsam och alltid i en miljö som gör det lätt för valpen att lyckas. Misslyckas man med övningen så har man helt enkelt gått för fort fram.
Tack för alla svar.
Eftersom jag som sagt bor centralt, och inte bara kan gå ut och in till en egen trädgård, utan dagligen möter aktivitet, så har jag utgått från att redan från början belöna valpen för "rätt" beteende. Självklart övar vi hemma och ute när det passar, men jag kan inte alltid styra avstånd och undrade därför hur andra hanterar sina valpar. Släpar bara bort dom eller vad? Står still?
Ayrin:
Ja, helt klart tror jag det. Jag jobbar mycket med att kontrollera mina egna känslor och kroppsspråk och på det sättet påverka valpen, men vid oförutsedda händelser, eller när jag blir irriterad på folk så är det svårare att slappna av :)
Pipilotta:
Jag anser inte att hon behöver lära sig att det är ok att få dra fram och hälsa på alla hundar hon ser. Hon har två hundvänner hittills som hon får träffa lös och leka med någon gång i veckan. Hon har även fått noshälsa på alla hundarna i vårt trapphus när hon var bebis bara för att veta om dem, deras dofter är ju i hissen osv. Men i övrigt vill jag lära henne att det inte ska löna sig att hälsa på allt o alla.
---------------------
Vill även tillägga att de flesta hundägare vanligen INTE går rakt på och låter sina hundar dra fram, även om jag bor hundtätt, utan hellre lägger en liten omväg bara för att ja... alla har väl sina orsaker.
Jag var tvungen att läsa igenom vad jag skrivit i den här tråden...
Jag hoppas du förstår att jag inte låter min hund rusa fram till vilken hund som helst, vuxen/valp. Jag kan läsa av situationen när jag känner de flesta hundar vi träffar dagligen.
Jag är inte spänd, orolig när jag går ut med min hund tror det spelar in en del när det gäller hundmöten. Jag har en gammal hund men med mycket energi så det viktiga här är att jag försöka visa ett visst lugn. Min hund skulle direkt känna av om jag blir orolig över någonting....Tänk lite på att din hund är 3 mån....