Hej forumet! Tänkte fråga er vad ni tror om en sak, och om ni tror att orsaken kan vara stress, eller mer sannolikt helt vanlig smitta.
Börjar med symptomen ...
Under en 2-3-veckorsperiod med start för 4-5 veckor sedan hade Steve (min Golden) problem med vad som bäst kan beskrivas som varannandag-diarré. D.v.s. ena dagen vattniga diarrér som han hade bråttom att få ut, nästa dag ingenting eller vad som såg ut att vara något fastare. Sedan samma visa med vattnig diarré igen dagen därpå.
Först tänkte jag att han smittats i parken där jag bor (måååånga hundar som använder en alldeles för liten park som toalett). Gav honom ris-och-torskdiet och tänkte inte mer på saken. När det inte hjälpte blev det besök hos veterinären, test för att utesluta parasiter osv, och därefter åka hem med en massa dyrt veterinärfoder.
För att slippa eventuell smitta i parken passade jag samtidigt på att åka till landstället. Det här var för två veckor sedan. Där blev han omedelbart kry igen, redan andra dagen var det perfekta korvar igen.
Förra helgen kom jag hem till Stockholm igen. Var orolig att han skulle bli risig efter att ha sniffat runt i parken, men inga problem på en vecka. Tills imorse, då det blev tidigt väckning av en grabb som hade bråttom ut att göra ifrån sig. Med samma symptom som förrut. Först vanliga korvar, därefter sprutlackering av snön.
Det kan förstås vara att han hittat någon olämpligt att trycka nosen i ute i parken. Det kanske rent av är det mest sannolika. Men när jag satt och funderade hittade jag en stress-koppling som jag inte kan slå ur huvudet.
Den potentiella stress-kopplingen ...
Jag har en bakgrund som spelnörd, och även om jag inte spelar lika mycket längre så är det genom TV-spel som jag umgås med mina vänner.
Med start nästan exakt samtidigt som Steve fick sina diarrér började jag och mina vänner spela ett gammalt favoritspel. Väldigt tävlingsinriktat, vilket innebär att jag om kvällarna suttit och småskrikit och svurig framför datorn 4-6 timmar i sträck, nästan dagligen. Jag har förstås haft koll på Steve, som legat och halvsovit i sängen bredvid mig. D.v.s. inga yttre tecken på stress, men vem vet vad som försegår bakom de bruna ögonen?
När vi åkte till landstället blev det av naturliga skäl stopp på spelandet. Och stopp på diarrén. Fram till igår kväll, då det blev en hel del skrikande och svärande framför datorn igen. Och, som sagt, diarrér nu på morgonen.
Nu tänker jag ta spelpaus i en knapp vecka för att se vad som händer, om Steve blir frisk igen. Därefter ska jag planera in en extra hetsig spelsession för att se hur han reagerar, om det blir diarrér igen.
Vad tror ni? Kan det finnas någon koppling? Eller är det mer sannolikt att han lyckats sniffa i sig diarrébakterier i parken igen?
(Finns kopplingen ska jag förstås se över mina vanor, alternativt undersöka omplacering inom familjen. Oavsett vilket ska grabben inte behöva utstå stress.)
Hur gammal är hunden? Det är kanske inte oviktigt i sammanhanget.Du rastar hunden i en park med många "hundbesök" - betyder det att du bor i en tättbefolkad, trafikerad, rörig del av Sthlm? Hur mycket motion och tillfälle att röra på sig får hunden till vardags? Inte så lätt i en innerstad kanske. Jag har flatcoated retrievers och de behöver dagligen en långpromenad på minst en till två timmar beroende på husses och mattes tillgång till tid. Annars blir de oroliga, stressade och fnattiga. Dock inte "diarreiga".
Så klart att magproblemen kan vara stressrelaterade, men de är ju också enligt dig ett relativt nytt fenomen med start för 4-5 veckor sedan. Vad är nytt i hundens värld inom denna tidrymd? Intressant att vistelsen på landet lugnade ner förloppet.
Du har varit hos veterinär och har kanske bytt till magvänligt foder, vilket är bra. Kolla med hunden uppfödare och hör efter om hon/han har någon vägledning att ge. Och visst kan det vara en "bug" som grasserar på rastplatserna.
I vart fall erinrar jag mig en annan flatte, för en del år sedan när barnen bodde hemma och det var fint uttryckt en hel del liv och rörelse i huset (klarspråk: ofta bråk mellan tonårssyskon)- den hunden kunde reagera med oro och ja, även dålig mage. Så varför inte hålla dig i schack är du spelar, du behöver inte gasta och gestikulera , det är en (o)vana. Hunden tar kanske detta för bråk och bråk påverkar hundars mående, det ser man. MEN, du spelade förmodligen även för 4-5 veckor sedan, så vad är nytt?
Löptikar är ett annat tips, kan på många plan vara oroande för hanhundar, men Steve är kanske kastrerad.
Kolla med uppfödaren. En bra uppfödare kan sin ras och det mesta som kan påverka,
Tack för ett utförligt svar!
Steve är 3,5 år, det borde jag förstås ha skrivit i originalinlägget.
Jag bor inte i den smetigaste smeten av Stockholm, utan det finns en del promenadstråk här. Dessvärre måste jag passera genom sagda park för att komma ut i verkligheten. Därför det alltid blir en hel del nosande och toalettbesök där.
I genomsnitt spenderar vi ~80 minuter utomhus varje dag, fördelat på fyra tillfällen. Antingen på lunchen eller efter jobbet försöker jag ta en raskare och längre promenad om ca ~40 minuter. Övriga promenader blir mer i Steves takt, där han får bestämma tempo och sysselsättning (vilket ofta innebär att kasta boll/pinne eller ha dragkamp). Drar jag ner på utevistelsen, t.ex. om jag vabbar/är sjuk, märker jag av att han blir fnattig. Men håller jag det ordinarie schemat upplever jag honom som tämligen tillfreds med livet.
Gällande spelandet så kommer jag från en ca 2 år lång paus. Återupptog det för ca 4-5 veckor sedan, ungefär samtidigt som magproblemen började. Tyvärr minns jag inte vilket som kom först.
Löpande hundar hade jag inte tänkt på. Bra att du tar upp det. Här om veckan var det vissa kissfläckar som han var ruskigt intresserad av. Tänkte löptik, men inte att det kunde påverka mer är nosandet. Ska ha det i bakhuvudet också.
Och yes, jag ska lyfta luren och prata med uppfödaren också. Bra att du påminde mig om det alternativet :)
Om ditt högljudda spelande åter tog fart samtidigt som hunden är kass i magen, är det väl ett tydligt tecken på samband. Hunden tror att det är bråk modell större och oroas, vilket de flesta hundar gör när de råkar ut för det. Deras värld hamnar i olag.
Du har då ett val högljutt spelande eller tyst - eller kanske inte spela alls....
Alla mina husdjur, perser, tre hundar har alla varit duktiga på att läsa av min sinnesstämning långt före mig. De har ofta känt av att "något i luften" om du förstår vad jag menar...Du kanske har en känslig typ av hund som just reagerar när det blir rörigt....tarmen är ju en känslig del....
Blir det inte bra när du lugnar ner dig med spelandet får du nog söka veterinär och kolla upp din hund. Lycka till!