Låter klokt att avstå från sheltie, risken är stor att den kommer bli stressad.

Om ni funderat på cavalier så kan ni kolla på amerikansk cocker spaniel. De brukar inte ha något större problem med stök och ljud, de är glada om de får hänga med familjen och provar gärna det mesta som erbjuds. Pälsen går att hålla nedklippt, det gör de flesta som inte ställer ut sina amrisar. Vill du kolla lite på rasen finns en facebook-grupp som heter Amerikansk cocker spaniel där ägare delar med sig av allt möjligt.

MEN, alla valpar behöver också en trygg plats att vila på där de får vara ifred. Valpar brukar dessutom sova rätt mycket. Just amrisar brukar dock inte ha något problem med att vila även fast det är livat runt omkring, bara de får vara ifred där de ligger.

Japansk spets är liksom många andra spetar hundar som har lätt till skall (liksom de flesta spetshundar), men annars är det en trevlig hund. Jag har en kompis som föder upp rasen och hon är mycket aktiv med sina inom agility, rallylydnad, lydnad och annat.

Gillar du hundtypen så finns ju även mittelspitz, som är en spetshund i ungefär samma storlek som japansk spets, men som finns i många olika färger. Även dessa är trevliga sällskapshundar som man kan prova på det mesta med.

Jag skulle helt avstå blandraserna du nämner, då du inte alls vet vad du får. Inom blandrasaveln hälsotestar man sällan föräldradjuren och pudelkorsningar kan få precis vilken typ av päls som helst, ofta mycket mer svårskött än pudelpälsen. Varför inte kika på pudel? En trevlig ras som finns i fyra olika storlekar, generellt är friska, kan klippas i precis den frisyr man önskar (om man nu inte gillar klassisk pudelutseende, så kan man ju hålla hunden i en typisk poo/doodle-frisyr). Fördelen med att köpa en renrasig hund som är registrerad i Svenska Kennelklubben är ju att du vet att uppfödaren följer de regler som SKK har (gällande djurskyddslagar generellt och i en del fall även striktare regler än vad Jordbruksverket har).

Vilda barn och köpa en valp som behöver lugn och ro och konsekvens för att utvecklas till en trevlig och tillitsfull familjehund - den ekvationen går inte ihop riktigt för mig. Jag har tyvärr varit med om att omplacera hundar som köpts in till familjer som din: oregerliga barn, ett också med funktionsvariation som grymt misshandlade sin hund när hen var ute på promenad. I ett fall även avlivning. De hundarna har farit illa, blivit behandlade som leksaker, aldrig fått vara i fred. Så min första tanke är nej! köp inte hund!

Framhärdar ni i era hundköpartankar hänger mycket på att ni vuxna tar HELA ansvaret för den nya familjemedlemmen och inte låter de vilda barnen ta över (vilket alltså hände i de familjer jag skrev om ovan). Passa också på att fostra barnen till hänsyn och förståelse för att en hund är en levande varelse med känslor, som inte kan behandlas hur som helst. "Massor av kärlek" som du utlovar är nog bra, men om kärleken blir våldsam, krävande och tröttande?

Jag har inga förslag på raser som skulle passa. Den stabilitet som skulle behövas finns hos individen, inte i rasen.

Om ni inte vill ha en skällig hund går nog de flesta spetsar bort.

Om den ska "tåla bus" tycker jag alla de raser du tittar på går ordentligt bort. De är alla små, finlemmade hundar som riskerar att bli allvarligt skadade om nån av barnen springer på dem.

Nu är jag väl personligen lite tveeggad till bull-hundarna, men om det inte finns andra hundar med i ekvationen tänker jag att en staffe förmodligen är det närmaste lämplig hund du kan komma. Nu kan man ju inte behandla dem heller hur som helst, men de brukar funka hyfsat med stojjiga barn och har en fysik som "tål (lite) bus". Giosiga är de också :)

Dock får du öka på den tänkta mängden motion, men du kommer inte undan "timmar av motion" med en sheltie heller.

Jag skulle nog inte satsa på en valp öht, inte ens en renras... Man kan inte räkna med att hitta just den individ som ev skulle stå ut med tjo och tjim längre tider utan att den blir stressad. Leta och träffa en vuxen, trygg hund som även gillar er katt, skulle jag se som ända alternativ. 

Du skriver att tid för motion och promenader är något som ni inte har så mycket tid för, om jag förstod dig rätt. 

Även om en viss ras beskrivs som lugn, familjekär så är det inte säkert det stämmer i verkligheten tyvärr. Det är lite mer på individnivå tror jag. 

Min blandras älskar verkligen barn utan att vi har något här förutom barnbarn som dyker upp då och då. Min hund nöjer sig med att leka med barn utomhus, park osv. Hon är väldigt pigg för åldern men är nog egentligen glad att vi inte har något barn här på heltid...

Bara för att jag skrev att mina barn är vilda så betyder inte det att de är elaka mot djur! Vi har en katt som de är jättegulliga mot. Det jag menar med vilda är att det kan bli högljutt och stimmigt när de ibland jagar varandra men det händer inte varje dag utan mest när alla är hemma och barnen är rastlösa. Vi har ett stort hus med två våningar så blir det stimmigt ser vi självklart till att flytta hunden till ett lugnt rum (eller tar med den ut). Det måste väl ändå finnas massa barnfamiljer med hög ljudvolym som har hund och som ändå klarar av det? Självklart tar vi vuxna hela ansvaret för hunden. Jag vet många npf-familjer som har hund och där hunden blivit deras (barnets) räddning.. 

När jag läser din sista mening här undrar jag om du söker någon typ av "terapihund"?? Det är något jag inte vet något om så du kanske får bättre svar ang detta. 

Tack för synpunkter och tips! 

Men alltså, det känns som flera av er målar upp världens bild av hur hemskt stojigt vi har det här hemma. Så är det inte. Det är inte stojigt och högljutt jämt och alla barnen går ju tex i skolan större delen av dagen. Men tack för ditt svar. Ja, en terapihund vore ju något men det kostar väl en massa pengar? Jodå , vi kommer ha tid för motion men kanske inte i flera timmar per dag. Men kanske 1 timmes promenad utöver kortare kissrundor samt bus å leki trädgården.