Jag tror att ibland måste man se till säkerhet i första hand. Om det är viktigt att hunden räddas, så verkar det vara hos dig den fungerar, men kan den inte bo där så hade jag nog faktiskt valt avlivning. Risken är att människor kommer till skada och då kommer hunden (förhoppningsvis) avlivas i alla fall. Omplacering till någon annan ... ja risken är att det inte fungerar (detta är ju dessutom lite mer allvarligt än en hund som biter sönder inredning, skäller och stör grannarna eller gör något annat som upplevs som ett problem) och hunden vandrar runt tills att något allvarligt händer och den avlivas.

Hundar som är aggressiva har ingen plats i vårt samhälle. Vi kan inte riskera andras säkerhet bara för att vi så gärna vill rädda hunden.

Ett minimum här tycker jag är att ni vänjer honom vid att ha munkorg innan ni försöker introducera folk. På din beskrivning låter det här som en olycka på väg att hända.

Ja, det var en av mina planer om han fortsatte vara vaktig mot min gäst här, men sen gick det hur bra som helst så behövdes inte. Men tipsade också matte om det, men hon sa att han slingrar sig ur alla munkorgar hon provat. Men ja, ska pusha mer för det om hon fortsätter ha problem när hon får tillbaka honom.

Men han är ju verkligen inte aggressiv på så sätt att han skulle attackera nån som bara står, eller liksom springa fram till nån för att attackera, utan det är bara när folk närmar sig hans hem eller, antagligen, går fram till honom trots att han visar att han inte är bekväm med det. Därför jag känner att det nog finns hopp, han måste bara lära sig att det inte är nån fara, folk är inte ett hot, det är inte hans jobb att kontrollera hemmet och vilka som får vara där, etc. Jag tycker inte han är oberäknelig, man vet väldigt tydligt vart han gränser och problematik ligger, så det känns inte som att det är fel i skallen på honom liksom. Det kanske är kört att få honom att fungera i samhället, men vill iaf prova allt innan vi bara avskriver honom som hopplöst fall och avlivar. 

Jag håller absolut med. Jag har en del vana av aggressiva hundar, hundar med "auktoritetsproblem", hundar med vakt, etc, har tibetanska mastiffer, så vet lite vad man kan kolla efter och hur man kan korrigera. 

Det var lite därför jag erbjöd att ha honom ett tag, ville se om han bara var en aggressiv mördarmaskin waiting to happen, om han bara hade massa vakt i sig, etc, men jag kände ganska snabbt att det snarare handlar om hans osäkerhet och rädsla. Han beter sig inte alls oberäkneligt, han skulle inte bara hugga nån eller liknande, det slår inte bara slint i skallen på honom liksom, man vet exakt var hans gränser går, och det går ju uppenbarligen att utöka gränserna. 

Det känns ju inte som att det kan vara ett sammanträffande att hos matte, som är nervös och stressad och håller honom hårt i koppel eller låst bakom galler, så är han nervös och stressad och vill inte släppa in någon i hans "safe place", men hos mig, som är lugn, lättsam, ignorerar honom och låter honom springa lös och hanterar stresstecken med kommandon och glada distraktioner, så kan han vara lugn och släppa in folk, ligga på rygg brevid dem på soffan och bli kliad på magen etc. Känns ju verkligen att hans problem nästan helt ligger i hans ångest och nervositet, och det måste väl gå att jobba med? Jag är mer van vid att hantera det motsatta hos hundar, så därför jag frågar här. 

Men, om det inte blir bättre, om det inte går att jobba bort utan att försätta människor eller djur i risk, om han får återfall, etc, så självklart skulle jag också rekommendera avlivning. Men OM det går att fixa så vill jag iaf kunna säga att vi provade allt vi kunde. Jag vet inte, kan man be en hundtränare/hundpsykolog komma på hembesök och typ utreda honom ifall det är ett problem som gör att lösa eller om det är ett hopplöst fall, kanske? Jag vet inte vad för resurser som finns i såna här fall. 

Jag förstår vad du menar, men problemet är ju mest att man i många fall inte fullkomligt kan kontrollera en hunds miljö. Nu bor ju du bra för all del, men om han skulle återgå till att bo i stan... vad händer om ett barn rusar fram för att klappa, eller bara snubblar in i honom?

Jag tänker också som så att en munkorg kan vara en bra säkerhet även för hans matte. Då *vet* hon att det inte kommer att hända något alltför allvarligt och kan kanske själv slappna av i sin hantering av honom?

Nu har jag inte enorm erfarenhet av munkorgar, men det finns ju en uppsjö av modeller. Nog finns det säkert sådan han inte kommer ur, även om man naturligtvis ska träna på att ha den på på ett för hunden positivt sätt.

Hej, foerst en stor eloge till dig som inte ger upp, och kaempar med den haer hunden! Jag tror inte den aer aggressiv, utan extremt osaeker och kaenner att den maaste foersvara sin maenniska och revir. Tror inte en loesning aer att hunden flyttar tillbaka till Stockholm i ett flerfamiljshus. Du skriver att den kommit till Sverige som valp....har den inte socialiserats daa? Eller har problemen kommit vid koensmognad?

Kanske har den blivit skraemd som valp, och aldrig hittat trygghet hos maenniskor. En hund som denna behoever en lugn miljoe med lugna maenniskor runt sig. Ibland kan man ocksaa behoeva acceptera att hunden kanske aldrig blir "helt ok", men kan fungera aendaa. Jag hade en hund foer ett par aar sedan som blivit bortslaengd i sopor som valp. Den hade kvar en misstaenksamhet mot maenniskor hela livet. Acccepterade mina naera vaenner efter ca 1 aar! Foer mig var det inget problem, men det beror foerstaas paa hur man lever, och aer beredd att anpassa sitt liv efter hunden.

Kan bara saega lycka till!

Mitt råd är att få hunden att förknippa besökarna som något positivt istället för "inkräktare" inom reviret.

Ett sätt att arbeta med detta är att belöningen kommer från besökarna i form av ett godisregn med hundens favoritgodis. Låt gästen gå förbi ytterdörren och kasta en näve godis till hunden utan att dom tar kontakt ett par gånger per träningstillfälle (även om hunden morrar och visar oönskat beteende). Målet är att hunden senare ska visa tecken på att vara förväntansfull och förknippa den läskiga inkräktaren som en vandrande godisautomat istället för att vara på sin vakt. Var därför uppmärksam på hundens kroppsspråk vid varje möte med besökaren. På sikt kan belöningarna minskas och bytas ut mot att bli kliad eller en kort lekstund anpassat efter vad hunden gillar och känner sig bekväm med.

Träningspassen kan behöva upprepas med olika besökare och miljöer beroende på hur utbrett problemet är.

Varför jag tycker att ni ska börja med godis är att detta i sig har en stressdämpande effekt. Behöver hunden mer hjälp med att stressa ner går det att tillsätta stressdämpande kosttillskott innehållande tryptofan t.ex banan, ost och vid högre stress pumpakärneextrakt eller valeriana forte , de sistnämnda är det viktigt att använda rätt dosering däremot vilket jag inte har framför mig just nu.

Tack för svar!

Ja, det är lite så jag jobbat, varit så lugn och avslappnad jag kan vara och distraherat honom med lätta kommandon och godis och beröm när besöket kommer tills den där första instinkten att springa fram och skälla är bortglömd, och sen gå runt lite lugnt i trädgården där gästen ignorerar hunden och jag sticker åt honom korv då och då tills han känns lugn nog att vi kan gå in. 

Verkar ha fungerat, nu de senaste gångerna har gäst kunnat knacka på och möta hund i hallen, och hunden beter sig som vilken hund som helst, hälsar glatt släpper in gäst utan problem. Så jag hoppas det funkar för matte också, men om det blir problem kommer hon ta honom till veterinär för eventuellt ångestdämpande eller lugnande medicin, och/eller köra med munkorg. Men det känns hoppfullt iaf. Tack för tips på medicineringen, ska kolla upp och bifoga till matte, och tack för övriga tips och för att du tog dig tid, det uppskattas. :)

A favourite pasta for many is Barilla Rigatoni. It goes well with different sauces and is very suitable for different meals. For breakfast, lunch and dinner your favourite Barilla Rigatoni will be the best option. Eat it with meat and vegetables to get the best flavour that will linger on the tip of your tongue for a long time to come. Share it with family, friends and anyone!