Har en 13-årig lagotto som får hemska anfall när han sover. Första gången det hände var för tre år sedan. Anfallen kom och gick under ca en vecka. Veterinären hade svårt att fastslå diagnos, men trodde att det ev var epilepsi. Det som talar emot är att han inte blir stel i kroppen m.m. Efter den där veckan blev han helt återställd, tror det dröjde ett år tills det var dags igen, men då i lite lindrigare form. Nu är det tyvärr dags igen. Plötsligt en natt vaknade vi av ett förfärligt ihållande skrik. Mönstret är det samma, när han tystnar blir han stående en stund med lite krökt rygg och håller höger tass i luften. Så sakteliga klingar allt av och han lägger sig ner. Anfallen kommer ca en gång per dygn när han sover. Detta har resulterat i att han tycks vara livrädd för att somna. Han lägger ner huvudet på ena tassen, blundar en liten stund men lyfter snart upp det och kollar åt sidorna. I vanliga fall sover han långa stunder på dagarna och hela nätterna, men nu blir det inte mycket sömn. Han äter och dricker som vanligt. Springer glatt och hämtar godis och är pigg som vanligt på promenaderna. Är det någon som har erfarit något liknande? Är så orolig för detta, för i övrigt är det här en mycket pigg 13-åring som ofta får frågan om han är en valp. Ibland undrar vi om det är något psykologiskt, men det kanske är långsökt. Kanske han skulle kunna få något lugnande inför natten?
Som medlem kan du här läsa lite kort info om ruffruff och gå vidare till medlemsprofilen.
aenima
Medlem 2019-06-05
Har ni kollat igenom hela honom så att det inte beror på smärta? Det hade varit min första tanke.
Jag hade nog velat haft en ordentlig genomgång, även kollat lever och njurar.
ruffruff
Medlem 2010-07-27
Veterinären tog alla möjliga prover på honom när han fick anfallen första gången, så tror inte det.
aenima
Medlem 2019-06-05
Har de även röntgat igenom honom?
Jag har haft en hund vid två tillfällen vaknat på natten och skrikigt, det tog någon minut innan hon var kontaktbar. Hon fick somna in lite senare pga cancer. Däremot är det inte helt fastställt att de två händelserna hänger ihop.
Oavsett så är det fruktansvärt när ens bästa vän skriker på det där viset, och det är ju inte helt lätt att lista ut vad det beror på.
ThereseN
Medlem 2023-08-01
Hej!
Jag har hört bra saker om CBD olja til hundar som har epelepsi eller anfall och smärta, kan vara nått att kika in.
Har en vän som handlar djur CBD från Naturecan - https://www.naturecan.se/
ruffruff
Medlem 2010-07-27
Har de även röntgat igenom honom?
Jag har haft en hund vid två tillfällen vaknat på natten och skrikigt, det tog någon minut innan hon var kontaktbar. Hon fick somna in lite senare pga cancer. Däremot är det inte helt fastställt att de två händelserna hänger ihop.
Oavsett så är det fruktansvärt när ens bästa vän skriker på det där viset, och det är ju inte helt lätt att lista ut vad det beror på.
Jag såg först nu ditt svar på mitt inlägg. Nuhar vår hund också fått somna in. Han blev mirakulöst bättre efter ett par veckor och var helt återställd. Han hade då blivit ordinerad gabapentin. Vi var så glada! Men så började det igen efter ytterligare två veckor, men med skillnaden att han nu även kunde skrika till i vaket tillstånd när han var uppe och gick. Veterinären som undersökte honom igår (vi åkte in akut) kunde bara konstatera att han hade fruktansvärt ont på ena sidan nedanför örat. Han var så påverkad av smärtan att det inte fanns mycket att välja på. Han fick somna in. Det var vår första hund och trots att vi vet att vi med stöd av veterinären fattade rätt beslut är vi helt bedrövade av hur det slutade.
pipilotta
Medlem 2011-11-19
Fruktansvärt för er..Fick ni reda på vad som ev gjorde smärtan öron-trakten? Eller generell smärta, EP osv...Diagnos?
ruffruff
Medlem 2010-07-27
Nej, ingen diagnos. Det var inte epilepsi iallafall. Anfallen berodde på smärta. Hur han kunde må så bra i nästan tre år förstår jag inte, ej heller att han mådde bra två veckor nu på sommaren och var hur pigg som helst. Man försöker att lägga ett pussel, men kommer ingen vart... Veterinären sa visserligen att man kunde gå vidare och röntga honom för ev vidare behandling med allt vad det skulle kunna innebära för en så gammal hund. Hon lät oss dock förstå att det nog inte var det bästa alternativet.
Man får helt enkelt acceptera sakernas tillstånd och vara tacksam över att ha haft en så otroligt fin kompis i tretton år. Men jag som aldrig haft hund tidigare är chockad över hur svår sorgen känns nu!
pipilotta
Medlem 2011-11-19
Ja, jag tänker på hälsan när det gäller min snart 12-åriga hund. Har haft två hundar som blev gamla så jag har nu lite erfarenhet. Då jag hade perser i många år, som också blev gamla, så kändes sorgen efter både hund och katt på samma sätt för mig. Man tror nästan att man inte själv ska stå ut.....men det kommer en dag när man kan le när man kommer på fina minnen man haft med dem....Att ha foton att njuta av.
Bra av er att inte gå vidare, det skulle jag inte heller gjort. Kanske bara en förlängning av lidande för hunden.
ruffruff
Medlem 2010-07-27