Jag har ett problem med min hund, en malteser och undrar om någon har något råd att ge.
Jag har övertagit hunden, Sissi, efter min mamma som nyligen dött.
En grannfru erbjöd sig att ta hand om Sissi några timmar då och då när jag måste bort någonstans. Detta är jättebra, då slipper jag om jag måste vara borta flera timmar, sitta på nålar och känna att 'nu har hon varit ensam så länge' och jag måste skynda hem. Istället kan hon få ha roligt med grannfruns hundar.
Jag har haft henne två gånger där och allt har gått bra. Men nu sist så uppstod ett märkligt problem. När jag kommer och ska hämta henne, så berättar grannen att Sissi ylat nästan hela tiden, utom när de var ute och gick. Jag har aldrig haft några problem med att ha Sissi borta hos någon som tillfälligt tar hand om henne.
Jag hoppar att detta bara var något mycket tillfälligt och inte något som ska fortsätta varje gång grannfrun har henne. Det kan ju bli jobbigt för henne om Sissi ylar hela tiden. Det vore så fruktansvärt synd om jag inte kan få lämna henne där när jag måst bort.
Vad kan detta bero på? Kan det vara ett trauma hos henne att ena matten är försvunnen för gott och att hon är rädd att jag också ska försvinna? Kan man testa att lämna henne en kort stund, så hastigt komma tillbaka och sen gå igen, så att hon kanske känner sig trygg med att jag kommer tillbaka?
Tacksam för tips och råd!
Jag har haft en hund som alltid yla om jag lämnade henne hos någon, hon var väldigt bunden till mig.
Vi löste det genom att hundvakterna var hemma hos mig, vilket gick alldeles utmärkt. Eller så fick hunden vara hemma och någon kom och gick ut med henne.
Du kanske behöver träna henne att vara borta kortare stunder, på samma vis som man tränar ensamhetsträning.
Det märkliga är att jag har haft henne hos andra många gånger när jag rest bort- och det har aldrig varit något problem!
Så varför nu?! jag tänkte kanske att hon har något trauma av att den första matten försvann helt och blir orolig när jag nu försvinner. Jag tänkte att jag kunde testa att först bara lämna henne en kortare stund hos grannen, sen komma tillbaka en kort stund, och gå sen igen. Då kanske hon liksom känner att matte inte är så långt borta i alla fall. Vi får se.
Jag har haft en hund som alltid yla om jag lämnade henne hos någon, hon var väldigt bunden till mig.
Vi löste det genom att hundvakterna var hemma hos mig, vilket gick alldeles utmärkt. Eller så fick hunden vara hemma och någon kom och gick ut med henne.
Du kanske behöver träna henne att vara borta kortare stunder, på samma vis som man tränar ensamhetsträning.
Jag tror inte riktigt att jag kan be grannen vara hos mig..Jag får vara glad om jag får och kan ha Sissi hos henne. Att hitta någon som går ute med henne när jag är borta skulle kunna vara en lösning, men det är nog lite svårare att ordna det. Det bästa är att hon bara inte ylar när hon är bort ett tag.
Har haft en del daghundar genom åren. Försöker tänka på om det var några särskilda händelser just när husse/matte gått iväg, stängt dörren. Jag har bara en egen hund, din granne har kanske flera...
Vet en husse som gjort avskedet lite väl dramatiskt, "husse kommer snart" men hunden tycka det var helt okej. Inget ylande osv.
Jag skulle försöka träna lite mer på att din hund är själv en stund då och då, om du inte redan gjort det.
När du går från dagmatten behöver du inte säga något, säg hej till alla och gå. Kanske du kan be dagmatten pyssla lite extra med just din hund, en mysstund, just när du stängt dörren. Jag tror det kommer gå över ganska snabbt. Att din hund skulle känna saknad av din mamma tror jag är lite långsökt. Hundar lever i nuet.
Lycka till och uppdatera gärna hur det går!
Min granne har två hundar, varav Sissi brukar busa och ha kul med den ena. De funkar bra tillsammans. Jag har aldrig haft problem tidigare med att lämna Sissi ensam hemma några timmar.
Men jag kan ju be grannen som du säger att pyssla lite extra med Siss när jag gått. Förhoppningsvis så blir det bättre. Tack för tipset!
Frågan är om min hund verkligen ylar alls... Jag testade att bara lämna henne hos grannkvinnan ca 25 minuter, komma tillbaka, ge godis, gå igen och vänta ett tag. Så att Sissi skulle känna trygghet att jag finns i närheten. När jag kom tillbaka andra gången frågade jag hennes son om Sissi ylat? ”Hmm, lite grann..” svarade han. Så gick jag igen hem en stund. När jag går tillbaka till grannen står jag först utanför den öppna balkongdörren och lyssnar. Jag kan höra att hundarna skäller lite- men absolut inget ylande. Jag ringer på och grannen öppnar. Ja, då får jag höra att Sissi ylat precis hela tiden påstår grannkvinnan. Men så sa jag att jag hade inte hört när jag stod utanför den öppna balkongdörren, något som helst ylande. ”Ja det hörs inte ut dit” menade grannen.
Jag börjar helt enkelt misstänka att grannen antingen överdriver eller rent av ljuger – för hon vill kanske inte ta hand om Sissi.. Det var hon som erbjöd sig att då och då ta hand om Sissi. Och det är ovärderligt för mig när jag är borta att hon får vara hos någon så att jag slipper stressa hem.
Så tyvärr kan jag inte lämna henne hos grannen mer, för om det är sant att hon ylar blir det för jobbigt. MEN, som sagt, jag tror att grannen ljuger. Sissi har aldrig någonsin varit besvärlig när jag lämnat bort henne hos andra ett tag.
Trist att folk beter sig så, det vore hederligare att vara ärlig och säga att man nog lovat för mycket och inte kan ta på sig att ta hand om hunden!
Men vilket konstigt beteende från grannen...
Ja, vad göra... kan ju vara att Siri "gnäller" lite tyst för sig själv och de tolkar det som ett ylande? Hur som helst kan det ju inte vara särsilt högt om du inte kunde höra det.
Kan du be dem spela in det nästa gång det händer? För det verkar ju lite synd att tappa din dagmatte över något som kanske bara är ett missförstånd
Tyvärr så är det nog så att grannen inte vill ta emot Sissi längre..så det blir inget tillfälle att spela in..
Jag vet inte hur grannen egentligen tänker. Kanske hon tyckte att det blev för ofta jag kom med Sissi fast det var någon eller några veckor emellan varje gång.. Jag hade tänkt att fråga henne om vad hon tyckte kändes ok för henne, en gång i veckan, varannan, eller t ex en gång i månaden. Men jag fick inte tillfälle till det.
Jag tycker att har man för lov att tänka sig för innan man lovar människor saker, tänka efter om man kan stå för det!
Förbaskat synd att missta en dagmatte bara, för något som knappast kan vara ett verkligt problem!
Ja, det är skillnad på att yla, muttra, små-bjäbba tycker jag. Kan höra en hund yla, då är det inte ens i samma bostadshus som där jag bor.
Tror att du råkat ut för en person som inte kan vara rakt på, utan att vara otrevlig och i stället hittar på löjliga smålögner. Ingen jag skulle kunna lita på i längden. Skulle inte vilja ha med en sådan människa att göra öht.
Har varit viktigt för mig att kunna säga till husse/matte om något som de bör veta har hänt när det gäller deras hund som jag tillfälligt har haft ansvar för....Synd för dig bara att du förlorar hundvakt.