Vi i vår familj har under hösten hamnat i en fasansfull situation, som gjort och gör mig så upprörd och ledsen.
Den 20:de september i år lämnade vi in vår fullt friska 3-åriga hund för kastrering hos en välkänd aktör inom veterinärvården.
När vi efter ingreppet hämtade hem vår lilla fick vi höra att ”allt gått bra”, vilket naturligtvis var en stor lättnad. Man är alltid lite nervös inför en operation.
Lilltjejen doftade ohyggligt illa, men vi tänkte att det kanske är ngt medel dom använt under operationen.
Nu var det eftervård som stod på schemat. Samma som för alla nykastrerade. Smärtstillande, ta korta lugna promenader, inga hopp i soffor och sängar osv
När dosen smärtstillande var avklarad började vi märka att lilltjejen uppträdde märkligt. Orolig, gnällig och framförallt visade hon tydligt att hon hade klåda. Det gick från ett ”normalt kliande”, till ett maniskt kliande upp mot ryggen till.
När manin inte upphör måste man ju göra något, så jag tar fram en sax och börjar klippa i pälsen på ryggen. Vad är det som kliar så?!
Det som visar sig på lillans rygg efter att jag klippt bort päls är en flera centimeter lång sårskorpa.
Nu börjar googlandet…landar i att det kanske är hotspot. Men jag kan självklart inte sitta och gissa, så efter en vaken natt med lillan ringer jag sjukhuset och vi åker in.
Väl på plats rakar man bort pälsen på merparten av lillans rygg.
Veterinären är inledningsvis inne på samma spår. Hotspot. Efter att veterinären har konsulterat med kollega, tagit prov på skrap från lillans sårskorpa, konstaterar dom att det inte är hotspot.
Det är nu vi får reda på att lillan är brännskadad.
Den chocken och hjälplösheten man känner som djurägare i det läget går inte att beskriva…
Brännskadad?! Hur?! Vi har ju haft mer eller mindre klistervak på lillan under hennes eftervård. Hur är det möjligt?!
Nu kommer nästa smäll. Lillans brännskada uppkom under operationen när hon kastrerades hos oss. VA?!
Under operationen ligger djuret på en värmedyna för att behålla kroppstemperaturen.
Nu gråter min dotter, veterinären som meddelar oss har tårar i ögonen och jag är väldigt nära att börja gråta själv men jag lyckas, för stunden, att trycka bort tårarna.
Tusen tankar flyger runt i huvudet. Jag är så arg, så ledsen, vill bara ta vår lilla hund och min dotter och springa därifrån, men det kan jag inte för nu är vi beroende av att dom hjälper vår hund.
Doften kom alltså från bränd hud?!
Ska hon dö nu? Hur ser det ut under den brända huden? Hon kanske inte kommer att kunna röra sig som vanligt. HERREGUD!!!
När vi samlat oss något berättar veterinären att dom råder oss till att låta lillan opereras på nytt.
Man vill ta bort den skadade huden och hoppas på att kroppen ska göra sitt och att det ska läka ut på sikt.
Ja…vi har naturligtvis inget annat val än att låta dom operera den lilla.
Sövas igen, läggas på värmedyna igen…
Det blev rent överjävliga timmar när vi väntade på att sjukhuset skulle höra av sig efter operationen.
På kvällen kom samtalet. Operationen har gått bra. Man fattade beslutet att ta bort all hud som var skadad. Alltså inte ”bara” där sårskorpa bildats, utan hela skadan som sträckte sig från nacken ner till strax ovanför svansen.
Den lilla har klamrar som håller ihop hennes rygg….
Nu rinner mina tårar…lilla lilla vän. Vad kan gå runt i ditt lilla huvud just nu.
Veterinären vill behålla den lilla för observation under natten, och vi kommer överens om att vi kan hämta henne på förmiddagen dagen efter.
Att hämta ut sin lilla hund, med klamrar över ryggen, veta att det inte är någon sjukdom som orsakat detta, utan att hon har dessa för att hon blivit skadad…den känslan önskar jag ingen!
Väl hemma är det återigen eftervård som står på vårt schema. Varje moment, smärtstillande kl…, antibiotika kl…, inga hopp, korta promenader, blir en påminnelse om vad den lilla råkat ut för.
Återbesök, återbesök och återbesök hos veterinären….
Såret läker fint. Lillan kämpar på. Hon är bra frustrerad vid det här laget, stackars liten.
När lillan så smått börjat komma på banan igen, känner vi starkt att hon ska ha någon form av upprättelse efter vad hon har fått utstå.
Veckorna har gått och de omtänksamma veterinärerna som tagit hand om lillan vid varje återbesök har ursäktat det som hänt, men sjukhusets ledning har lyst med sin frånvaro.
Efter att gått igenom lillans journaler vi begärt ut, hittar jag namnet på den person som står som klinksamordnare.
Jag mailar hen och begär ett möte där vi kan få en redogörelse över vad som hänt under operationen, samt öppna upp en diskussion gällande kompensation.
Det kommer ett svar tillbaka. NU får vi första ursäkten från någon i ledande position…
Får reda på att vårat ärende, skickats vidare till en kundvårdsavdelning.
När jag inte hört något på några dagar, kontaktar jag kundvårdsavdelningen.
Får ett autosvar, ”handläggningstid 2-4 veckor”.
Efter ännu mer väntan…får vi tillslut förslag på tid för ett möte.
Väl på mötet ges vi möjlighet att beskriva hur tiden efter har varit. Även om en förklaring till vad som hänt lillan inte kan ta bort vad hon råkat utför, känner vi att det är viktigt att få redan på HUR?!
Dels för vår egen skull ,men även för andra djur som opereras och läggs på värmedynor.
Men tyvärr kan man inte ge oss några svar, för ingen vet…
Brännskadan har uppkommit under tiden lillan legat på värmedynan, det är det vi vet.
Vad det var för fel på värmedynan, det vet ingen..
Kan dynan varit för välanvänd? Kan den haft en reva i sig?
Vi får veta att dynan skickats till leverantören för översyn, sen har den kasserats.
Kasserats?!
Att det inte gjorts grundligare undersökning av HUR, är något jag aldrig kommer att förstå.
Vi hade två önskemål med möte.
Redogörelse för uppkomst av skada och kompensation.
Förstnämnda önskan lämnas bara som ett STORT frågetecken.
Den andra önskan.
Sjukhuset har efter diskussioner fram och tillbaka kommit fram till att dom återbetalar avgiften för kastreringen, det är deras kompensation.
Vi känner inte att den kompensation väger upp skadan, eftervård och lidanden.
Inga pengar i världen kan ”betala bort” vad lillan utsatts för. Inga! För oss handlar det om att en liten försvarslös ska ha sin upprättelse.
Det hon har fått utstå ska INGET djur behöva utstå!
Att betala tillbaka pengar för ett jobb som ”gick fel”, milt uttryckt, är det en upprättelse?
Vi känner inte det.
Nu kommer vi till nästa del som var/är helt nytt för mig, innan vi råkade ut för detta.
Tar man vidare ärendet till en domstol och tittar på skadestånd, räknas ett djur som en sak. EN SAK?!
För den som arbetar med juridiken är detta inga nyheter,men för en privatperson som inte jobbar med lagar var det här helt nytt.
En levande varelse räknas alltså som en sak. Hur är det möjligt?!