Du kan ju skicka efter. Det gör jag.

Men det fler som skickar hem än nedanstående.

https://www.dogman.com/se/doggy-senior-c465725?utm_source=tradetracker&utm_medium=cpa&utm_campaign=tradetracker

Ja, tack för rådet. Har redan beställt direkt efter att jag skrev inlägget här. Jag har alltid bråttom och trots att jag kikat på torrfoder till och från i helgen så. Nu har jag åtminstone haft kontakt med det ICA Maxi som är på gångavstånd och de kommer att kolla upp om de kan ta in det....Vill inte vara beroende av skjuts hit o dit. 

Annars har jag som sagt var fått mycket tips på andra fabrikat när jag frågat efter Doggy. Jag man kan förstå lite varför men känner mig lite lurad och dum då jag helt gått på vad en veterinär tyckt....

När man kollar alla vet mediciska foder som finns blir jag rädd. Är mer orolig över att hund kanske får lite biverkningar i form av foderallergi osv.  Nu känns det lugnare och ska snart ställa tillbaka vågen i förrådet. Naturligtvis är det bra att sådana foder finns för den hund som blir hjälpt av det....Jag är lite skeptisk till att vi behandlar våra hundar alltmer som vi behandlar oss själva. Tror det har med min ålder att göra. Tycker vi måste respektera hur gammal en hundkropp kan bli...Har i närheten träffat hundar som kanske inte har ett värdigt hundliv alls...Kanske har jag ändå bidragit till minskade transporter om jag beställt från Vårgårda men vet inte vart laget ligger som skickar ut, alla bäckar små....Nu slut på min foderkarusell, lovar. 

Pipilotta, du tänker för mycket, oroar dig för mycket! Skaffa dig ett par intressen utöver din hund. Läs böcker i cirkel, sjung i kör, gå med i syförening,delta i fågelskådargrupp ....

Ja, du har så rätt. Du påminner om min dotter som också tror att hon vet vad jag behöver...Läst böcker hela livet, sjungit i kör. Har "egna" koltrastar, två duvpar, blåmesar som får mat dagligen. Umgås med de jag känner att jag vill kunna diskutera, bara "babbla" med...Tror inte jag kan kallas asocial.

Men det är viss skillnad på alla oss, ålder spelar allt större roll än vad jag trott. Har aldrig haft någon plan för ålderdomen så det blev en chock...det var mer komplicerat än jag kunde ana...

Använder numera detta forum till att skriva av mig, det vet ju de som varit här länge. Skriver utan att reflektera många gånger, får inte större mothugg. Skulle kanske skrivit mina funderingar på Klotterplank men ofta har jag haft hundrelaterat när jag börjat...

Jag blev så varm, lycklig när jag varit inblandad i en tråd (kattefterlysningar) och man fick åtminstone börja nysta kring ev ägare, katt kom i allafall in i värme efter att ha varit på vift sedan tidig höst. Blivit sporadiskt matad men ingen som egentligen tagit tag i saken. Men en kvinna började fråga, be om hjälp.....Katten satt på hennes fönsterbleck och stirrade in i hennes lägenhet....Är själv i grunden en "katt-typ" och tycker att alla djur har ett berättigande trots att vi människor har makten över dem och olika syn på deras värde.

Så jag kanske överraskar både dig och min dotter med att bli volontär på katthemmet här i närheten.  Jag blev dock väldigt skrämd av att min hund fick någon typ av hudflik, tumör i höstas och undrade vem av oss skulle dö först. Sedan att banta ett husdjur har tagit på krafterna/känslorna. Aldrig en morot. Övervikt, artros....Skulle jag vara den som gjorde hund som anses som  gammal frisk nu till en hund som inte skulle orka gå. Ser ju, som jag skrivit här, de gamla hundarna som vi umgåtts med i många år, hur de också åldras med olika krämpor och varierande vård från ägare. Har svårt att acceptera att jag faktiskt bantar min hund...

Livet är ändå en komplicerad historia. Tack Annelie!