Du kanske får tänka på ditt egna kroppsspråk. Vet att djur reagerar på viftande armar, yviga gester, kan betyda lek..Kanske din hund inte behöver mental träning och klickerträning samtidigt..Lite stressande....Gå ut och gå bara utan någonting alls....Hunden får bara hänga med....

Prova att kliva på kopplet så han inte kan hoppa. Om det nu går med en så stor hund.

Annars kan du prova att hålla armarna i kors över bröstet och vända dig från honom. När han slutar så ger du honom uppmärksamhet och berömmer lugnt.

Om han hoppar på dig så du riskerar att skada dig när du vänder dig bort/trampar ner kopplet, knyt kopplet vid en lyktstolpe, gå utom räckhåll och ignorera honom (ryggen till). När han lugnat sig så ger du uppmärksamhet och beröm.

Annars, finns det nånstans du kan släppa honom så han får springa av sig? Får han tillräckligt med fysisk motion?

Du är inte ensam om att råka ut för det här, det är inte jätteovanligt. Man får inte glömma bort att det är en tonåring och det är jättemycket som händer i kroppen. Den tonårsperiod som vi människor går igenom under 7 år ska en hund ta sig igenom på några månader!

Grundläggande tricket är att inte svara på beteendet, hur man åstadkommer det kan skifta. Som du redan har provat så kan man hålla halsbandet mot sitt ben så hunden inte kommer åt, eller som tidigare nämnt så ställer man sig på kopplet eller snurrar det runt ett träd eller lyktstolpe. Helst ska man behålla lugnet och inte känslomässigt bli "smittad" av av hundens känslor i situationen.

Ett till tips är att träna in saker du kan använda i de här lägena, och då träna dom i lugn och ro. Att hålla halsbandet mot benet kan ni faktiskt göra i hemmet när vovven är lugn, kanske ge en liten godbit när han står lugnt. För att en hund ska klara av att utföra ett beteende när den är väldigt uppspelt så måste det sitta ordentligt när den är lugn. Det är ganska vanligt att man försöker med olika saker i skarpt läge utan att ha lärt in något innan, då brukar det inte heller lyckas.

Om det är till någon tröst så var min BC precis så här under en period från ungefär 6 månader. Hon var ett riktigt hopp- och bitmonster särskilt mot slutet av promenader. 

Det var en hel del gånger jag band fast henne i ett träd på gården för att kunna backa undan och låta henne lugna sig. Och fanns inget i närheten så blev det stå på kopplet, fast när hennes hopp tog tvärstopp så nöp hon mig i benen istället. 

Gissar att deras små hjärnor blir stressade och överstimulerade mer än vad de kan hantera. 

Att hoppa och bita på mig gav med sig med tiden efter några månader om jag minns rätt. Hon kan fortfarande få överslag någon gång ibland om det varit en "intensiv" promenad med många hundmöten / mycket bilar eller liknande, men då är det kopplet hon vill bita i istället, och det går över på en gång. Ibland ser man att hon har lust, men hejdar sig (:

Det är antagligen bara en fas som kommer gå över av sig självt, och under tiden får man göra det så icke-belönande som möjligt.

Tack för alla svar. <3